2017-04-15 20:46

2017-04-16 07:32

Marja blev Thore Anderssons modell och livskamrat

SUNNE: "Att måla sin käring naken var för häftigt för Arvika"

1976 mötte konstnären Thore Andersson den 38 år yngre konstnärinnan Marja Hallstensson, alias Marja i Myrom. De blev livskamrater och hon var ofta hans modell.
– Han var en väldig talang! Fast jag lät mig kuvas för mycket.

Den excentriske konstnären Thore Andersson föddes i Eda 1919 (död 2002). Han hade separatutställningar i Stockholm och Värmland, designade funkishus och var med och startade konstsalongen Blå Lagårn vid sjön Racken och konstgalleriet Konsttjällaren.

Påskhelgen 2017: Marja i Myrom har lånat ihop tavlor av Thore Andersson, via privatpersoner, till en utställning i Björnez magazin utanför Sunne. På dagarna livemålar hon i skolhuset, på nätterna ligger hon och vaktar målningarna. Den unga, nakna kvinnan på tavlan ”Den blå kudden” är ingen annan än Marja själv.

– Den är en av Thores bästa. Motivet har placerats högt upp, kvinnan är upphöjd. Hennes runda former representerar det mjuka i kontrast till de andra raka, hårda linjerna, säger Marja Hallstensson.

”Fjäder i hatten”

Färgstarka minnen väcks till liv.

– Jag var 18 år när vi möttes, 38 år yngre. Thore hade varit gift flera gånger och de sa att han hade knäckt alla kvinnor före mig. Jag blev förälskad i Thore och valde konsten, mot mina föräldrars vilja. Jag bröt helt med familjen. Vi träffades aldrig mer, säger Marja Hallstensson.

Konstnärsparet levde ihop i Myrom utanför Arvika i 24 år och fick två barn.

– Jag var en fjäder i hatten för Thore samtidigt som jag betydde mycket för hans måleri. Han fick lugn av mig. Ofta var jag hans modell. Att måla sin käring naken var för häftigt för Arvika, det blev stor uppståndelse. För mig är det bara roligt – tänk att få vara ung i all evighet!

Idealist nu som då

På 1980-talet skrev Thore Andersson boken Marja naken. Han ville, enligt förordet, vädra sina tankar kring konsten, livet och människorna, utan några litterära ambitioner. Ingen skulle ”bära falskt vittnesbörd” om honom när han inte kunde försvara sig.

– Boken väckte väldigt mycket uppmärksamhet, minns Marja Hallstensson.

I dag är hon glad över sina livsval.

– Jag vill vara idealist. Det går mode i allt, även i konsten. Men jag har alltid gått min egen väg. Jag hade gärna levt om mitt liv, men i dag hade jag inte låtit mig kuvas som jag gjorde. Karlar vill att man ska vara lydig, jag var för lydig, säger Marja Hallstensson.

Den excentriske konstnären Thore Andersson föddes i Eda 1919 (död 2002). Han hade separatutställningar i Stockholm och Värmland, designade funkishus och var med och startade konstsalongen Blå Lagårn vid sjön Racken och konstgalleriet Konsttjällaren.

Påskhelgen 2017: Marja i Myrom har lånat ihop tavlor av Thore Andersson, via privatpersoner, till en utställning i Björnez magazin utanför Sunne. På dagarna livemålar hon i skolhuset, på nätterna ligger hon och vaktar målningarna. Den unga, nakna kvinnan på tavlan ”Den blå kudden” är ingen annan än Marja själv.

– Den är en av Thores bästa. Motivet har placerats högt upp, kvinnan är upphöjd. Hennes runda former representerar det mjuka i kontrast till de andra raka, hårda linjerna, säger Marja Hallstensson.

”Fjäder i hatten”

Färgstarka minnen väcks till liv.

– Jag var 18 år när vi möttes, 38 år yngre. Thore hade varit gift flera gånger och de sa att han hade knäckt alla kvinnor före mig. Jag blev förälskad i Thore och valde konsten, mot mina föräldrars vilja. Jag bröt helt med familjen. Vi träffades aldrig mer, säger Marja Hallstensson.

Konstnärsparet levde ihop i Myrom utanför Arvika i 24 år och fick två barn.

– Jag var en fjäder i hatten för Thore samtidigt som jag betydde mycket för hans måleri. Han fick lugn av mig. Ofta var jag hans modell. Att måla sin käring naken var för häftigt för Arvika, det blev stor uppståndelse. För mig är det bara roligt – tänk att få vara ung i all evighet!

Idealist nu som då

På 1980-talet skrev Thore Andersson boken Marja naken. Han ville, enligt förordet, vädra sina tankar kring konsten, livet och människorna, utan några litterära ambitioner. Ingen skulle ”bära falskt vittnesbörd” om honom när han inte kunde försvara sig.

– Boken väckte väldigt mycket uppmärksamhet, minns Marja Hallstensson.

I dag är hon glad över sina livsval.

– Jag vill vara idealist. Det går mode i allt, även i konsten. Men jag har alltid gått min egen väg. Jag hade gärna levt om mitt liv, men i dag hade jag inte låtit mig kuvas som jag gjorde. Karlar vill att man ska vara lydig, jag var för lydig, säger Marja Hallstensson.