2017-06-16 08:53

2017-06-16 08:53

Tänkvärd fotografisk konst visas på Alma löv

ÖSTRA ÄMTERVIK: Mila Teshaievas bilder av tillståndet i före detta Sovjetstater

Precis som förra året presenteras ukrainskt foto på Alma Löv museum den här sommaren. Nu har turen kommit till Mila Teshaeiva, som visar sin prisbelönade foto- och reseberättelse Promising Waters.
– Mina bilder kan ses som en teaterscen, säger hon.

Mila Teshaieva är en fotograferande konstnär som är nyfiken på gränserna för vad hon kan göra. Hon kommer från Ukraina men bor i Berlin sedan sex år. Det här är första gången hon ställer ut i Sverige.

– Jag älskar det här museet. Miljön, inställningen, allt, säger hon.

I centrum för hennes utställning på Alma Löv står världens största insjö, Kaspiska havet. Ett vatten som är välladdat med myter, metaforer och politik. Sjön omgärdas av fem tvistande länder: Ryssland, Iran, Azerbajdzjan, Kazakstan och Turkmenistan, och Teshaeivas bilder är tagna i de tre sistnämnda.

Arbetet med utställningen har varit en långsam och tidskrävande process.

– Jag har lagt ner mycket tid på att finna motiven och lära känna människorna. Och att skapa rätt bildspråk. För mig handlar inte bildspråket om mig som person utan om vad som ska skildras, säger Mila Teshaieva.

Hon känner att det är viktigt att visa de här länderna.

– På ett sätt kan man säga att det handlar om tre gamla Sovjetstater som fylldes av löften – och vad som finns kvar av dem i dag. Det finns inslag av uppgång och fall men också nytt hopp, säger hon.

Fotosviten visas i ladans målarsal och i tre mindre rum. Varje rum har sitt eget tema och det finns en tanke med att uppleva rummen i ”rätt” ordning.

– Men det spelar egentligen ingen roll. Folk får tolka bilderna som de vill. Jag ställer frågor och vill att mina bilder ska vara som en teaterscen.

Ingen sanning

För Mila Teshaieva är det viktigt med akademiskt korrekta efterforskningar. Samtidigt värjer hon sig mot tanken att hennes bilder kan tolkas som bildjournalistik.

– Det mina bilder visar är som det är, men det är ingen sanning. Det här är konstnärligt – min bild av vad som händer, säger hon.

Historien som berättas i de fyra rummen börjar med en introduktion, uppbyggd av känslor. Vad utmanar? Vad gör folk stolta? Sedan förmedlas bilden av hur lätt det kan vara att manipulera genom löften.

– Löften är som vatten. De antar lätt olika former, säger Mila.

I det tredje rummet, där temat är stolthet, försöker Teshaieva visa att allt går i cykler. Mycket återupprepas.

Till sist finns en öppning för en slags slutsats. Vad finns kvar? Hur ser det nya hoppet ut? Hur bygger man upp en ny värld ur ruinerna efter sovjetiska lyxrestauranger?

Mila Teshaieva är en fotograferande konstnär som är nyfiken på gränserna för vad hon kan göra. Hon kommer från Ukraina men bor i Berlin sedan sex år. Det här är första gången hon ställer ut i Sverige.

– Jag älskar det här museet. Miljön, inställningen, allt, säger hon.

I centrum för hennes utställning på Alma Löv står världens största insjö, Kaspiska havet. Ett vatten som är välladdat med myter, metaforer och politik. Sjön omgärdas av fem tvistande länder: Ryssland, Iran, Azerbajdzjan, Kazakstan och Turkmenistan, och Teshaeivas bilder är tagna i de tre sistnämnda.

Arbetet med utställningen har varit en långsam och tidskrävande process.

– Jag har lagt ner mycket tid på att finna motiven och lära känna människorna. Och att skapa rätt bildspråk. För mig handlar inte bildspråket om mig som person utan om vad som ska skildras, säger Mila Teshaieva.

Hon känner att det är viktigt att visa de här länderna.

– På ett sätt kan man säga att det handlar om tre gamla Sovjetstater som fylldes av löften – och vad som finns kvar av dem i dag. Det finns inslag av uppgång och fall men också nytt hopp, säger hon.

Fotosviten visas i ladans målarsal och i tre mindre rum. Varje rum har sitt eget tema och det finns en tanke med att uppleva rummen i ”rätt” ordning.

– Men det spelar egentligen ingen roll. Folk får tolka bilderna som de vill. Jag ställer frågor och vill att mina bilder ska vara som en teaterscen.

Ingen sanning

För Mila Teshaieva är det viktigt med akademiskt korrekta efterforskningar. Samtidigt värjer hon sig mot tanken att hennes bilder kan tolkas som bildjournalistik.

– Det mina bilder visar är som det är, men det är ingen sanning. Det här är konstnärligt – min bild av vad som händer, säger hon.

Historien som berättas i de fyra rummen börjar med en introduktion, uppbyggd av känslor. Vad utmanar? Vad gör folk stolta? Sedan förmedlas bilden av hur lätt det kan vara att manipulera genom löften.

– Löften är som vatten. De antar lätt olika former, säger Mila.

I det tredje rummet, där temat är stolthet, försöker Teshaieva visa att allt går i cykler. Mycket återupprepas.

Till sist finns en öppning för en slags slutsats. Vad finns kvar? Hur ser det nya hoppet ut? Hur bygger man upp en ny värld ur ruinerna efter sovjetiska lyxrestauranger?