2016-03-08 11:55

2016-03-08 11:55

Trafikverket – rusta upp de banor vi har

SUNNE: Lägg höghastigheten på is

Trafikverket bryr sig inte. Rubriken braskade obehagligt och sann på Fryksdalsbygdens första sida den första mars. Nybygge av två stora broar, ny virkesterminal, nya långa mötesspår, nya bekväma plattformar för passagerare, mångmiljonbelopp i investeringar...! Nä det var inte roligt att hänga med längre i moderniseringen. Trafikverket vänder Fryksdalsbanan ryggen.

Det gamla argumentet att pengarna inte räcker till är slitet. Den 23 januari stod tågtrafiken stilla norr om Stockholm på grund av ett ställverksfel vid Karlberg. I elva timmar stod allt stilla på en av landets viktigaste järnvägssträckor, konstaterar Jan Lindahl, huvudredaktören på tidskriften Tåg. Vad som mest stör Lindahl och oss alla är Trafikverkets tystnad utåt. Inga ursäkter, inga förklaringar. Vi behöver ett trafikverk med en annan mentalitet, ett trafikverk med tro på järnvägen och respekt för dess kunder. Det är för oss resenärer och befraktare ni skall hålla infrastrukturen i användbart skick och se till att fadäser som den i Karlberg inte inträffar.

Förslaget om sänkande av hastigheten på Fryksdalsbanan och många liknande järnvägar får mig att be om tillnyktring från lyckoruset inför höghastighetsjärnvägarna. Trafikverket beräknar att de kommer att kosta 190-320 miljarder kronor, den största investeringen i Sverige på 150 år. Enbart den årliga underhållskostnaden blir 650 miljoner kronor. Varken kommunbidrag eller skatter kommer att räcka till, kommenterar Hasse Hagberg, också i Tåg. För höghastighetsbanornas finansiering blir det även inkrementell skatt, som baseras på de kraftiga fastighetsvärdesstegringar som kan förväntas i anslutning till beslut att anlägga de nya banorna. Andra skatter för höghastigheten blir infrastrukturskatt och värdestegringsersättningar. Kommer dessa skattepaket att gå igenom riksdag och regering? Ulf Nyström refererar, likaså i Tåg, en forskargrupps slutsats att höghastighetssatsningarna är samhällsekonomiskt olönsamma.

Så långt vad som är kalkylerbart. Men all järnvägsdrift medför också risk för urspåringar. Förra året urspårade ett spanskt höghastighetståg. Fler än 80 passagerare dog.

Samtidigt med den svindlande höghastighetsbudgeten tvingas vi av det internationella säkerhetsläget att göra stora satsningar på försvaret. Nya JAS-plan, tre nya ubåtar och det planerade signalspaningsfartyget Orion blir inga småsmulor.

Innan baksmällan är ett faktum, låt oss återta kontrollen över vårt förnuft och lägga höghastighetsjärnvägarna på is! För bara en mindre del av resurserna till supertågen går det att bygga på moderniseringen av Fryksdalsbanan och andra regionjärnvägar till 120 kilometers hastighet och nå en bredare konkurrenskraft mot bilen. Det är snabba regionala och interregionala tåg vi behöver och inte politiska prestigeprojekt.

Ulf Nyström anser också att Trafikverket bör ges i uppdrag att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar. Ingen dum idé, den heller.

Staffan Mörling

Det gamla argumentet att pengarna inte räcker till är slitet. Den 23 januari stod tågtrafiken stilla norr om Stockholm på grund av ett ställverksfel vid Karlberg. I elva timmar stod allt stilla på en av landets viktigaste järnvägssträckor, konstaterar Jan Lindahl, huvudredaktören på tidskriften Tåg. Vad som mest stör Lindahl och oss alla är Trafikverkets tystnad utåt. Inga ursäkter, inga förklaringar. Vi behöver ett trafikverk med en annan mentalitet, ett trafikverk med tro på järnvägen och respekt för dess kunder. Det är för oss resenärer och befraktare ni skall hålla infrastrukturen i användbart skick och se till att fadäser som den i Karlberg inte inträffar.

Förslaget om sänkande av hastigheten på Fryksdalsbanan och många liknande järnvägar får mig att be om tillnyktring från lyckoruset inför höghastighetsjärnvägarna. Trafikverket beräknar att de kommer att kosta 190-320 miljarder kronor, den största investeringen i Sverige på 150 år. Enbart den årliga underhållskostnaden blir 650 miljoner kronor. Varken kommunbidrag eller skatter kommer att räcka till, kommenterar Hasse Hagberg, också i Tåg. För höghastighetsbanornas finansiering blir det även inkrementell skatt, som baseras på de kraftiga fastighetsvärdesstegringar som kan förväntas i anslutning till beslut att anlägga de nya banorna. Andra skatter för höghastigheten blir infrastrukturskatt och värdestegringsersättningar. Kommer dessa skattepaket att gå igenom riksdag och regering? Ulf Nyström refererar, likaså i Tåg, en forskargrupps slutsats att höghastighetssatsningarna är samhällsekonomiskt olönsamma.

Så långt vad som är kalkylerbart. Men all järnvägsdrift medför också risk för urspåringar. Förra året urspårade ett spanskt höghastighetståg. Fler än 80 passagerare dog.

Samtidigt med den svindlande höghastighetsbudgeten tvingas vi av det internationella säkerhetsläget att göra stora satsningar på försvaret. Nya JAS-plan, tre nya ubåtar och det planerade signalspaningsfartyget Orion blir inga småsmulor.

Innan baksmällan är ett faktum, låt oss återta kontrollen över vårt förnuft och lägga höghastighetsjärnvägarna på is! För bara en mindre del av resurserna till supertågen går det att bygga på moderniseringen av Fryksdalsbanan och andra regionjärnvägar till 120 kilometers hastighet och nå en bredare konkurrenskraft mot bilen. Det är snabba regionala och interregionala tåg vi behöver och inte politiska prestigeprojekt.

Ulf Nyström anser också att Trafikverket bör ges i uppdrag att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar. Ingen dum idé, den heller.

Staffan Mörling