2017-10-05 12:05

2017-10-05 12:05

Fängslande loppis i gamla häktet

SUNNE: Vill göra Tingsgården till en kulturell mötesplats

I det gamla häktet vid Tingsgården har Josefine Sandström öppnat ”Josses fängslande loppis” där hon förenar två av sina intressen; loppis och historia.
– Jag gillar gamla grejer. Ju rostigare, desto finare. Och att vistas i den här lokalen är som att slungas bakåt i tiden, säger hon.

Josefine Sandströms intresse för loppis började med att hon inte tyckte om att slänga saker, bara för att hon inte hade användning för dem längre. Speciellt om det inte var något fel på dem.

– Kan jag då ha loppis och få en slant, samtidigt som någon annan får nytta av grejerna, är det ju toppen. Så det är nog i grund och botten en protest mot vårt konsumtionssamhälle, säger hon.

Till en början åkte Josefine runt och deltog i loppisar på olika ställen.

– Jag bar grejer så att jag blev helt paj i ryggen. Men det var så roligt att jag inte kunde sluta.

Att ha en egen, fast loppis, är inget hon tänkt så mycket på. Det var faktiskt sambon Mikael Lindqvist, som äger Tingsgården sedan två år tillbaka, som föreslog att hon skulle öppna loppis i det gamla häktet. Men Josefin tvekade.

– Jag trodde att det skulle vara alldeles för fuktigt och kallt. Men så rensade vi ur och då insåg jag att det kunde funka.

Autentisk miljö

Häktet finns i den röda uthusbyggnaden och består av ett förmak och två celler med brits och små, gallerförsedda fönster. Miljön är autentisk från tiden då cellerna användes, till och med anteckningar som gjorts på väggarna av olika fångar finns kvar. Josefine är fascinerad av gårdens historia och delar gärna med sig av det hon hittills lärt sig om platsen till besökarna. Exempelvis att de misstänkta fick sitta i häktet i väntan på rättgång, allt från några dagar upp till flera månader. Hon har även hört att det ska ha använts som fyllecell, med tanke på närheten till Evi gläja, den stora marknaden som hölls varje år uppe på Hea.

Litteraturnörd

– Jag tycker det är roligt med gamla berättelser och så fort jag får tid ska jag forska mer kring husets historia. Jag är även något av en litteraturnörd, så när jag läste om hur man gick i kortege uppför Broby backar, på väg till Tingsgården i Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen, tyckte jag det var så häftigt att jag fick rysningar.

Flera som kommit till loppisen har även fått en guidning av Josefine inne i Tingsgården. Golven i bottenvåningen är bortrivna och i dagsläget finns inte så mycket att se därinne. Men Josefine har stora drömmar och planer för det stora, vita huset som byggdes åren 1828–29 och som användes som tingsplats för Fryksdals härads nedre tingslag fram till 1939, då verksamheten flyttades till det nybyggda tingshuset på Leran.

– Allting är på idéstadiet, men jag skulle vilja göra det till en kulturell mötesplats, med café, antikt och utställningsmöjligheter samt en öppen scen. Det är bara fantasin som sätter gränser och möjligheterna är oändliga, säger hon.

Tills vidare driver Josefine loppis i det gamla häktet. Och namnet är givet; Josses fängslande loppis. Många besökare har hittat hit och Josefine stortrivs.

– Att ha ett eget ställe och inte behöva köra runt grejerna är ljuvligt. Så jag tänker fortsätta ha öppet under hösten. Jag stannar så länge jag inte fryser ihjäl, säger hon och skrattar.

Josefine Sandströms intresse för loppis började med att hon inte tyckte om att slänga saker, bara för att hon inte hade användning för dem längre. Speciellt om det inte var något fel på dem.

– Kan jag då ha loppis och få en slant, samtidigt som någon annan får nytta av grejerna, är det ju toppen. Så det är nog i grund och botten en protest mot vårt konsumtionssamhälle, säger hon.

Till en början åkte Josefine runt och deltog i loppisar på olika ställen.

– Jag bar grejer så att jag blev helt paj i ryggen. Men det var så roligt att jag inte kunde sluta.

Att ha en egen, fast loppis, är inget hon tänkt så mycket på. Det var faktiskt sambon Mikael Lindqvist, som äger Tingsgården sedan två år tillbaka, som föreslog att hon skulle öppna loppis i det gamla häktet. Men Josefin tvekade.

– Jag trodde att det skulle vara alldeles för fuktigt och kallt. Men så rensade vi ur och då insåg jag att det kunde funka.

Autentisk miljö

Häktet finns i den röda uthusbyggnaden och består av ett förmak och två celler med brits och små, gallerförsedda fönster. Miljön är autentisk från tiden då cellerna användes, till och med anteckningar som gjorts på väggarna av olika fångar finns kvar. Josefine är fascinerad av gårdens historia och delar gärna med sig av det hon hittills lärt sig om platsen till besökarna. Exempelvis att de misstänkta fick sitta i häktet i väntan på rättgång, allt från några dagar upp till flera månader. Hon har även hört att det ska ha använts som fyllecell, med tanke på närheten till Evi gläja, den stora marknaden som hölls varje år uppe på Hea.

Litteraturnörd

– Jag tycker det är roligt med gamla berättelser och så fort jag får tid ska jag forska mer kring husets historia. Jag är även något av en litteraturnörd, så när jag läste om hur man gick i kortege uppför Broby backar, på väg till Tingsgården i Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen, tyckte jag det var så häftigt att jag fick rysningar.

Flera som kommit till loppisen har även fått en guidning av Josefine inne i Tingsgården. Golven i bottenvåningen är bortrivna och i dagsläget finns inte så mycket att se därinne. Men Josefine har stora drömmar och planer för det stora, vita huset som byggdes åren 1828–29 och som användes som tingsplats för Fryksdals härads nedre tingslag fram till 1939, då verksamheten flyttades till det nybyggda tingshuset på Leran.

– Allting är på idéstadiet, men jag skulle vilja göra det till en kulturell mötesplats, med café, antikt och utställningsmöjligheter samt en öppen scen. Det är bara fantasin som sätter gränser och möjligheterna är oändliga, säger hon.

Tills vidare driver Josefine loppis i det gamla häktet. Och namnet är givet; Josses fängslande loppis. Många besökare har hittat hit och Josefine stortrivs.

– Att ha ett eget ställe och inte behöva köra runt grejerna är ljuvligt. Så jag tänker fortsätta ha öppet under hösten. Jag stannar så länge jag inte fryser ihjäl, säger hon och skrattar.