2015-11-28 06:00

2015-11-28 06:00

Hel familj försvunnen

VÄRMLAND: Flyr undan omhändertagande

Mamma, pappa och två tonårsbarn.
I snart fem månader har familjen varit försvunnen.
Polis och sociala myndigheter står maktlösa.

NWT har tidigare berättat om mamman och dottern som försvann i somras (se faktaruta). Då hade de varit borta i fem veckor.

Nu har det gått snart fem månader och hela familjen är på flykt.

Pojken gick till skolan en dag i augusti – och kom aldrig tillbaka.

Polisen tror att familjen är på samma ställe och att de lämnat landet.

”Vet ingenting”

NWT har pratat med en person som har telefonkontakt med familjen:

– De säger att allt är bra. Men jag vet inte var de är, säger personen.

Det vet inte heller advokaterna som företräder barnen.

Familjens hus är tömt men pappan är fortfarande registrerad som ägare.

– Och vi vet var möblerna finns, säger Orla Kristoffersen, chef vid lokalpolisområde Karlstad.

Kan inte spåra

I dag finns det många sätt att hitta människor via digitala spår från kontokort, bankutbetalningar, mobiltelefoner, datorer.

Men för att spana digitalt måste det finnas misstanke om allvarligt brott.

Och det finns inte, säger Orla Kristoffersen:

– Vi kan inte konstruera ett brott som inte existerar. Vi har ventilerat frågan med åklagare men de ser inte heller vilka lagliga möjligheter vi har att ingripa.

Vad krävs då för att polisen till exempel kan inleda en teknisk spårning av familjen?

– Att föräldrarna är misstänkta för brott mot barnen som ger minst två års fängelse: till exempel att barnen misshandlas, utnyttjas eller är inlåsta på något sätt, säger Orla Kristoffersen.

Men, säger han, några sådana misstankar finns inte.

Får polisen veta exakt var familjen är kan de däremot ingripa och verkställa omhändertagandet av flickan.

Efterlysta

Barnen är efterlysta, men polisen har valt att inte publicera bilder på dem:

– Vi är rädda att de gömmer sig ”ännu bättre” då, säger Orla Kristoffersen.

Finns det då inget att göra?

– Helt klart rör det sig om en lucka i lagen, säger en jurist NWT pratat med.

Titti Mattsson är professor i offentlig rätt vid Lunds universitet och specialist på barnrättsfrågor.

– Det socialtjänsten kan göra är att kontakta sin motsvarighet i landet man tror att barnen finns för att få hjälp, säger hon.

Om det är gjort är oklart. Socialchefen i familjens kommun vill av sekretesskäl inte uttala sig.

NWT har tidigare berättat om mamman och dottern som försvann i somras (se faktaruta). Då hade de varit borta i fem veckor.

Nu har det gått snart fem månader och hela familjen är på flykt.

Pojken gick till skolan en dag i augusti – och kom aldrig tillbaka.

Polisen tror att familjen är på samma ställe och att de lämnat landet.

”Vet ingenting”

NWT har pratat med en person som har telefonkontakt med familjen:

– De säger att allt är bra. Men jag vet inte var de är, säger personen.

Det vet inte heller advokaterna som företräder barnen.

Familjens hus är tömt men pappan är fortfarande registrerad som ägare.

– Och vi vet var möblerna finns, säger Orla Kristoffersen, chef vid lokalpolisområde Karlstad.

Kan inte spåra

I dag finns det många sätt att hitta människor via digitala spår från kontokort, bankutbetalningar, mobiltelefoner, datorer.

Men för att spana digitalt måste det finnas misstanke om allvarligt brott.

Och det finns inte, säger Orla Kristoffersen:

– Vi kan inte konstruera ett brott som inte existerar. Vi har ventilerat frågan med åklagare men de ser inte heller vilka lagliga möjligheter vi har att ingripa.

Vad krävs då för att polisen till exempel kan inleda en teknisk spårning av familjen?

– Att föräldrarna är misstänkta för brott mot barnen som ger minst två års fängelse: till exempel att barnen misshandlas, utnyttjas eller är inlåsta på något sätt, säger Orla Kristoffersen.

Men, säger han, några sådana misstankar finns inte.

Får polisen veta exakt var familjen är kan de däremot ingripa och verkställa omhändertagandet av flickan.

Efterlysta

Barnen är efterlysta, men polisen har valt att inte publicera bilder på dem:

– Vi är rädda att de gömmer sig ”ännu bättre” då, säger Orla Kristoffersen.

Finns det då inget att göra?

– Helt klart rör det sig om en lucka i lagen, säger en jurist NWT pratat med.

Titti Mattsson är professor i offentlig rätt vid Lunds universitet och specialist på barnrättsfrågor.

– Det socialtjänsten kan göra är att kontakta sin motsvarighet i landet man tror att barnen finns för att få hjälp, säger hon.

Om det är gjort är oklart. Socialchefen i familjens kommun vill av sekretesskäl inte uttala sig.

Detta har hänt

April 2015: orosanmälan om syskonen till socialnämnden.

Föräldrarna vägrar komma till möten med socialtjänsten.

Juli 2015: Socialnämnden beslutar att båda barnen ska omhändertas omedelbart enligt lagen om vård av unga, LVU, paragraf 6. Pojken placeras i familjehem.

Mamman och dottern försvinner. Socialtjänsten skriver i en rapport att de befarar ”stora brister i omsorgen under barnens uppväxt:”

Augusti 2015: Socialnämnden ansöker om så kallad beredande av vård enligt LVU paragraf 2. Man kan säga att det omedelbara omhändertagandet förlängs.

Ingen i familjen kommer till förhandlingen i förvaltningsrätten.

Augusti 2015: En vecka senare försvinner också pojken.

November 2015: Familjen är fortfarande försvunnen.