Den norska självbilden fick sig en törn
UTÖYA
– Synen på sig själva som fredsmäklare fick sig nog en törn, men man är fortfarande ett stolt folk, säger Lars-Kåre Legernes.
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Vi går ner längs Henrik Ibsens gate i riktning mot Oslos absoluta stadskärna. Förbi det norska Nobelinstitutet, där det beslutas om vem som tilldelas fredspriset.
Efter sorgen över de som förlorats och den enorma skadegörelsen, kanske det största bakslaget kan symboliseras av fredsinstitutet
– Norrmännen tycker sig vara lite fredsmäklare i alla situationer. Jag tror att den självbilden fick sig en törn efter Breivik. Samtidigt tror jag att Osloborna är stolta över att bo i fredsstaden. Terrordrabbad eller ej, säger Lars-Kåre Legernes, vd för Oslos handelskammare. Uppväxt i Karlstad med norska föräldrar är han både svensk och norsk.
Stoltheten är något som karaktäriserar norrmännen även bortom fredsstämpeln.
– Norge har varit utsatt för krig och belägring flera gånger i historien. Jag vet inte om det är typiskt norskt, men trots detta så har vi inga militärparader på nationaldagen, som många andra länder. Vi har en barnparad. Det är viktigt för att förstå den norska nationalstoltheten. Den är lite barnsligt grundad, fortsätter han.
Positiv nationalism
Till skillnad från i Sverige, där nationalism länge har förknippats med högerextremism, har inte den norska flaggan smutsats ned. Inte ens efter Breiviks dåd, mannen som utsett sig själv till bevarare av norskheten.
– Norge har en helt annan historia än Sverige. Det fanns många svenskar med nazistsympatier under kriget och en stor naziströrelse också fram till våra dagar. Sådant gav den svenska flaggan en mer negativ symbolik. Detta vill man inte ska hända i Norge. Tvärt om. Breivik får inte vinna.
Samma väg som vi går, förbi Nationaltheatret och upp längs Karl Johan, gick Lars-Kåre Legernes för ett år sedan. Klockan var 15.26 när han hörde bomben på sitt kontor.
Sekunder senare var hela stan i kaos. Glassplittret regnade ner och skadade människor flydde i panik från infernot utanför Regjeringskvartalet.
Många pratade om att Norge hade förlorat sin oskuld. Det skulle aldrig mer bli som det en gång var, i landet där statsministern cyklar till jobbet. Säkerheten har aldrig varit viktigast.
Det är fortfarande begränsat. Lång tid gick även efter attentatet innan åtgärder utfördes kring riskområden. Flera projekt är fortfarande bara i planeringsstadiet.
Mer saklig debatt
– Terrorn får inte vinna, men folk har nog blivit mer försiktiga och insett att säkerheten är relevant. Samtidigt måste vi fråga oss: Vilket samhälle har vi om vi är förberedda på något liknande? förklarar Lars-Kåre Legernes.
Också i den offentliga debatten har tonen ändrats.
– Efter 22 juli har man höjt fingret. Debatten är mildare och mer nyanserad. Även på det privata planet. Det är en ständig debatt om de asylsökande men den är försiktigare. Ingen vill förknippas med Breiviksympatier.
Statsminister Jens Stoltenbergs ord om att hatet ska bemötas med ännu mer demokrati, ännu mer öppenhet, verkar ha hörsammats.
