2016-06-09 06:00

2016-06-09 06:00

Dubbelt så många elever på ett år

ÖSTMARK: Asylsökande barn fyller småskolorna

I augusti 2015 började 28 barn skolan i Östmark.
På torsdagen springer 42 barn ut mot stundande sommarlov. När nästa läsår börjar kommer det att finnas 55 elever på skolan.
Vad händer när elevantalet på en liten skola på kort tid fördubblas och många av de nya barnen inte kan prata svenska?

Östmarks skola är en typisk skola i värmländsk landsbygd.

Antalet elever hade stadigt minskat i takt med den utbredda urbaniseringen. Ungdomarna flyttar till städerna i jakt på jobb, väldigt få flyttar in.

Margareta Keck Carle har jobbat på skolan sedan år 2000 och fram till i höstas hade de utländska influenserna på skolan bestått i någon inflyttad norsk familj samt ett par holländska och ett polskt barn som fanns på skolan en kortare tid.

– Det är bara att se ut över skolgården för att se att hela skolan mår bättre. Nu är det full fart, det känns som att även personalen fått lite av en nytändning, säger hon.

– Jag tror att det är väldigt nyttigt för barnen från Östmark att få lära känna barn från andra kulturer fortsätter Margareta Keck Carle.

”Ganska kaotiskt”

Det var under en kort period i slutet av höstterminen som antalet barn på skolan i Östmark sköt i höjden sedan ett tillfälligt asylboende, med inriktning mot barnfamiljer, öppnat i närområdet.

– Det var ganska kaotiskt när alla nya elever kom hit. Det hände så snabbt och vi var inte förberedda, säger Margareta Keck Carle lärare i årskurs 3-5 på Östmarks skola.

Det tidigare smått otänkbara scenariot där antalet elever ökar kraftigt på bara någon månad blev verklighet i många småkommuner i landet.

Förstod inte varandra

På Östmarks skola, som för något år sedan var nedläggningshotad, fanns till en början ingen undervisning i modersmål eller svenska som andraspråk.

– Det var frustrerande för såväl lärare som elever när vi stod och pratade inför barn som inte förstod något av vad vi sa, säger Margareta Keck Carle.

– Hade någon för ett år sedan sagt att Östmarks skola skulle ha dubbelt så många elever vid starten av läsåret 2016/2017 som när läsåret 2015/2016 började så hade jag inte trott det. All personal har gjort ett otroligt jobb, det har varit tufft, men de har kämpat och gjort det jättebra, säger skolchef Ulf Blomquist.

En månad till skolstart

De asylsökande barnen ska enligt lag börja skolan inom en månad från det att de kommer till en kommun.

– Migrationsverket kontaktar oss om att det finns ett nytt barn i skolåldern i kommunen. Men i en del fall fick vi själva ta kontakt med asylboende eftersom vi visste att det fanns barn där utan att Migrationsverket informerat om det, berättar Anna Renhult, rektor för Östmarks skola.

Mottagningsenhet

Barnens skolgång började med ett inskrivningssamtal där rektor, skolsköterska och ibland kurator närvarade samt träff med lärare. Kort därefter började barnet skolan. Senare öppnade kommunen en särskild mottagningsenhet för att avlasta personalen på skolorna. På mottagningsenheten har barnens kunskapsnivåer kartlagts innan de kommit till klassrummen.

– Kunde man backa bandet och veta det vi vet i dag så hade vi startat mottagningsenheten vid den här tiden på året. Men som det är i dag så kommer inte lika många nya asylsökande barn till kommunen så mottagningsenheten kommer troligen att läggas vilande, men redo att snabbt återuppstartas, samtidigt som vi nu återgår till det tidigare systemet, säger skolchef Ulf Blomquist.

Svårt att planera

Kommunen får ekonomisk ersättning från staten för de asylsökande barnens skolgång, ett bidrag som höjdes vid årsskiftet och nu täcker de faktiska kostnaderna. Den oväntade och plötsliga ökningen av elever har gjort att långtidsplaner om att förändra skolorganisationen i kommunen lagts på is.

– Den organisation vi har nu är den bästa för den rådande situationen. Vi vet ju inte hur länge det här varar, om två–tre år kan det se helt annorlunda ut. Vi vet ju inte hur länge de asylsökande barnen stannar, men vi måste göra allt för att integrera dem på bästa sätt och förhoppningsvis väljer en del familjer att stanna i kommunen, säger Ulf Blomquist.

Vill bli läkare

Nioåriga Dunya flydde från Sudan till Sverige med sin mamma. Innan de slutligen kom till boendet i Sörmark vistades de en tid i Grekland och då lärde sig Dunya engelska.

– Jag hade aldrig gått i skolan innan vi kom till Sverige, berättar Dunya.

– Skolan här är jättebra. Jag gillar att lära mig saker och vill bli läkare när jag blir stor, fortsätter hon.

Elev tolkade

På grund av Dunyas kunskaper i engelska har hon blivit något av en tolk på skolan. Vilket tyvärr kanske hämmat hennes inlärningskurva i svenska. Såväl barn som lärare pratar ofta engelska med henne.

– Jag måste påminna mig själv om att inte använda engelskan, säger Margareta Keck Carle.

Tackar läraren

Rossa som är elva år gammal flydde från Syrien tillsammans med sin familj. Hon har en lillasyster på skolan och en som ännu inte börjat förskolan.

– Skriv att jag tycker jättemycket om min skola och att jag vill tacka min lärare Margareta för att hon lär mig svenska. Hon är jättesnäll och jättebra, säger Rossa och skrattar.

När klassen har lektion i engelska, bestående av en slags lagfrågesport, har Dunya svårt att förstå frågan. Hon ska översätta ”jag bor i Sverige” till engelska. Rossa har dock förstått och översätter till arabiska, varefter Dunya säger ”I live in Sweden” och kammar hem tre poäng till sitt lag.

– Det är jätteroligt att ha fått nya klasskompisar. De är snälla och roliga. Ibland kan det vara svårt att förstå varandra, men man får prata långsamt och visa med kroppen eller visa bilder, säger nioåriga Annika.

Mindre tid med läraren

Eleverna som gick på skolan i Östmark innan de asylsökande barnen kom dit är alla positiva till förändringen och har svårt att se något negativt.

– Det skulle väl vara att man får lite mindre tid med lärarna eftersom de måste hjälpa de nya eleverna mer. Ibland kan det kanske bli lite för enkla uppgifter också, säger tolvårige Oskar.

Kompis försvann

Oscar och kompisen Leon, 10 år, pratar vidare om hur det kan vara lite svårt att förklara lekarnas regler för de nya kompisarna, men att det ändå funkar och helt klart är roligare när fler deltar den mest populära leken tjuv och polis och i fotbollen som sparkas på alla raster när snön försvunnit.

– Vet du vad som varit helt klart jobbigast! Det har hänt två gånger att barn bara försvunnit från skolan utan att någon vetat vad som hänt. Det var en kille och senare en tjej. Nu har vi fått veta att tjejen och hennes mamma flyttat till Torsby och att killen och hans familj bor i Malmö. Men det var jättejobbigt när ingen kunde berätta var de tagit vägen, berättar Oskar och Leon.

Framtida utmaning

Där ligger en av de stora utmaningarna för framtiden.

Så småningom kommer Migrationsverket att besluta om eventuellt uppehållstillstånd för barnen som i höstas började på skolan i Östmark. De som får stanna i Sverige kommer troligen att flytta, några kommer att tvingas återvända till sina hemländer.

– Det kommer att bli svårt att förklara för eleverna att ett barn som vi kanske berättat flytt från något hemskt i sitt hemland, måste återvända dit, säger Margareta Keck Carle.

– Det är ganska konstigt att några ska bestämma att familjer måste åka tillbaka till ett ställe de flytt ifrån. De vill ju bo här, de tycker om Sverige, fast kanske inte all mat som vi äter eller kylan på vintern, funderar Oskar.

Östmarks skola är en typisk skola i värmländsk landsbygd.

Antalet elever hade stadigt minskat i takt med den utbredda urbaniseringen. Ungdomarna flyttar till städerna i jakt på jobb, väldigt få flyttar in.

Margareta Keck Carle har jobbat på skolan sedan år 2000 och fram till i höstas hade de utländska influenserna på skolan bestått i någon inflyttad norsk familj samt ett par holländska och ett polskt barn som fanns på skolan en kortare tid.

– Det är bara att se ut över skolgården för att se att hela skolan mår bättre. Nu är det full fart, det känns som att även personalen fått lite av en nytändning, säger hon.

– Jag tror att det är väldigt nyttigt för barnen från Östmark att få lära känna barn från andra kulturer fortsätter Margareta Keck Carle.

”Ganska kaotiskt”

Det var under en kort period i slutet av höstterminen som antalet barn på skolan i Östmark sköt i höjden sedan ett tillfälligt asylboende, med inriktning mot barnfamiljer, öppnat i närområdet.

– Det var ganska kaotiskt när alla nya elever kom hit. Det hände så snabbt och vi var inte förberedda, säger Margareta Keck Carle lärare i årskurs 3-5 på Östmarks skola.

Det tidigare smått otänkbara scenariot där antalet elever ökar kraftigt på bara någon månad blev verklighet i många småkommuner i landet.

Förstod inte varandra

På Östmarks skola, som för något år sedan var nedläggningshotad, fanns till en början ingen undervisning i modersmål eller svenska som andraspråk.

– Det var frustrerande för såväl lärare som elever när vi stod och pratade inför barn som inte förstod något av vad vi sa, säger Margareta Keck Carle.

– Hade någon för ett år sedan sagt att Östmarks skola skulle ha dubbelt så många elever vid starten av läsåret 2016/2017 som när läsåret 2015/2016 började så hade jag inte trott det. All personal har gjort ett otroligt jobb, det har varit tufft, men de har kämpat och gjort det jättebra, säger skolchef Ulf Blomquist.

En månad till skolstart

De asylsökande barnen ska enligt lag börja skolan inom en månad från det att de kommer till en kommun.

– Migrationsverket kontaktar oss om att det finns ett nytt barn i skolåldern i kommunen. Men i en del fall fick vi själva ta kontakt med asylboende eftersom vi visste att det fanns barn där utan att Migrationsverket informerat om det, berättar Anna Renhult, rektor för Östmarks skola.

Mottagningsenhet

Barnens skolgång började med ett inskrivningssamtal där rektor, skolsköterska och ibland kurator närvarade samt träff med lärare. Kort därefter började barnet skolan. Senare öppnade kommunen en särskild mottagningsenhet för att avlasta personalen på skolorna. På mottagningsenheten har barnens kunskapsnivåer kartlagts innan de kommit till klassrummen.

– Kunde man backa bandet och veta det vi vet i dag så hade vi startat mottagningsenheten vid den här tiden på året. Men som det är i dag så kommer inte lika många nya asylsökande barn till kommunen så mottagningsenheten kommer troligen att läggas vilande, men redo att snabbt återuppstartas, samtidigt som vi nu återgår till det tidigare systemet, säger skolchef Ulf Blomquist.

Svårt att planera

Kommunen får ekonomisk ersättning från staten för de asylsökande barnens skolgång, ett bidrag som höjdes vid årsskiftet och nu täcker de faktiska kostnaderna. Den oväntade och plötsliga ökningen av elever har gjort att långtidsplaner om att förändra skolorganisationen i kommunen lagts på is.

– Den organisation vi har nu är den bästa för den rådande situationen. Vi vet ju inte hur länge det här varar, om två–tre år kan det se helt annorlunda ut. Vi vet ju inte hur länge de asylsökande barnen stannar, men vi måste göra allt för att integrera dem på bästa sätt och förhoppningsvis väljer en del familjer att stanna i kommunen, säger Ulf Blomquist.

Vill bli läkare

Nioåriga Dunya flydde från Sudan till Sverige med sin mamma. Innan de slutligen kom till boendet i Sörmark vistades de en tid i Grekland och då lärde sig Dunya engelska.

– Jag hade aldrig gått i skolan innan vi kom till Sverige, berättar Dunya.

– Skolan här är jättebra. Jag gillar att lära mig saker och vill bli läkare när jag blir stor, fortsätter hon.

Elev tolkade

På grund av Dunyas kunskaper i engelska har hon blivit något av en tolk på skolan. Vilket tyvärr kanske hämmat hennes inlärningskurva i svenska. Såväl barn som lärare pratar ofta engelska med henne.

– Jag måste påminna mig själv om att inte använda engelskan, säger Margareta Keck Carle.

Tackar läraren

Rossa som är elva år gammal flydde från Syrien tillsammans med sin familj. Hon har en lillasyster på skolan och en som ännu inte börjat förskolan.

– Skriv att jag tycker jättemycket om min skola och att jag vill tacka min lärare Margareta för att hon lär mig svenska. Hon är jättesnäll och jättebra, säger Rossa och skrattar.

När klassen har lektion i engelska, bestående av en slags lagfrågesport, har Dunya svårt att förstå frågan. Hon ska översätta ”jag bor i Sverige” till engelska. Rossa har dock förstått och översätter till arabiska, varefter Dunya säger ”I live in Sweden” och kammar hem tre poäng till sitt lag.

– Det är jätteroligt att ha fått nya klasskompisar. De är snälla och roliga. Ibland kan det vara svårt att förstå varandra, men man får prata långsamt och visa med kroppen eller visa bilder, säger nioåriga Annika.

Mindre tid med läraren

Eleverna som gick på skolan i Östmark innan de asylsökande barnen kom dit är alla positiva till förändringen och har svårt att se något negativt.

– Det skulle väl vara att man får lite mindre tid med lärarna eftersom de måste hjälpa de nya eleverna mer. Ibland kan det kanske bli lite för enkla uppgifter också, säger tolvårige Oskar.

Kompis försvann

Oscar och kompisen Leon, 10 år, pratar vidare om hur det kan vara lite svårt att förklara lekarnas regler för de nya kompisarna, men att det ändå funkar och helt klart är roligare när fler deltar den mest populära leken tjuv och polis och i fotbollen som sparkas på alla raster när snön försvunnit.

– Vet du vad som varit helt klart jobbigast! Det har hänt två gånger att barn bara försvunnit från skolan utan att någon vetat vad som hänt. Det var en kille och senare en tjej. Nu har vi fått veta att tjejen och hennes mamma flyttat till Torsby och att killen och hans familj bor i Malmö. Men det var jättejobbigt när ingen kunde berätta var de tagit vägen, berättar Oskar och Leon.

Framtida utmaning

Där ligger en av de stora utmaningarna för framtiden.

Så småningom kommer Migrationsverket att besluta om eventuellt uppehållstillstånd för barnen som i höstas började på skolan i Östmark. De som får stanna i Sverige kommer troligen att flytta, några kommer att tvingas återvända till sina hemländer.

– Det kommer att bli svårt att förklara för eleverna att ett barn som vi kanske berättat flytt från något hemskt i sitt hemland, måste återvända dit, säger Margareta Keck Carle.

– Det är ganska konstigt att några ska bestämma att familjer måste åka tillbaka till ett ställe de flytt ifrån. De vill ju bo här, de tycker om Sverige, fast kanske inte all mat som vi äter eller kylan på vintern, funderar Oskar.