2017-07-28 06:00

2017-07-28 06:00

Binas liv är Patrick Sellmans livsstil

GRÄSMARK: Gör så att biodlarna blommar

En bikupa gör ingen sommar. Växtligheten i trädgårdar och skogar ger mer bär och frukt när det finns god tillgång till bin. Och om det inte finns god tillgång till vingförsedda pollinerare får man göra som Patrick Sellman.
– Jag odlar biodlare.

När Patrick Sellman började som biodlare i slutet av 1970-talet fanns det uppåt 30 000 aktiva biodlare i Sverige. I dag är de nere i 10 000, i gengäld har de i genomsnitt fler bisamhällen.

Det är inte bara biodling i sig som Patrick Sellman lär ut, han drar också en gadd för det nordiska biet som han menar är bättre än det inplanterade Medelhavsbiet.

– Det nordiska biet är betydligt vitalare, det har ju följt inlandsisens vandring fram och tillbaka över Europa. Medelhavsbiet togs hit under en speciell värmeperiod i början av förra århundradet och höll på att utrota vårt eget välanpassade bi, jämför han.

För att hålla bisamhällen i gång behövs det inte mycket utrustning.

– Min utrustning är en kökskniv, en blomspruta, en gåsfjäder och en hushållshink, förklarar Patrick Sellman vars bin inte bor i de traditionella ramkuporna utan i bikupor med lister, där bina får bygga sina kakor på egen hand.

Utrustning

Fördelen med listkupor framför ramkupor är att listkuporna inte innebär några tunga lyft. Biodlaren behöver heller inga förråd för sin utrustning, hen jobbar bara med enskilda kakor och enligt Patrick i perfekt arbetshöjd. Den rökspruta man ofta känner igen en biodlare på finns heller inte längre med i Patricks standardutrustning.

– Bina blir mer harmoniska med den här typen av kupa. Går man också dit vid rätt tidpunkt och arbetar lugnt behöver man ingen rökpust.

Ytterligare fördelar med att odla bin är att de inte behöver samma dagliga tillsyn som de flesta andra djur, de håller sig stilla under vintern och är inte särskilt arbetskrävande mätt i timmar över året, framhåller han.

Med alla dessa fördelar klara framstår det inte som så underligt att Patrick Sellman under de senaste tre åren har träffat uppåt 2 000 personer mellan Österlen och Västerbotten, vetgiriga kring hur det är att odla bin.

Medan nybörjaren är mest frågande kring hur man får in bina i kupan försöker han som utbildare under tre pass skapa större kunskap för hela den superorganism där varje enskilt bi är att likna vid en cell i en kropp.

– Det gäller att få förförståelse för vilka individer man har att arbeta med. Det blir jätteintressant när man tar sig tiden att lyssna på detta och man blir fängslad på ett djupare plan. inflikar hustrun Ing-Marie Sellman.

Skötselsystem

Inte heller bisamhället är förskonat från kvalster, som i det här fallet heter varroa och ursprungligen kommer från Asien men har funnits i Sverige sedan 80-talet. Förutom förebyggande åtgärder mot sjukdomar ingår även hela årets skötselsystem i Patrick Sellmans utbildning.

– Vad som händer månad för månad kopplat till binas årsrytm, förklarar han.

Som alla biodlare får han fram honung, dock är den exakta mängden inte det väsentligaste för honom. Viktigare är att leva närmare naturen.

– När man arbetar som biodlare interagerar man mycket med naturen. Jag var utan bin för tolv år sedan, och det jag märkte var att jag tappade kontakten. När man har bina ser man vad som händer: Nu blommar sälgen; man tittar på vädret och frågar sig om det blir kyla och svält på våren; nu blommar maskrosen.

Första steget in i den livsstilen är alltså att lära sig mer om binas biologi.

När Patrick Sellman började som biodlare i slutet av 1970-talet fanns det uppåt 30 000 aktiva biodlare i Sverige. I dag är de nere i 10 000, i gengäld har de i genomsnitt fler bisamhällen.

Det är inte bara biodling i sig som Patrick Sellman lär ut, han drar också en gadd för det nordiska biet som han menar är bättre än det inplanterade Medelhavsbiet.

– Det nordiska biet är betydligt vitalare, det har ju följt inlandsisens vandring fram och tillbaka över Europa. Medelhavsbiet togs hit under en speciell värmeperiod i början av förra århundradet och höll på att utrota vårt eget välanpassade bi, jämför han.

För att hålla bisamhällen i gång behövs det inte mycket utrustning.

– Min utrustning är en kökskniv, en blomspruta, en gåsfjäder och en hushållshink, förklarar Patrick Sellman vars bin inte bor i de traditionella ramkuporna utan i bikupor med lister, där bina får bygga sina kakor på egen hand.

Utrustning

Fördelen med listkupor framför ramkupor är att listkuporna inte innebär några tunga lyft. Biodlaren behöver heller inga förråd för sin utrustning, hen jobbar bara med enskilda kakor och enligt Patrick i perfekt arbetshöjd. Den rökspruta man ofta känner igen en biodlare på finns heller inte längre med i Patricks standardutrustning.

– Bina blir mer harmoniska med den här typen av kupa. Går man också dit vid rätt tidpunkt och arbetar lugnt behöver man ingen rökpust.

Ytterligare fördelar med att odla bin är att de inte behöver samma dagliga tillsyn som de flesta andra djur, de håller sig stilla under vintern och är inte särskilt arbetskrävande mätt i timmar över året, framhåller han.

Med alla dessa fördelar klara framstår det inte som så underligt att Patrick Sellman under de senaste tre åren har träffat uppåt 2 000 personer mellan Österlen och Västerbotten, vetgiriga kring hur det är att odla bin.

Medan nybörjaren är mest frågande kring hur man får in bina i kupan försöker han som utbildare under tre pass skapa större kunskap för hela den superorganism där varje enskilt bi är att likna vid en cell i en kropp.

– Det gäller att få förförståelse för vilka individer man har att arbeta med. Det blir jätteintressant när man tar sig tiden att lyssna på detta och man blir fängslad på ett djupare plan. inflikar hustrun Ing-Marie Sellman.

Skötselsystem

Inte heller bisamhället är förskonat från kvalster, som i det här fallet heter varroa och ursprungligen kommer från Asien men har funnits i Sverige sedan 80-talet. Förutom förebyggande åtgärder mot sjukdomar ingår även hela årets skötselsystem i Patrick Sellmans utbildning.

– Vad som händer månad för månad kopplat till binas årsrytm, förklarar han.

Som alla biodlare får han fram honung, dock är den exakta mängden inte det väsentligaste för honom. Viktigare är att leva närmare naturen.

– När man arbetar som biodlare interagerar man mycket med naturen. Jag var utan bin för tolv år sedan, och det jag märkte var att jag tappade kontakten. När man har bina ser man vad som händer: Nu blommar sälgen; man tittar på vädret och frågar sig om det blir kyla och svält på våren; nu blommar maskrosen.

Första steget in i den livsstilen är alltså att lära sig mer om binas biologi.

  • Kenneth Eriksson