2016-06-07 10:00

2016-06-07 10:00

"Vi har väl alltid gjort det mesta ihop"

DUBBELINTERVJUN: Systrarna om fotboll, ÄFF och varandra

För tvillingarna Sofie och Malin Ahlberg kretsar det mesta kring fotbollens värld. Uppvuxna i en fotbollsfamilj har de följts åt genom sporten hela livet. Hjärtat finns i Ämterviks FF, där de just nu röjer stora framgångar i division 2 som tränare respektive spelare.
– Det är en jäkla vinnarkänsla i laget just nu, säger de.

Ämtervik FF är rena släktträffen för systrarna. Pappa Anders är före detta spelare som gjort över 500 matcher, och tillsammans med faster Maggie och Sofie är han assisterande tränare för damerna. Storebror Johan spelar i herrlaget, och kusinen Lina svettas på planen tillsammans med Malin i damlaget.

Har familjen haft någon inverkan på ert fotbollsintresse?

– Det är inget jag har tänkt på så mycket. Men säkert kan det ha påverkat en del, det tror jag absolut, säger Malin.

– Någon inverkan har det ju haft, men den egna viljan har man ju ändå alltid, fyller Sofie i.

Kommit hem

Tjejerna har spelat fotboll sedan de var fem, sex år och har spelat i samma lag i princip hela tiden. 2011 värvades båda till Mallbacken, där de spelade i fyra respektive fem år. Sofie återvände till ÄFF förra året, och Malin inför nuvarande säsongen. Att återvända var ett enkelt val.

– Det är ju ändå moderklubben. Den känner man alltid mer för, menar Malin.

Smidigare spelande

De saknar inte att spela i Mallbacken.

– Det skulle väl vara när man tittar på någon match ibland, att man kan känna att ”åh vad roligt det skulle vara”, säger Sofie.

– Det är ju bättre fotboll, men jag saknar inte tiden man la ner. Vi tränade dubbelt så mycket som vi gör nu. Och i Västra Ämtervik har jag fem minuters gångväg till planen i stället för 40 med bil, säger Malin.

Oväntad succé

Men medan Mallbacken kämpar i motvind i Allsvenskan, röjer ÄFF framgång efter framgång i tvåan. Hittills har laget vunnit varje match. Eftersom Sofie blir mamma i augusti har hon för tillfället lagt spelartröjan på hyllan och arbetar för lagets framgångar på andra sidan planen.

– Först berättade jag att jag var gravid, sen en till, och den tredje och fjärde vågade nästan inte berätta, skrattar hon.

En ytterligare kris för laget uppstod när många drabbades av sjukdomar och skador under träningsmatcherna.

– Vi började undra hur det skulle gå. Men det går oväntat bra, det måste jag säga, säger Sofie.

Vinnarkänsla

För likt ett dålig genrep sägs innebära en lyckad teaterpremiär, var alla spelare friska till seriepremiären. Den sista träningsmatchen mot Skoghall markerade en riktig vändning för laget, som har de har lyckats hålla fast vid. Malin har så här långt varit säsongens måldrottning, men att framgången skulle vara till stor del hennes förtjänst förnekar hon.

– Det känns som att hela laget är i toppform. Många bra nyförvärv som har kommit in i laget snabbt, och de gamla spelarna har utvecklats. Sedan får man väl också mindre press på sig som nykomlingar i divisionen.

– Framför allt är det ett härligt gäng. Vi har en jäkla vinnarkänsla nu och är mer trygga med bollen. Jag är extra glad att vi har tränat på det, säger Sofie.

Topp fem

Någon serieseger tar de dock inte ut i förskott.

– Vi har ju inte mött alla än och det känns som att de tuffaste matcherna är kvar. Vår målsättning är att hålla oss kvar i tvåan, och så länge vi gör det är vi inte missnöjda. Men vi vågar nog gissa på att vi kommer att vara i topp fem, säger Malin.

– I år är det ju dessutom två lag som går upp, så vi får hoppas att vi är ett av dem, säger Sofie.

Positivt avbrott

Att vara tränare är en ny erfarenhet för Sofie. Det är roligt, men suget efter att spela är ibland stort.

– Första hemmamatchen och första bortamatchen var det faktiskt riktigt jobbigt. Men jag får tänka att till skillnad från alla som måste avstå från att spela på grund av skador, har jag en riktigt bra anledning.

Är du en hårdare tränare mot Malin än de andra?

– Ja! säger Malin.

– Ha ha, nej, det är jag väl inte. Däremot vet jag ju precis vad hon kan, så där ligger väl skillnaden mot andra spelare. Lusar hon får hon höra det!

Två sorters spelare

Systrar – och kanske tvillingar i synnerhet – blir ofta jämförda av omgivningen. Men det är Malin och Sofie förskonade ifrån. Åtminstone vad de själva märkt av. Kanske för att de är så olika som spelare.

– Hade vi båda varit till exempel forward hade folk kanske jämfört mer och ställt vårt spelande mot varandra. Malin är teknisk och lurig, drar gärna någon tunnel om hon kan. Jag är mer en hårt arbetande mittfältare. Förra året gjorde jag till och med mål, säger Sofie.

Särskilt band

Men visst har de mycket mer gemensamt än familjen och födelsedagen. De har samma stora hobby och intresse, har vuxit upp med samma vänner, valt samma yrke och jobbar på samma arbetsplats. Och som tvilling får man en annorlunda relation jämfört med den till övriga syskon.

– Det är svårt att förklara hur, men det får man väl ändå säga att man har. Men det är lite roligt, för jag är född åtta minuter före och jag känner mig faktiskt lite som storasyster till Malin, att jag fått den rollen, säger Sofie.

Alltid vänner

Fastän de umgås snart sagt varje dag, blir de ytterst sällan oense och behöver aldrig en ”paus” från varandra.

– Man tröttnar inte på dig, liksom. Riktiga ovänner har vi väl aldrig varit. Det är jag i och för sig inte med någon, men ändå, säger Malin, och syrran håller med.

– Man vet ju att ryker vi ihop kan vi ändå prata med varandra igen efter fem minuter.

Ämtervik FF är rena släktträffen för systrarna. Pappa Anders är före detta spelare som gjort över 500 matcher, och tillsammans med faster Maggie och Sofie är han assisterande tränare för damerna. Storebror Johan spelar i herrlaget, och kusinen Lina svettas på planen tillsammans med Malin i damlaget.

Har familjen haft någon inverkan på ert fotbollsintresse?

– Det är inget jag har tänkt på så mycket. Men säkert kan det ha påverkat en del, det tror jag absolut, säger Malin.

– Någon inverkan har det ju haft, men den egna viljan har man ju ändå alltid, fyller Sofie i.

Kommit hem

Tjejerna har spelat fotboll sedan de var fem, sex år och har spelat i samma lag i princip hela tiden. 2011 värvades båda till Mallbacken, där de spelade i fyra respektive fem år. Sofie återvände till ÄFF förra året, och Malin inför nuvarande säsongen. Att återvända var ett enkelt val.

– Det är ju ändå moderklubben. Den känner man alltid mer för, menar Malin.

Smidigare spelande

De saknar inte att spela i Mallbacken.

– Det skulle väl vara när man tittar på någon match ibland, att man kan känna att ”åh vad roligt det skulle vara”, säger Sofie.

– Det är ju bättre fotboll, men jag saknar inte tiden man la ner. Vi tränade dubbelt så mycket som vi gör nu. Och i Västra Ämtervik har jag fem minuters gångväg till planen i stället för 40 med bil, säger Malin.

Oväntad succé

Men medan Mallbacken kämpar i motvind i Allsvenskan, röjer ÄFF framgång efter framgång i tvåan. Hittills har laget vunnit varje match. Eftersom Sofie blir mamma i augusti har hon för tillfället lagt spelartröjan på hyllan och arbetar för lagets framgångar på andra sidan planen.

– Först berättade jag att jag var gravid, sen en till, och den tredje och fjärde vågade nästan inte berätta, skrattar hon.

En ytterligare kris för laget uppstod när många drabbades av sjukdomar och skador under träningsmatcherna.

– Vi började undra hur det skulle gå. Men det går oväntat bra, det måste jag säga, säger Sofie.

Vinnarkänsla

För likt ett dålig genrep sägs innebära en lyckad teaterpremiär, var alla spelare friska till seriepremiären. Den sista träningsmatchen mot Skoghall markerade en riktig vändning för laget, som har de har lyckats hålla fast vid. Malin har så här långt varit säsongens måldrottning, men att framgången skulle vara till stor del hennes förtjänst förnekar hon.

– Det känns som att hela laget är i toppform. Många bra nyförvärv som har kommit in i laget snabbt, och de gamla spelarna har utvecklats. Sedan får man väl också mindre press på sig som nykomlingar i divisionen.

– Framför allt är det ett härligt gäng. Vi har en jäkla vinnarkänsla nu och är mer trygga med bollen. Jag är extra glad att vi har tränat på det, säger Sofie.

Topp fem

Någon serieseger tar de dock inte ut i förskott.

– Vi har ju inte mött alla än och det känns som att de tuffaste matcherna är kvar. Vår målsättning är att hålla oss kvar i tvåan, och så länge vi gör det är vi inte missnöjda. Men vi vågar nog gissa på att vi kommer att vara i topp fem, säger Malin.

– I år är det ju dessutom två lag som går upp, så vi får hoppas att vi är ett av dem, säger Sofie.

Positivt avbrott

Att vara tränare är en ny erfarenhet för Sofie. Det är roligt, men suget efter att spela är ibland stort.

– Första hemmamatchen och första bortamatchen var det faktiskt riktigt jobbigt. Men jag får tänka att till skillnad från alla som måste avstå från att spela på grund av skador, har jag en riktigt bra anledning.

Är du en hårdare tränare mot Malin än de andra?

– Ja! säger Malin.

– Ha ha, nej, det är jag väl inte. Däremot vet jag ju precis vad hon kan, så där ligger väl skillnaden mot andra spelare. Lusar hon får hon höra det!

Två sorters spelare

Systrar – och kanske tvillingar i synnerhet – blir ofta jämförda av omgivningen. Men det är Malin och Sofie förskonade ifrån. Åtminstone vad de själva märkt av. Kanske för att de är så olika som spelare.

– Hade vi båda varit till exempel forward hade folk kanske jämfört mer och ställt vårt spelande mot varandra. Malin är teknisk och lurig, drar gärna någon tunnel om hon kan. Jag är mer en hårt arbetande mittfältare. Förra året gjorde jag till och med mål, säger Sofie.

Särskilt band

Men visst har de mycket mer gemensamt än familjen och födelsedagen. De har samma stora hobby och intresse, har vuxit upp med samma vänner, valt samma yrke och jobbar på samma arbetsplats. Och som tvilling får man en annorlunda relation jämfört med den till övriga syskon.

– Det är svårt att förklara hur, men det får man väl ändå säga att man har. Men det är lite roligt, för jag är född åtta minuter före och jag känner mig faktiskt lite som storasyster till Malin, att jag fått den rollen, säger Sofie.

Alltid vänner

Fastän de umgås snart sagt varje dag, blir de ytterst sällan oense och behöver aldrig en ”paus” från varandra.

– Man tröttnar inte på dig, liksom. Riktiga ovänner har vi väl aldrig varit. Det är jag i och för sig inte med någon, men ändå, säger Malin, och syrran håller med.

– Man vet ju att ryker vi ihop kan vi ändå prata med varandra igen efter fem minuter.

Sofie och Malin Ahlberg

Ålder: Fyller 25 i augusti.

Bor: Sofie i Arvika, Malin i Västra Ämtervik.

Yrke: Jobbar på förskolan Svanen i Västra Ämtervik.

Familj: Sofie: Sambon Amer och dotter i magen. Mamma, pappa och syskon. Malin: Singel. Mamma, pappa och syskon.

Sofie om Malin: Spontan och rolig. En klassens clown.

Malin om Sofie: Ödmjuk, rolig och världens bästa syster.