2017-09-06 19:52

2017-09-06 19:52

Att sälja en bil på tio minuter

KRÖNIKA

”Har du redan sålt bilen, borde du bli bilförsäljare”, skrev pappa till mig i ett mejl på onsdagskvällen.

En kvart tidigare hade annonsen på min Toyota kommit in på Blocket, och de följande tio minuterna hade jag kunnat sälja fem exemplar av den här bilen. Och nej, det handlar absolut inte om att jag är en förträfflig försäljare. Tvärtom, jag skulle vara en katastrof i säljyrket.

Sanningen är den att bilen sålde sig själv och att jag inte fattade vad som hände. Hur kan det bli sådan hysteri kring en 22 år gammal bil? Vad är det som gör att köparna kan tänka sig att köpa bilen osedd och åka från både Stockholm, Göteborg och andra delar av landet? Visst, priset var lågt. Men ändå?

Faktum är att det varit likadant med mina två senaste bilar, två gamla och skabbiga Toyota Carina. (Kan man för övrigt ha ett annat bilmärke när man heter Karina?)

För tio år sedan sålde jag min första, av årsmodell 1988. Nybesiktigad utan anmärkning, men i ett bedrövligt skick när man tittade på karossen. Rosten hade tagit över och några skärmkanter hade inte bilen haft på flera år. Men det brydde sig inte folk om och köparen blev till slut en man från Göteborg.

De senaste tio åren har jag haft en av årsmodell 1995. Bilen har gått igenom besiktningen utan bekymmer i alla år. Förra veckan var det dags för ny besiktning och nu förstod jag att det inte skulle gå lika enkelt. ABS-lampan har lyst en längre tid och mycket riktigt, det blev ombesiktning. Verkstaden förklarade att det kunde bli en kostsam historia och då bestämde jag att det var dags för mig och Toyotan att gå skilda vägar.

På grund av reparationen trodde jag att denna skulle bli desto svårare att sälja och jag la en del möda på att få till ett fint foto på bilen. Därefter lade jag ut annonsen. Och innan jag ens visste att den blivit synlig på nätet, började telefonen ringa. Jag hann inte mer än lägga på förrän nästa samtal kom, och så höll det på. Alla som ringde ville köpa bilen och mitt dåliga samvete växte. Tänk om det var fotot som lurat dem? Om de trodde att bilen var så blank och rostfri som den såg ut på fotot? Jag såg ingen annan utväg än att förklara att bilen egentligen är ganska ful, men det brydde sig inte köparna om. De ville ha den ändå.

Snart ringde första värmlänningen, en kille från Säffle. Då sa jag ”Du får köpa bilen förutsatt att du kommer direkt”. Och det gjorde han. Halv elva på kvällen genomfördes köpet. Bilen var alltså såld på mindre än tio minuter och jag fattade ingenting.

Så vad är kontentan av det här? Jo, att jag gillar Toyota eftersom det är en enkel bil att äga, på flera olika sätt. Du behöver inte åka på verkstad särskilt ofta och vill du sälja, ja då är det uppenbarligen bara att sätta ut annonsen så sköter sig resten själv. Men en fundering har jag. Är det lika enkelt att sälja alla gamla, rostiga bilmodeller?

En kvart tidigare hade annonsen på min Toyota kommit in på Blocket, och de följande tio minuterna hade jag kunnat sälja fem exemplar av den här bilen. Och nej, det handlar absolut inte om att jag är en förträfflig försäljare. Tvärtom, jag skulle vara en katastrof i säljyrket.

Sanningen är den att bilen sålde sig själv och att jag inte fattade vad som hände. Hur kan det bli sådan hysteri kring en 22 år gammal bil? Vad är det som gör att köparna kan tänka sig att köpa bilen osedd och åka från både Stockholm, Göteborg och andra delar av landet? Visst, priset var lågt. Men ändå?

Faktum är att det varit likadant med mina två senaste bilar, två gamla och skabbiga Toyota Carina. (Kan man för övrigt ha ett annat bilmärke när man heter Karina?)

För tio år sedan sålde jag min första, av årsmodell 1988. Nybesiktigad utan anmärkning, men i ett bedrövligt skick när man tittade på karossen. Rosten hade tagit över och några skärmkanter hade inte bilen haft på flera år. Men det brydde sig inte folk om och köparen blev till slut en man från Göteborg.

De senaste tio åren har jag haft en av årsmodell 1995. Bilen har gått igenom besiktningen utan bekymmer i alla år. Förra veckan var det dags för ny besiktning och nu förstod jag att det inte skulle gå lika enkelt. ABS-lampan har lyst en längre tid och mycket riktigt, det blev ombesiktning. Verkstaden förklarade att det kunde bli en kostsam historia och då bestämde jag att det var dags för mig och Toyotan att gå skilda vägar.

På grund av reparationen trodde jag att denna skulle bli desto svårare att sälja och jag la en del möda på att få till ett fint foto på bilen. Därefter lade jag ut annonsen. Och innan jag ens visste att den blivit synlig på nätet, började telefonen ringa. Jag hann inte mer än lägga på förrän nästa samtal kom, och så höll det på. Alla som ringde ville köpa bilen och mitt dåliga samvete växte. Tänk om det var fotot som lurat dem? Om de trodde att bilen var så blank och rostfri som den såg ut på fotot? Jag såg ingen annan utväg än att förklara att bilen egentligen är ganska ful, men det brydde sig inte köparna om. De ville ha den ändå.

Snart ringde första värmlänningen, en kille från Säffle. Då sa jag ”Du får köpa bilen förutsatt att du kommer direkt”. Och det gjorde han. Halv elva på kvällen genomfördes köpet. Bilen var alltså såld på mindre än tio minuter och jag fattade ingenting.

Så vad är kontentan av det här? Jo, att jag gillar Toyota eftersom det är en enkel bil att äga, på flera olika sätt. Du behöver inte åka på verkstad särskilt ofta och vill du sälja, ja då är det uppenbarligen bara att sätta ut annonsen så sköter sig resten själv. Men en fundering har jag. Är det lika enkelt att sälja alla gamla, rostiga bilmodeller?