2017-08-03 16:37

2017-08-03 16:37

Han spelar folkmusik över gränserna

SOMMARSAMTALET: Claes Hallgren blev riksspelman på första försöket

Om man i fantasin kunde resa tillbaka till Frödings tid och en scen med dans på logen, vad skulle man få höra då?
Claes Hallgren som tidigare i år blev riksspelman skulle inte behöva gissa, han skulle kunna ta upp fiolen och med fördel spela till dans.

– Jag är nyfiken på mycket i folkmusikvärlden, speciellt de här traditionsrötterna. Att kunna gestalta en polska på flera sätt och spela den som den spelades förr. Jag vill förkovra mig i olika stilarter, det tycker jag är intressant, säger riksspelmannen som av juryn bland annat berömdes för ”mycket dansant spel”.

Till yrket är han skogsmästare med förvaltning som främsta arbetsuppgift. Under en period av cirka 20 år var det också naturen med fjällvandringar och fiske som tog mest av fritiden. Claes säger skämtsamt att han i dag inte längre orkar gå i fjällen.

– Senaste perioden har musiken tagit överhanden fullständigt. Jag har kommit in djupare i begreppen och tycker det har blivit roligare, berättar riksspelmannen som under sina 40 år som musiker spelat i otal olika konstellationer i trakten med olika människor utan att glömma någon eller vilja nämna någon särskilt.

Folklig tradition

Riksspelman är en utmärkelse som följer av att man erövrat Zornmärket i silver vid en spelning inför en jury på tre personer. Att enbart kunna hantera instrumentet på ett felfritt sätt räcker inte, musikern behöver också vara kunnig i en folklig tradition.

Fiol har varit hans instrument sedan han var åtta, nio år och något år senare gick på låtkurser på somrarna i Ransäter.

– Det var där som jag svepte in på traditionen. Tredje året på kursen fick jag göra ett specialjobb om en traditionsbärande spelman, Olov Johansson i Rådom, eller Olle på Halla som han kallades för, minns Claes som fortsatte att spela med Olle så länge han levde och känner sig priviligierad att ha fått lära känna alla dessa äldre spelmän.

Korta trioler

– En tradition som jag lärde mig var triolpolskor från Fryksände, som Olle i sin tur lärt sig från sin morfar. Korta trioler är utmärkande för bygden. Likt dialekt kan jag höra på musiken var den kommer ifrån, förklarar Claes.

Sin tradition och ursprung har han hela tiden haft kvar medan han också breddat sitt låtkunnande med att lära sig folkmusik från Jämtland och Härjedalen. I norra Värmland där kontakten över gränsen varit livlig har folkmusiken fått influenser från Norge med många låtar som har korta treor i takten.

– Kommer du längre norrut är det korta ettor, säger Claes med ett leende.

Muntlig tradition

Inte bara norsk allmoge har en fot med i den värmländska folkmusiken. Bröderna Olof och Nils Andersson reste runt för drygt 100 år sedan och tecknade ner låtar, bland annat spelade av skogsfinnarna runt Ekvattnet.

– Där spelar jag de flesta låtar som är nertecknade.

Till Claes Hallgrens folkmusikbiblar hör också Einar Övergaards berättelser om musik och de nu försvunna gårdar där musiken spelades.

Det är unikt att vara riksspelman i sig. Att som Claes belönas med Zornmärket i silver vid första spelningen inför juryn är inte vanligt. Han behärskar också traditionen inte bara genom nedtecknade noter.

– Med Olle på Halla fick jag den muntliga traditionen, han spelade och jag fick med mig stilen direkt när jag hörde hur han spelade. Det är ovanligt att också ha den muntliga traditionen, det har stor betydelse i riksspelmansbegreppet.

”Stimulerande”

Redan när Claes lärde sig spela med Olle i Halla spelade han också med Göran Håkansson, även han numera riksspelman. Sedan ett par år tillbaka träffas de ett par gånger i veckan och försöker förstå hur låtar de plockat fram lät i original och hur de ska gestaltas med två fioler.

– Väldigt stimulerande att få en sådan här utmärkelse, för det blir en bekräftelse på att det jag gjort genom åren och att jag för traditionen vidare, säger Claes som menar att det inte bara är för själva musiken som han belönas.

– Det hör ihop, det är inte bara att sätta sig ner och spela en låt, det är lite mer jobb.

Även om Claes Hallgren håller i gång sitt fiolspelande i stort sett varje dag ser han det mycket som en rolig avkoppling.

– Så länge man tycker det är roligt är det en fantastisk verksamhet, säger riksspelmannen som genom musiken också träffade sin fru och emellanåt spelar i offentliga sammanhang även med henne.

– Jag är nyfiken på mycket i folkmusikvärlden, speciellt de här traditionsrötterna. Att kunna gestalta en polska på flera sätt och spela den som den spelades förr. Jag vill förkovra mig i olika stilarter, det tycker jag är intressant, säger riksspelmannen som av juryn bland annat berömdes för ”mycket dansant spel”.

Till yrket är han skogsmästare med förvaltning som främsta arbetsuppgift. Under en period av cirka 20 år var det också naturen med fjällvandringar och fiske som tog mest av fritiden. Claes säger skämtsamt att han i dag inte längre orkar gå i fjällen.

– Senaste perioden har musiken tagit överhanden fullständigt. Jag har kommit in djupare i begreppen och tycker det har blivit roligare, berättar riksspelmannen som under sina 40 år som musiker spelat i otal olika konstellationer i trakten med olika människor utan att glömma någon eller vilja nämna någon särskilt.

Folklig tradition

Riksspelman är en utmärkelse som följer av att man erövrat Zornmärket i silver vid en spelning inför en jury på tre personer. Att enbart kunna hantera instrumentet på ett felfritt sätt räcker inte, musikern behöver också vara kunnig i en folklig tradition.

Fiol har varit hans instrument sedan han var åtta, nio år och något år senare gick på låtkurser på somrarna i Ransäter.

– Det var där som jag svepte in på traditionen. Tredje året på kursen fick jag göra ett specialjobb om en traditionsbärande spelman, Olov Johansson i Rådom, eller Olle på Halla som han kallades för, minns Claes som fortsatte att spela med Olle så länge han levde och känner sig priviligierad att ha fått lära känna alla dessa äldre spelmän.

Korta trioler

– En tradition som jag lärde mig var triolpolskor från Fryksände, som Olle i sin tur lärt sig från sin morfar. Korta trioler är utmärkande för bygden. Likt dialekt kan jag höra på musiken var den kommer ifrån, förklarar Claes.

Sin tradition och ursprung har han hela tiden haft kvar medan han också breddat sitt låtkunnande med att lära sig folkmusik från Jämtland och Härjedalen. I norra Värmland där kontakten över gränsen varit livlig har folkmusiken fått influenser från Norge med många låtar som har korta treor i takten.

– Kommer du längre norrut är det korta ettor, säger Claes med ett leende.

Muntlig tradition

Inte bara norsk allmoge har en fot med i den värmländska folkmusiken. Bröderna Olof och Nils Andersson reste runt för drygt 100 år sedan och tecknade ner låtar, bland annat spelade av skogsfinnarna runt Ekvattnet.

– Där spelar jag de flesta låtar som är nertecknade.

Till Claes Hallgrens folkmusikbiblar hör också Einar Övergaards berättelser om musik och de nu försvunna gårdar där musiken spelades.

Det är unikt att vara riksspelman i sig. Att som Claes belönas med Zornmärket i silver vid första spelningen inför juryn är inte vanligt. Han behärskar också traditionen inte bara genom nedtecknade noter.

– Med Olle på Halla fick jag den muntliga traditionen, han spelade och jag fick med mig stilen direkt när jag hörde hur han spelade. Det är ovanligt att också ha den muntliga traditionen, det har stor betydelse i riksspelmansbegreppet.

”Stimulerande”

Redan när Claes lärde sig spela med Olle i Halla spelade han också med Göran Håkansson, även han numera riksspelman. Sedan ett par år tillbaka träffas de ett par gånger i veckan och försöker förstå hur låtar de plockat fram lät i original och hur de ska gestaltas med två fioler.

– Väldigt stimulerande att få en sådan här utmärkelse, för det blir en bekräftelse på att det jag gjort genom åren och att jag för traditionen vidare, säger Claes som menar att det inte bara är för själva musiken som han belönas.

– Det hör ihop, det är inte bara att sätta sig ner och spela en låt, det är lite mer jobb.

Även om Claes Hallgren håller i gång sitt fiolspelande i stort sett varje dag ser han det mycket som en rolig avkoppling.

– Så länge man tycker det är roligt är det en fantastisk verksamhet, säger riksspelmannen som genom musiken också träffade sin fru och emellanåt spelar i offentliga sammanhang även med henne.

  • Kenneth Eriksson

Mer jobb än hängmatta

Namn: Claes Hallgren

Ålder: 57

Bor: I Bräcka

Familj: Frun Gunilla och två vuxna barn med sambor och ett barnbarn.

Intressen: Fiol, flugfiske och fjällvandring.

Sommar för mig är: ”Högsäsong för fiolspelandet. Mycket arbete på gården med de kor och får vi har på sommarbete. Hängmatta med bok är definitivt inte min grej.”

Källa: