2016-09-29 12:59

2016-09-29 12:59

Skog och fyrfota vänner

SUNNE: "Jag missar nästan inte en myra"

Det var tack vare den berömde konstnären Erling Ärlingsson som Solveig Rudström Svensson upptäckte pastelltekniken. På lördag är det vernissage på Sundsbergs gård för hennes utställning Djur och natur i samklang.

– Jag är nog ensam om den här tekniken, säger Solveig, och nickar mot sina alster.

De är gjorda huvudsakligen i pastell, men många kommer ur blandteknik där även blyerts, foto och suddgummi har använts för att få fram det färdiga resultatet.

Det sa ”klick”

Det var Erling Ärlingsson som en gång i tiden rådde Solveig att testa pasteller.

– Jag bodde i Koppom vid den tiden och besökte Ärlingsson. Jag hade tagit med mig tio oljemålningar som han skulle bedöma.

Vid den tidpunkten var Solveigs son liten och var ofta med henne när hon målade. Då oljefärgerna innehöll mycket gifter vågade hon inte längre använda dem, utan hade gått över till att enbart teckna.

– Då sa Erling till mig att ”börja med pastell i stället, så att du inte tappar bort färgen och färgseendet”. Så jag gjorde det och då var det som kungen sa; det sa bara ”klick”!

Inspirationskälla

Mötena med Erling Ärlingsson har haft en stor inverkan på hennes konstnärskap även på andra sätt. Han var en hård kritiker, som till och med uppmanade henne att måla över saker som han inte tyckte tillförde bilden något.

– Han kritiserade och bedömde, men var en otrolig pedagog. När jag åkte därifrån var det som att jag hade fått en vitamininjektion. Kreativiteten flödade!

Naturmänniska

Solveig bor i Arvika, men har kvar sitt föräldrahem i Bjälverud där hon bor sommartid. I Sunne har hon ställt ut flera gånger tidigare, både ensam och ihop med andra. Men denna är hennes första separatutställning på Sundsbergs gård. Utställningen kallar hon för Djur och natur i samklang – något som anknyter till hennes konst på flera sätt.

– Jag är väldigt naturintresserad och helt beroende av att vara i naturen. Och djur ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Detaljsinne

De flesta tavlor är bara något år gamla och har inte varit med på någon utställning förut. Många motiv är från den mörkare delen av året, med klarröda höstäpplen och gnistrande snö.

– Detaljer tycker jag är spännande. Jag tittar mycket på sånt; jag missar nästan inte en myra.

Färger som harmoniserar med varandra är också ett återkommande drag på hennes dukar.

– Det är också ett tips ifrån Ärlingsson, att en inte ska låta en färg stå ensam.

Vad vill du att besökarna ska ta med sig från utställningen?

– Min varma känsla för djur. Och kanske att de ska längta efter en tur i skogen!

Utställningen pågår till och med den 23 oktober.

– Jag är nog ensam om den här tekniken, säger Solveig, och nickar mot sina alster.

De är gjorda huvudsakligen i pastell, men många kommer ur blandteknik där även blyerts, foto och suddgummi har använts för att få fram det färdiga resultatet.

Det sa ”klick”

Det var Erling Ärlingsson som en gång i tiden rådde Solveig att testa pasteller.

– Jag bodde i Koppom vid den tiden och besökte Ärlingsson. Jag hade tagit med mig tio oljemålningar som han skulle bedöma.

Vid den tidpunkten var Solveigs son liten och var ofta med henne när hon målade. Då oljefärgerna innehöll mycket gifter vågade hon inte längre använda dem, utan hade gått över till att enbart teckna.

– Då sa Erling till mig att ”börja med pastell i stället, så att du inte tappar bort färgen och färgseendet”. Så jag gjorde det och då var det som kungen sa; det sa bara ”klick”!

Inspirationskälla

Mötena med Erling Ärlingsson har haft en stor inverkan på hennes konstnärskap även på andra sätt. Han var en hård kritiker, som till och med uppmanade henne att måla över saker som han inte tyckte tillförde bilden något.

– Han kritiserade och bedömde, men var en otrolig pedagog. När jag åkte därifrån var det som att jag hade fått en vitamininjektion. Kreativiteten flödade!

Naturmänniska

Solveig bor i Arvika, men har kvar sitt föräldrahem i Bjälverud där hon bor sommartid. I Sunne har hon ställt ut flera gånger tidigare, både ensam och ihop med andra. Men denna är hennes första separatutställning på Sundsbergs gård. Utställningen kallar hon för Djur och natur i samklang – något som anknyter till hennes konst på flera sätt.

– Jag är väldigt naturintresserad och helt beroende av att vara i naturen. Och djur ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Detaljsinne

De flesta tavlor är bara något år gamla och har inte varit med på någon utställning förut. Många motiv är från den mörkare delen av året, med klarröda höstäpplen och gnistrande snö.

– Detaljer tycker jag är spännande. Jag tittar mycket på sånt; jag missar nästan inte en myra.

Färger som harmoniserar med varandra är också ett återkommande drag på hennes dukar.

– Det är också ett tips ifrån Ärlingsson, att en inte ska låta en färg stå ensam.

Vad vill du att besökarna ska ta med sig från utställningen?

– Min varma känsla för djur. Och kanske att de ska längta efter en tur i skogen!

Utställningen pågår till och med den 23 oktober.