2015-10-24 16:12

2015-10-24 17:35

Sjuksköterska tvingades till jobbet – fick ta med sin son

TORSBY: Chefen brydde sig inte om att Lina inte hade barnomsorg

Sjuksköterskan Lina Börjesson hade ingen barnomsorg till sin femårige son när hennes närmsta chef på Torsby sjukhus, Ingela Högfeldt, i fredags ringde och beordrade henne att genast komma till jobbet.
– Du får väl ta barnet med dig, du måste jobba, var beskedet hon fick.
Sjukhuscheferna erkänner att de gjort fel, men kan inte förklara varför kravet mot Lina ändå drevs igenom.

Sjuksköterskebristen på Torsby sjukhus är stor. Sedan i januari har över 700 arbetspass bara på avdelning 60/61 täckts upp av vikarier och ordinarie personal som gått in extra, har Lina Börjesson och hennes kollegor räknat ut. När landstinget från och med 1 oktober beslöt att dra in den extra hundralapp i timmen som sjuksköterskorna tidigare fått när de tagit extrapass, bestämde de sig för att det fick vara nog.

– Vi orkar inte längre! I veckan bestämde vi att det blir inga mer byten eller extrapass med mindre än att vi blir beordrade av cheferna. Det skrev vi i ett brev till ledningen i torsdags, berättar Lina Börjesson.

Vid halv två på fredagen ringde Linas telefon. Det var hennes chef, Ingela Högfeldt.

– Hon beordrade mig att infinna mig på jobbet klockan tre. Min femåriga sons pappa bor i USA, mina föräldrar var inte hemma och jag hade ingen barnomsorg, vilket jag sa till chefen, men det spelade ingen roll – jag skulle komma och jobba.

Fick ta barnet med sig

Lina Börjesson försökte på nytt förklara att hon inte kunde komma; hon kunde ju knappast lämna en femåring ensam hemma.

– När jag inte fick någon respons sa jag att då får han följa med, och så blev det.

Medan Lina Börjesson förberedde sig och lillkillen inför det stundande arbetspasset så kontaktade hon facket – som slog på stora trumman.

– Även vid krissituationer och beordringar finns det lagar för arbetsgivaren att följa. Bland annat måste de ringa minst fyra timmar innan inställelsetid, och de får inte beordra in en om man inte har barnomsorg. Fackets engagemang tog skruv, berättar Lina Börjesson.

Ingen tar ansvar

Hon hann vara på jobbet i en och en halv timme innan hon fick beskedet att hon kunde gå hem igen.

Men hur kunde det bli så här?

Ingela Högfeldt, avdelningschef och den som ringde till Lina Börjesson och beordrade henne att komma till jobbet, är fåordig när NWT ringer.

– Jag vill hänvisa till min chef, jag ringde på uppdrag av Eva Dahlén.

Men det var ju ändå du som fattade beslutet att tvinga Lina Börjesson att åka till jobbet?

– Ja, jag gjorde det. Och det blev fel.

Varför gjorde du det?

– Jag vill inte prata mer om det här nu.

Men tycker inte du att du har ett ansvar för det som hände?

– Jo, jag har ett ansvar.

”Ska skärpa oss”

Eva Dahlén, tillförordnad sjukhuschef, erkänner även hon att sjukhuset agerade felaktigt.

– Vi hade en prekär situation under fredagen, med stor brist på sjuksköterskor. Vi hade möte med facket på förmiddagen, och efter diskussioner insåg vi att vi var tvungna att beordra in någon, vilket vi aldrig gjort förut. I det här enskilda fallet blev det dock fel, och jag kan bara beklaga det.

Men hur kunde det bli ”fel” – Lina Börjesson blev ju tvingad till jobbet?

– Jag kan tyvärr inte svara på varför. Det var en extrem situation. Men vi är ytterst medvetna om att vi gjorde fel, och ska skärpa oss.

Sjuksköterskebristen på Torsby sjukhus är stor. Sedan i januari har över 700 arbetspass bara på avdelning 60/61 täckts upp av vikarier och ordinarie personal som gått in extra, har Lina Börjesson och hennes kollegor räknat ut. När landstinget från och med 1 oktober beslöt att dra in den extra hundralapp i timmen som sjuksköterskorna tidigare fått när de tagit extrapass, bestämde de sig för att det fick vara nog.

– Vi orkar inte längre! I veckan bestämde vi att det blir inga mer byten eller extrapass med mindre än att vi blir beordrade av cheferna. Det skrev vi i ett brev till ledningen i torsdags, berättar Lina Börjesson.

Vid halv två på fredagen ringde Linas telefon. Det var hennes chef, Ingela Högfeldt.

– Hon beordrade mig att infinna mig på jobbet klockan tre. Min femåriga sons pappa bor i USA, mina föräldrar var inte hemma och jag hade ingen barnomsorg, vilket jag sa till chefen, men det spelade ingen roll – jag skulle komma och jobba.

Fick ta barnet med sig

Lina Börjesson försökte på nytt förklara att hon inte kunde komma; hon kunde ju knappast lämna en femåring ensam hemma.

– När jag inte fick någon respons sa jag att då får han följa med, och så blev det.

Medan Lina Börjesson förberedde sig och lillkillen inför det stundande arbetspasset så kontaktade hon facket – som slog på stora trumman.

– Även vid krissituationer och beordringar finns det lagar för arbetsgivaren att följa. Bland annat måste de ringa minst fyra timmar innan inställelsetid, och de får inte beordra in en om man inte har barnomsorg. Fackets engagemang tog skruv, berättar Lina Börjesson.

Ingen tar ansvar

Hon hann vara på jobbet i en och en halv timme innan hon fick beskedet att hon kunde gå hem igen.

Men hur kunde det bli så här?

Ingela Högfeldt, avdelningschef och den som ringde till Lina Börjesson och beordrade henne att komma till jobbet, är fåordig när NWT ringer.

– Jag vill hänvisa till min chef, jag ringde på uppdrag av Eva Dahlén.

Men det var ju ändå du som fattade beslutet att tvinga Lina Börjesson att åka till jobbet?

– Ja, jag gjorde det. Och det blev fel.

Varför gjorde du det?

– Jag vill inte prata mer om det här nu.

Men tycker inte du att du har ett ansvar för det som hände?

– Jo, jag har ett ansvar.

”Ska skärpa oss”

Eva Dahlén, tillförordnad sjukhuschef, erkänner även hon att sjukhuset agerade felaktigt.

– Vi hade en prekär situation under fredagen, med stor brist på sjuksköterskor. Vi hade möte med facket på förmiddagen, och efter diskussioner insåg vi att vi var tvungna att beordra in någon, vilket vi aldrig gjort förut. I det här enskilda fallet blev det dock fel, och jag kan bara beklaga det.

Men hur kunde det bli ”fel” – Lina Börjesson blev ju tvingad till jobbet?

– Jag kan tyvärr inte svara på varför. Det var en extrem situation. Men vi är ytterst medvetna om att vi gjorde fel, och ska skärpa oss.