2016-07-08 06:00

2016-07-13 08:21

Bland näver och skogsfinnar på museet i Lekvattnet

TORSBY

Never say näver again. Hur intressant kan en utställning om näver vara? Vad var dess betydelse för dem som använde den och bodde i skogen? Varför kom finnarna till Värmland och hur levde de? Det är några av frågorna vars svar som går att finna, bakom den träpalissad man klätt in den gamla skolan i Lekvattnet med.

Att åka till lekvattnet är värt det nästan bara för den fantastiska natur som ligger längst vägkanten på vägen dit mellan skog, sjöar och stridsvagnshinder. Men om man inte fortsätter av ren körglädje och hejdar sig i Lekvattnet, finns där Torsby Finnskogscentrum.

– Vår utställning är en nordisk historia, det handlar som Sverige, det handlar om Finland, det handlar om Danmark. Det är berättelsen om att folk flyttar, berättar Kersti Berggren, verksamhetsledare på Finnskogscentrum.

På museet finns två utställningshallar, varav den ena är en mer permanent utställning om finnarna i en modernt formgiven hall där man arbetat med speglar, ljust och starka kontrastfärger för att bidra till upplevelsen. Här visar man upp hur de levde och den långa resa de tagit till Värmland.

– Vi säger inte gärna att finnarna invandrade hit, då de flyttade från en del av Sverige från en annan, men det var en jätteförflyttning de gjorde, för möjligheten till ett bra eller bättre liv. Den resan de gjorde tog generationer, innan vi hade funnit varandra. Så var inte orolig, det gnisslar lite i början men det går över. Bara språket behöll de i generationer, det försvann inte för än i början på 1900-talet.

Bland de många föremålen finns bland annat ett par sidenskor som användes av biskopinnan när hon gifte sig.

– För att visa att hon minsann aldrig skulle behöva gå på jorden, jobba och smutsa ner sig.

Franskt formspråk

Den andra utställningshallen, den gamla gympasalen, stod färdig nu i sommar är tänkt att fungera som ett komplement, där man varje år tar in en sommarutställning som har anknytning och fördjupar den mer permanenta.

– Sommarens utställning är näver, hur den flätades, användes och kom till Sverige.

Utställningen består delvis av föremål ur Värmlands museums samlingar och privata föremål. Många från 70 och 80-talen när näverflätning hade ett litet uppsving. Man har även bjudit in två konstnärer som velat visa på näverns möjligheter i det moderna formspråket.

– Det är två unga konstnärer som gör något väldigt intressant, de tar tillbaka nävern till den ekonomiska betydelsen den har haft, berättar Kersti.

Aia Jüdes är den ena av de två konstnärerna och har fokuserat på moderna designerföremål, med handväskor och damskor i näver och metall.

– De är föremål som är väldigt exklusiva och sneglar åt fransk formgivning, vilket egentligen är närmare näverns betydelse från början än de andra mer hobbyföremålen.

Under arbetets gång har man upptäckt att näver, som man tidigare trott, inte var något fattigdomsbevis utan ska ha varit väldigt betydelsefullt ekonomiskt, delvis använt som material i tillverkningen av bruksföremål men framför allt som hustätning.

– Emma Dahlqvist, som gick på textilhögskolan och tittade på om näver kan ha en framtid som textilt material och hon påpekar att näver är en rest som inte tas om hand utan bara försvinner vid skogshanteringen.

Hon har använt en metod där hon med hjälp av laser bearbetat nävern för att få denna mjuk, stretchig och taktil, kvaliteter man mer förknippar med textilier än träprodukter.

Att åka till lekvattnet är värt det nästan bara för den fantastiska natur som ligger längst vägkanten på vägen dit mellan skog, sjöar och stridsvagnshinder. Men om man inte fortsätter av ren körglädje och hejdar sig i Lekvattnet, finns där Torsby Finnskogscentrum.

– Vår utställning är en nordisk historia, det handlar som Sverige, det handlar om Finland, det handlar om Danmark. Det är berättelsen om att folk flyttar, berättar Kersti Berggren, verksamhetsledare på Finnskogscentrum.

På museet finns två utställningshallar, varav den ena är en mer permanent utställning om finnarna i en modernt formgiven hall där man arbetat med speglar, ljust och starka kontrastfärger för att bidra till upplevelsen. Här visar man upp hur de levde och den långa resa de tagit till Värmland.

– Vi säger inte gärna att finnarna invandrade hit, då de flyttade från en del av Sverige från en annan, men det var en jätteförflyttning de gjorde, för möjligheten till ett bra eller bättre liv. Den resan de gjorde tog generationer, innan vi hade funnit varandra. Så var inte orolig, det gnisslar lite i början men det går över. Bara språket behöll de i generationer, det försvann inte för än i början på 1900-talet.

Bland de många föremålen finns bland annat ett par sidenskor som användes av biskopinnan när hon gifte sig.

– För att visa att hon minsann aldrig skulle behöva gå på jorden, jobba och smutsa ner sig.

Franskt formspråk

Den andra utställningshallen, den gamla gympasalen, stod färdig nu i sommar är tänkt att fungera som ett komplement, där man varje år tar in en sommarutställning som har anknytning och fördjupar den mer permanenta.

– Sommarens utställning är näver, hur den flätades, användes och kom till Sverige.

Utställningen består delvis av föremål ur Värmlands museums samlingar och privata föremål. Många från 70 och 80-talen när näverflätning hade ett litet uppsving. Man har även bjudit in två konstnärer som velat visa på näverns möjligheter i det moderna formspråket.

– Det är två unga konstnärer som gör något väldigt intressant, de tar tillbaka nävern till den ekonomiska betydelsen den har haft, berättar Kersti.

Aia Jüdes är den ena av de två konstnärerna och har fokuserat på moderna designerföremål, med handväskor och damskor i näver och metall.

– De är föremål som är väldigt exklusiva och sneglar åt fransk formgivning, vilket egentligen är närmare näverns betydelse från början än de andra mer hobbyföremålen.

Under arbetets gång har man upptäckt att näver, som man tidigare trott, inte var något fattigdomsbevis utan ska ha varit väldigt betydelsefullt ekonomiskt, delvis använt som material i tillverkningen av bruksföremål men framför allt som hustätning.

– Emma Dahlqvist, som gick på textilhögskolan och tittade på om näver kan ha en framtid som textilt material och hon påpekar att näver är en rest som inte tas om hand utan bara försvinner vid skogshanteringen.

Hon har använt en metod där hon med hjälp av laser bearbetat nävern för att få denna mjuk, stretchig och taktil, kvaliteter man mer förknippar med textilier än träprodukter.

  • Micael Thernström

Finnskogscentrum

• Museet invigdes 2014 och består av två utställningshallar där man vill visa upp den skogsfinska kulturen.

• Utställningen IT's now or näver pågår hela sommaren.

• Man kan erbjuda guidning på engelska, finska, tyska, holländska och även svenska.

• För mer information besök varmlandsmuseum.se