2015-12-01 06:00

2015-12-01 09:52

Varför ringer inte media om sitt eget beteende

TERRORISM LEG, PSYKOLOG, LEG PSYKOTERAPEUT, DOCENT I PSYKOLOGI VID UMEÅ UNIVERSITET, FÖRFATTARE, FÖRELÄSARE OCH MODERATOR: Insikt saknas Mattias Lundberg

Psykologer används mer och mer i media för att förklara olika fenomen kopplat till mänskliga beteenden.

Det tycker jag är bra. Psykologer är de som är mest och bäst utbildade för att förstå sig på människors tankar, känslor och beteenden. Dessutom har vi psykologer de senaste åren blivit mycket bättre pedagoger och bättre på att förklara psykologi på ett sätt som gör det lättillgängligt.

Därför var det inte konstigt, nej snarare väntat, att media skulle börja ringa i samband med den misstänkte terroristen som omhändertogs och så småningom anhölls för förberedelse till terrorbrott.

På institutionen för psykologi vid Umeå universitet kunde vi räkna till cirka 8–9 redaktioner som hörde av sig och ville att vi psykologer skulle förklara en sak. Just det, de var bara intresserade av EN sak, nämligen hur det kunde komma sig att en ”terrorist” hade en öppen profil på Facebook och dessutom visade sig öppet i det lilla samhället Boliden. Kunde vi alltså förklara vad som rörde sig i huvudet på ”terroristen”.

Nej, det kunde vi inte, och därför var det inte heller någon psykolog från oss, och vad jag hört, inte någon annan psykolog heller, som uttalade sig i frågan. Det beror sannolikt på att vi gärna vill kunna hänvisa till minst en av två saker för att göra denna typ av uttalanden:

Forskning. Vi vill gärna veta att det finns forskning gjord på just detta. Forskning som vi sedan kan översätta till begripliga termer.

Erfarenhet. Helt enkelt att vi själva har jobbat med dessa frågor och baserat på det kritiska förhållningssätt vi är skolade i, kunna avgöra om denna erfarenhet är tillräcklig för att göra specifika uttalanden om en person eller händelse.

I det här fallet fanns sannolikt varken det ena eller andra. Det finns visserligen forskning på terrorister, men få psykologer är insatta i den, då det sällan är ett arbetsområde som man vistas inom. Följaktligen är det sålunda få som har tillräckligt med erfarenhet för att uttala sig om vad som rörde sig i huvudet på just denna person.

Kanske är det detta som skiljer oss psykologer mot andra som gör anspråk på att förstå människans beteenden, kommunikation, tankar, känslor och annat. Förmågan att avgöra när det är bättre att inte svara på frågan. Kanske är det också psykologens kritiska skolning som gör att jag ställer mig frågan varför telefonerna nu tystnat? Samtalen från media har upphört, då det egentligen borde ringa för fullt. För är det något mänskligt beteende som vi verkligen skulle behöva förstå oss på och få förklarat för oss, så är det vad som rör sig i huvudet på den ansvarige utgivaren då man fullständigt tappar fattningen och hänger ut en individ på det sätt man gjorde i Boliden-fallet.

Det hade faktiskt varit smakfullt med en insikt hos media, att de själva och allmänheten skulle behövt få detta förklarat för sig...

Det tycker jag är bra. Psykologer är de som är mest och bäst utbildade för att förstå sig på människors tankar, känslor och beteenden. Dessutom har vi psykologer de senaste åren blivit mycket bättre pedagoger och bättre på att förklara psykologi på ett sätt som gör det lättillgängligt.

Därför var det inte konstigt, nej snarare väntat, att media skulle börja ringa i samband med den misstänkte terroristen som omhändertogs och så småningom anhölls för förberedelse till terrorbrott.

På institutionen för psykologi vid Umeå universitet kunde vi räkna till cirka 8–9 redaktioner som hörde av sig och ville att vi psykologer skulle förklara en sak. Just det, de var bara intresserade av EN sak, nämligen hur det kunde komma sig att en ”terrorist” hade en öppen profil på Facebook och dessutom visade sig öppet i det lilla samhället Boliden. Kunde vi alltså förklara vad som rörde sig i huvudet på ”terroristen”.

Nej, det kunde vi inte, och därför var det inte heller någon psykolog från oss, och vad jag hört, inte någon annan psykolog heller, som uttalade sig i frågan. Det beror sannolikt på att vi gärna vill kunna hänvisa till minst en av två saker för att göra denna typ av uttalanden:

Forskning. Vi vill gärna veta att det finns forskning gjord på just detta. Forskning som vi sedan kan översätta till begripliga termer.

Erfarenhet. Helt enkelt att vi själva har jobbat med dessa frågor och baserat på det kritiska förhållningssätt vi är skolade i, kunna avgöra om denna erfarenhet är tillräcklig för att göra specifika uttalanden om en person eller händelse.

I det här fallet fanns sannolikt varken det ena eller andra. Det finns visserligen forskning på terrorister, men få psykologer är insatta i den, då det sällan är ett arbetsområde som man vistas inom. Följaktligen är det sålunda få som har tillräckligt med erfarenhet för att uttala sig om vad som rörde sig i huvudet på just denna person.

Kanske är det detta som skiljer oss psykologer mot andra som gör anspråk på att förstå människans beteenden, kommunikation, tankar, känslor och annat. Förmågan att avgöra när det är bättre att inte svara på frågan. Kanske är det också psykologens kritiska skolning som gör att jag ställer mig frågan varför telefonerna nu tystnat? Samtalen från media har upphört, då det egentligen borde ringa för fullt. För är det något mänskligt beteende som vi verkligen skulle behöva förstå oss på och få förklarat för oss, så är det vad som rör sig i huvudet på den ansvarige utgivaren då man fullständigt tappar fattningen och hänger ut en individ på det sätt man gjorde i Boliden-fallet.

Det hade faktiskt varit smakfullt med en insikt hos media, att de själva och allmänheten skulle behövt få detta förklarat för sig...

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.