2015-10-12 06:00

2015-10-12 06:00

Delade meningar om avskjutningen

ÄLGJAKTEN: För lite älg, varnar jägarna. För många enligt skogsägarna

Inför årets älgjakt går meningarna isär när det gäller vilken nivå älgstammen bör ha efter jakten. Jägarna vill minska avskjutningen för att inte riskera att älgstammen dör ut medan skogsägarna vill se en ökning då älgbetesskadorna är högre än förväntat.

Avskjutningsmålet inför årets älgjakt i Värmland är 4 320 älgar. Det är en minskning med 30 procent jämfört med tilldelningen inför fjolårets jakt som var 6 171 älgar. Men avskjutningen stannade vid 4 163 älgar och jaktvårdskonsulent Gunnar Glöersen bedömer att man inte heller i år kommer att nå upp till målet.

– Vi räknar med att det inte kommer att skjutas mer än drygt tre tusen älgar, säger Glöersen.

1982 ett rekordår

Men även den siffran anser nybildade klövviltsgruppen inom Värmlands Jägareförbund är för hög. I ett pressmeddelande i förra veckan menar man att det inte borde skjutas mer än som mest 2 700 älgar, med hänvisning till att man anser att situationen för älgstammen är akut.

”Den fina älgstam vi haft håller i dag helt på att raseras och är en spillra av vad den en gång var” skriver man och hänvisar till rekordåret 1982 då 16 675 älgar sköts i Värmland.

Nu utrotningshotad

I klövviltsgruppens scenario är älgstammen utrotad 2019. Man har då räknat med den planerade avskjutningen på 2,6 älgar per 1 000 hektar och en övrig avgång på 2,18 älgar per 1 000 hektar och år genom rovdjurspredation, trafikdödade älgar och en naturlig dödlighet.

Vargjakt ett måste

För att kunna upprätthålla en jaktbar älgstam i framtiden måste tilldelningen bromsas. En förutsättning är också att man får fortsätta förvalta vargstammen, enligt klövviltsgruppen.

– Utspelet som Jägareförbundet gör nu stämmer inte överens med de signaler vi fått under sommaren när folk har suttit och arbetat fram de här planerna. Det är nåt som diffar i beräkningarna, säger Fredrik Wilde vid Länsstyrelsen.

En siffra som skiljer är bedömning av hur många älgar som vargar tar. I de planer som de tio älgförvaltningsområdena tagit fram har man kommit fram till att länets vargar på ett år tar 2 400 älgar medan klövviltsgruppen räknat med 3 000 älgar.

Höga betesskador

Medan jägarna förespråkar en lägre avskjutning för att inte äventyra älgstammens utveckling kommer det en rapport från Skogsstyrelsen om att älgbetesskadorna är högre än förväntat i Värmland. Att jägarna i det läget vill dra ner på avskjutningen tycker Christer Kalén, viltspecialist vid Skogsstyrelsen, är konstigt.

– Om älgstammen minskat skulle vi förvänta oss lägre skador men det är inte det vi hittar, säger Kalén.

Ett samspel

Samtidigt handlar det till en del om ett samspel mellan hur mycket tall det finns och hur mycket älg det finns, påpekar Kalén,

– Är det lite tall blir det höga skador även om älgstammen är låg, säger Kalén, något som även Fredrik Wilde framhåller som en förklaring till att betesskadorna är högre än förväntat.

Föryngras med gran

Av Skogsstyrelsen älgbetesinventering framgår att återplantering på så kallade mellanmarker, lämpliga för både tall, gran och löv, där dominerar gran med 77 procent.

– Många markägare föryngrar med gran där man borde föryngra med tall, man kanske blivit bränd tidigare och är rädd för att få skador, säger Kalén.

För lite foder

Fodertillgången totalt sett spelar också in när det gäller skadebilden för skogsbruket. Det gäller bland annat tillgången på alternativ för älgen som rönn, asp och sälg. På 73 procent av de inventerade markerna kan inte dessa trädslag konkurrera med barrträden och blir därmed inget som älgen kan beta av.

– Man kan nog göra en hel del med foderskapande åtgärder. Det gör att det inte blir lika känsligt med hur stor älgstammen är, säger Fredrik Wilde.

Lokal kännedom styr

Att synen på älgstammen utveckling skiljer sig åt är kanske inte så konstigt utifrån vilket intresse och perspektiv man har. Men samtidigt är det förvånande då avskjutningsmålen tas fram genom älgskötselområdens egna skötselplaner och älgförvaltningsgruppens rekommendationer, som ett resultat utifrån vad de lokala markägar- och jägarrepresentanterna kommit överens om.

– Det är ju där kunskapen finns om de lokala förhållandena. Och I alla förvaltningsplaner utom en står det att man vill ha en oförändrad älgstam. Det är Fryken-Glafsfjorden som har minskad älgstam som mål, övriga vill ha oförändrat, säger Wilde.

Avskjutningsmålet inför årets älgjakt i Värmland är 4 320 älgar. Det är en minskning med 30 procent jämfört med tilldelningen inför fjolårets jakt som var 6 171 älgar. Men avskjutningen stannade vid 4 163 älgar och jaktvårdskonsulent Gunnar Glöersen bedömer att man inte heller i år kommer att nå upp till målet.

– Vi räknar med att det inte kommer att skjutas mer än drygt tre tusen älgar, säger Glöersen.

1982 ett rekordår

Men även den siffran anser nybildade klövviltsgruppen inom Värmlands Jägareförbund är för hög. I ett pressmeddelande i förra veckan menar man att det inte borde skjutas mer än som mest 2 700 älgar, med hänvisning till att man anser att situationen för älgstammen är akut.

”Den fina älgstam vi haft håller i dag helt på att raseras och är en spillra av vad den en gång var” skriver man och hänvisar till rekordåret 1982 då 16 675 älgar sköts i Värmland.

Nu utrotningshotad

I klövviltsgruppens scenario är älgstammen utrotad 2019. Man har då räknat med den planerade avskjutningen på 2,6 älgar per 1 000 hektar och en övrig avgång på 2,18 älgar per 1 000 hektar och år genom rovdjurspredation, trafikdödade älgar och en naturlig dödlighet.

Vargjakt ett måste

För att kunna upprätthålla en jaktbar älgstam i framtiden måste tilldelningen bromsas. En förutsättning är också att man får fortsätta förvalta vargstammen, enligt klövviltsgruppen.

– Utspelet som Jägareförbundet gör nu stämmer inte överens med de signaler vi fått under sommaren när folk har suttit och arbetat fram de här planerna. Det är nåt som diffar i beräkningarna, säger Fredrik Wilde vid Länsstyrelsen.

En siffra som skiljer är bedömning av hur många älgar som vargar tar. I de planer som de tio älgförvaltningsområdena tagit fram har man kommit fram till att länets vargar på ett år tar 2 400 älgar medan klövviltsgruppen räknat med 3 000 älgar.

Höga betesskador

Medan jägarna förespråkar en lägre avskjutning för att inte äventyra älgstammens utveckling kommer det en rapport från Skogsstyrelsen om att älgbetesskadorna är högre än förväntat i Värmland. Att jägarna i det läget vill dra ner på avskjutningen tycker Christer Kalén, viltspecialist vid Skogsstyrelsen, är konstigt.

– Om älgstammen minskat skulle vi förvänta oss lägre skador men det är inte det vi hittar, säger Kalén.

Ett samspel

Samtidigt handlar det till en del om ett samspel mellan hur mycket tall det finns och hur mycket älg det finns, påpekar Kalén,

– Är det lite tall blir det höga skador även om älgstammen är låg, säger Kalén, något som även Fredrik Wilde framhåller som en förklaring till att betesskadorna är högre än förväntat.

Föryngras med gran

Av Skogsstyrelsen älgbetesinventering framgår att återplantering på så kallade mellanmarker, lämpliga för både tall, gran och löv, där dominerar gran med 77 procent.

– Många markägare föryngrar med gran där man borde föryngra med tall, man kanske blivit bränd tidigare och är rädd för att få skador, säger Kalén.

För lite foder

Fodertillgången totalt sett spelar också in när det gäller skadebilden för skogsbruket. Det gäller bland annat tillgången på alternativ för älgen som rönn, asp och sälg. På 73 procent av de inventerade markerna kan inte dessa trädslag konkurrera med barrträden och blir därmed inget som älgen kan beta av.

– Man kan nog göra en hel del med foderskapande åtgärder. Det gör att det inte blir lika känsligt med hur stor älgstammen är, säger Fredrik Wilde.

Lokal kännedom styr

Att synen på älgstammen utveckling skiljer sig åt är kanske inte så konstigt utifrån vilket intresse och perspektiv man har. Men samtidigt är det förvånande då avskjutningsmålen tas fram genom älgskötselområdens egna skötselplaner och älgförvaltningsgruppens rekommendationer, som ett resultat utifrån vad de lokala markägar- och jägarrepresentanterna kommit överens om.

– Det är ju där kunskapen finns om de lokala förhållandena. Och I alla förvaltningsplaner utom en står det att man vill ha en oförändrad älgstam. Det är Fryken-Glafsfjorden som har minskad älgstam som mål, övriga vill ha oförändrat, säger Wilde.