2017-03-20 16:16

2017-03-20 16:17

"Powertex förenar all min kreativa förmåga"

BÄCKALUND: Hittade hem i sitt hus utanför Sunne

Maj-Lis Uller har hållit på med olika typer av konst och hantverk sedan barnsben. Fram tills för ett år sedan då hon hittade en konstform där hon kan utöva flera av dem samtidigt; powertex.
– Jag har samlat all min kreativa förmåga i en och samma teknik. Cirkeln är sluten, berättar hon.

Det var när Maj-Lis Uller besökte en mässa i Kongsberg i Norge för drygt ett år sedan som hon först kom i kontakt med powertex. Hon blev så fascinerad av sättet att skapa att hon senare åkte tillbaka till Norge för att utbilda sig i denna teknik.

– Powertex är en textilhärdare som jag arbetar in i olika naturmaterial. Jag formar figurer, skulpturer, tavlor eller smycken och låter sedan härdaren torka. Jag kan även arbeta in textilhärdaren i malt papper och får då en sorts lera som jag kan skulptera med, berättar hon och visar upp en av alla figurer hon ställt upp på Granhyddan, ett stenkast från hennes hem i Bäckalund.

Maj-Lis föddes i Malmö men flyttade med sin mamma och hennes nya man till Norge vid ett års ålder och växte upp i Tönsberg utanför Oslo. Under trettiofem år jobbade hon som terapeut och hade utbildningar inom naturmedicin och jobbade parallellt med sitt hantverk; främst att designa hattar och sy och trycka på kläder.

Var med i bilolycka

Och det var under de här åren hon blev förtjust i Värmland.

– Jag körde genom landskapet när jag åkte till Stockholm för att leda kurser där och tänkte att här vill jag bo. Det var något med naturen, med de stora granarna, säger hon.

Någon flytt blev det inte då. Inte förrän Maj-Lis var med om en bilolycka som förändrade livet på flera sätt. Hon orkade inte längre jobba som terapeut och kursledare längre och fick tänka om. Längtan efter Värmland blev ännu starkare, och efter en tio dagar lång kurs i tygtryck i Toscana i Italien tog hon det slutgiltiga beslutet. Hon började leta hus och hittade ett i Bjurberget våren 2005. Det var kärlek vid första ögonkastet.

– Huset var slitet, men det passade mig ändå perfekt. Jag skulle ju få bo bland alla jättegranar!

Köpte bättre hus

Maj-Lis blev kvar i Bjurberget i tre år. Under den tiden kom hon i kontakt med en annan konsthantverkare som introducerade henne i glasfusing, som innebär att man smälter samman glasbitar i en ugn.

Våren 2007 kom den stora tragedin i hennes liv då hon miste sin då 25–årige son. En jobbig tid följde, men ur den föddes ett nytt beslut - att flytta igen.

– Min son hade ofta sagt att jag borde skaffa ett bättre hus, och efter det som hänt ville jag göra det. Påsken 2008 hittade jag huset i Bäckalund och kände direkt att här ska jag bo, att jag äntligen hade hittat hem.

Maj-Lis inredde en glasverkstad i huset och i dag ägnar hon en del tid där åt att jobba med glas. Hon gör bland annat smycken och änglar i så kallad Tiffanyteknik. Men det som uppslukat henne allra mest just nu är alltså powertex.

I dag håller hon kurser i denna teknik, dels på Granhyddan i Bäckalund och dels i Karlstad, och hon hoppas att fler ska bli nyfikna och upptäcka tjusningen med denna konstform.

– Det fina är att man inte behöver ha några förkunskaper, och ändå kunna göra fina saker. Och jag ser skaparglädjen hos dem som håller på. Detta är så roligt!

Det var när Maj-Lis Uller besökte en mässa i Kongsberg i Norge för drygt ett år sedan som hon först kom i kontakt med powertex. Hon blev så fascinerad av sättet att skapa att hon senare åkte tillbaka till Norge för att utbilda sig i denna teknik.

– Powertex är en textilhärdare som jag arbetar in i olika naturmaterial. Jag formar figurer, skulpturer, tavlor eller smycken och låter sedan härdaren torka. Jag kan även arbeta in textilhärdaren i malt papper och får då en sorts lera som jag kan skulptera med, berättar hon och visar upp en av alla figurer hon ställt upp på Granhyddan, ett stenkast från hennes hem i Bäckalund.

Maj-Lis föddes i Malmö men flyttade med sin mamma och hennes nya man till Norge vid ett års ålder och växte upp i Tönsberg utanför Oslo. Under trettiofem år jobbade hon som terapeut och hade utbildningar inom naturmedicin och jobbade parallellt med sitt hantverk; främst att designa hattar och sy och trycka på kläder.

Var med i bilolycka

Och det var under de här åren hon blev förtjust i Värmland.

– Jag körde genom landskapet när jag åkte till Stockholm för att leda kurser där och tänkte att här vill jag bo. Det var något med naturen, med de stora granarna, säger hon.

Någon flytt blev det inte då. Inte förrän Maj-Lis var med om en bilolycka som förändrade livet på flera sätt. Hon orkade inte längre jobba som terapeut och kursledare längre och fick tänka om. Längtan efter Värmland blev ännu starkare, och efter en tio dagar lång kurs i tygtryck i Toscana i Italien tog hon det slutgiltiga beslutet. Hon började leta hus och hittade ett i Bjurberget våren 2005. Det var kärlek vid första ögonkastet.

– Huset var slitet, men det passade mig ändå perfekt. Jag skulle ju få bo bland alla jättegranar!

Köpte bättre hus

Maj-Lis blev kvar i Bjurberget i tre år. Under den tiden kom hon i kontakt med en annan konsthantverkare som introducerade henne i glasfusing, som innebär att man smälter samman glasbitar i en ugn.

Våren 2007 kom den stora tragedin i hennes liv då hon miste sin då 25–årige son. En jobbig tid följde, men ur den föddes ett nytt beslut - att flytta igen.

– Min son hade ofta sagt att jag borde skaffa ett bättre hus, och efter det som hänt ville jag göra det. Påsken 2008 hittade jag huset i Bäckalund och kände direkt att här ska jag bo, att jag äntligen hade hittat hem.

Maj-Lis inredde en glasverkstad i huset och i dag ägnar hon en del tid där åt att jobba med glas. Hon gör bland annat smycken och änglar i så kallad Tiffanyteknik. Men det som uppslukat henne allra mest just nu är alltså powertex.

I dag håller hon kurser i denna teknik, dels på Granhyddan i Bäckalund och dels i Karlstad, och hon hoppas att fler ska bli nyfikna och upptäcka tjusningen med denna konstform.

– Det fina är att man inte behöver ha några förkunskaper, och ändå kunna göra fina saker. Och jag ser skaparglädjen hos dem som håller på. Detta är så roligt!