2017-05-15 11:40

2017-05-15 11:40

"När kulturen är som bäst"

SUNNE: Wermlandsensemblen och Linus Tunström trollband kyrkobesökarna

Tunströmsdagen fick en magnifik avslutning med Wermlandsensemblens och Linus Tunströms framträdande i Sunne kyrka. En nära två timmar lång föreställning kunde upplevas som ett kort ögonblick.

– Det här är när kultur är som bäst, förklarade kulturchefen Tuula Dajén när hon tackade och lämnade över blommor, ackompanjerad av stora applåder.

Wermlandsensemblen och Linus Tunström har samverkat tidigare. Därför hade ryktet om denna förträffliga blandning nått Sunne, vilket bidrog till att intresset inför föreställningen var på topp.

– Vi har varit på Rackstadmuséet i Arvika och i Seglora kyrka i Stockholm, så det här blir tredje gången vi gör det, berättade Linus Tunström.

Gunno Palmquist, Wermlandsensemblens dirigent, framhöll att man samarbetat i ett par år.

– Det har varit en fantastisk resa att kunna vara med dig om detta, framhöll han och riktade sig till Linus Tunström.

Nu var platsen Sunne kyrka med allt vad det har betytt för Göran Tunströms författarskap och betyder för familjen Tunström.

”Mänskan var äntligen mänska” var rubriken och det omfattar mycket av det som är Göran Tunströms funderingar kring Jesus i romanen Ökenbrevet, som gavs ut 1978.

Publiken fick i Linus Tunströms inlevelsefulla och medryckande textläsning följa en Jesus som var yngre än han beskrivs i evangelierna. Läsningen gjordes i stor samklang med körinslagen, och Wermlandsensemblen imponerade stort.

Kören framförde i tur och ordning Sven Hagvils Ur Solitude, Elisabet Hermodssons Där du går, Gunnar Erikssons Dårvisan, Giacomo Carissimis Slutkör ur Jephta, Arvo Pärts Magnificat, Carl-Axel Halls Vocaliste, Gabriel Wilczkowskis Hur kan jag säga, Carl-Axel Halls Andlig sång 1.

Efter paus fortsatte kören med Gunno Palmquists Den klara himmel, J S Bachs Ur komm, Jesu komm, Henry Purcells Music for a while, Sven-Eric Johanssons Ur jordens ljus, Arvo Pärts Bogoroditse och avslutande Carl-Axel Halls Vocaliste och Andlig sång 2.

– Det här är när kultur är som bäst, förklarade kulturchefen Tuula Dajén när hon tackade och lämnade över blommor, ackompanjerad av stora applåder.

Wermlandsensemblen och Linus Tunström har samverkat tidigare. Därför hade ryktet om denna förträffliga blandning nått Sunne, vilket bidrog till att intresset inför föreställningen var på topp.

– Vi har varit på Rackstadmuséet i Arvika och i Seglora kyrka i Stockholm, så det här blir tredje gången vi gör det, berättade Linus Tunström.

Gunno Palmquist, Wermlandsensemblens dirigent, framhöll att man samarbetat i ett par år.

– Det har varit en fantastisk resa att kunna vara med dig om detta, framhöll han och riktade sig till Linus Tunström.

Nu var platsen Sunne kyrka med allt vad det har betytt för Göran Tunströms författarskap och betyder för familjen Tunström.

”Mänskan var äntligen mänska” var rubriken och det omfattar mycket av det som är Göran Tunströms funderingar kring Jesus i romanen Ökenbrevet, som gavs ut 1978.

Publiken fick i Linus Tunströms inlevelsefulla och medryckande textläsning följa en Jesus som var yngre än han beskrivs i evangelierna. Läsningen gjordes i stor samklang med körinslagen, och Wermlandsensemblen imponerade stort.

Kören framförde i tur och ordning Sven Hagvils Ur Solitude, Elisabet Hermodssons Där du går, Gunnar Erikssons Dårvisan, Giacomo Carissimis Slutkör ur Jephta, Arvo Pärts Magnificat, Carl-Axel Halls Vocaliste, Gabriel Wilczkowskis Hur kan jag säga, Carl-Axel Halls Andlig sång 1.

Efter paus fortsatte kören med Gunno Palmquists Den klara himmel, J S Bachs Ur komm, Jesu komm, Henry Purcells Music for a while, Sven-Eric Johanssons Ur jordens ljus, Arvo Pärts Bogoroditse och avslutande Carl-Axel Halls Vocaliste och Andlig sång 2.