2016-09-06 22:44

2016-09-21 07:07

Filmpremiär med Sara Broos på hemmaplan

SUNNE: "Känns allra mest nervöst"

Teaterbiografen i Sunne fylldes på tisdagskvälllen för hemmapremiär av Sara Broos film Speglingar.
Hennes familj, vänner och bekanta skrattade och grät om vartannat i bänkraderna.
– Detta är en väldigt speciell visning för mig, sa Sara Broos.

På första raden satt konstnärsparet Karin och Marc Broos, som redan hade sett dotterns film flera gånger.

– Det är ett bra betyg att de vill se den igen efter alla visningar. Filmen hade ju biopremiär i fredags och jag frågade om de verkligen skulle orka se den i Sunne också, men det ville de, sa Sara Broos.

Nervös premiär

Att visa filmen för hemmapubliken väckte känslor hos den hyllade dokumentärfilmaren.

– Det känns allra mest nervöst med den här visningen, eftersom jag känner alla i salongen. Filmen är personlig, men inte privat. Mamma har ofta använt oss barn i sin konst, så hon hade svårt att säga nej till filmen. Vi har stor respekt för varandras konstnärskap, sa Sara Broos.

Hon uppmanade publiken att inte känna sig tvingad att ge henne några omdömen direkt efteråt - att det var ok att vara tyst.

 

Duktiga flickan

Alla med band till Värmland fick uppleva landskapet ur Sara Broos ögon på bioduken. Den nakna högstadiebyggnaden (där hon var den duktiga flickan med hemliga ätstörningar), skogsavverkningen (som väckte henne mitt i natten likt en mardröm), tjärnet hon sjunker ner i, marken, rådjuren och hästarna. Under flera år har hon samlat bilder, utan censur.

– Här finns en magnetisk dragningskraft. Jag tror att många kan känna igen sig i min hatkärlek, sa Sara Broos, som själv lämnade Värmland men efter några års frånvaro återerövrade sina gamla hemtrakter.

Många teman

Resan till kurorten i Estland med mamman Karin var ett försök att närma sig henne. Peta i sorgen, den dåliga självkänslan, viljan att vara till lags, drömmarna. Genom att använda kameran som redskap bröts tystnaden mellan dem.

– Det finns många teman i filmen, allt som vi pratade om blev olika fragment i filmen, både ljusa och mörka, som många kan känna igen sig i. Jag ville bryta ner fasaden, vara helt ärlig. Om man bejakar sin rädsla och gör den till sig egen blir den lättare att leva med, sa Sara Broos.

”Väldigt fin film”

Efter filmvisningen hyllades Sara Broos med långa applåder, blommor och lovord.

– Det är en väldigt fin film, sa författaren Lars Andersson, märkbart rörd.

 

På första raden satt konstnärsparet Karin och Marc Broos, som redan hade sett dotterns film flera gånger.

– Det är ett bra betyg att de vill se den igen efter alla visningar. Filmen hade ju biopremiär i fredags och jag frågade om de verkligen skulle orka se den i Sunne också, men det ville de, sa Sara Broos.

Nervös premiär

Att visa filmen för hemmapubliken väckte känslor hos den hyllade dokumentärfilmaren.

– Det känns allra mest nervöst med den här visningen, eftersom jag känner alla i salongen. Filmen är personlig, men inte privat. Mamma har ofta använt oss barn i sin konst, så hon hade svårt att säga nej till filmen. Vi har stor respekt för varandras konstnärskap, sa Sara Broos.

Hon uppmanade publiken att inte känna sig tvingad att ge henne några omdömen direkt efteråt - att det var ok att vara tyst.

 

Duktiga flickan

Alla med band till Värmland fick uppleva landskapet ur Sara Broos ögon på bioduken. Den nakna högstadiebyggnaden (där hon var den duktiga flickan med hemliga ätstörningar), skogsavverkningen (som väckte henne mitt i natten likt en mardröm), tjärnet hon sjunker ner i, marken, rådjuren och hästarna. Under flera år har hon samlat bilder, utan censur.

– Här finns en magnetisk dragningskraft. Jag tror att många kan känna igen sig i min hatkärlek, sa Sara Broos, som själv lämnade Värmland men efter några års frånvaro återerövrade sina gamla hemtrakter.

Många teman

Resan till kurorten i Estland med mamman Karin var ett försök att närma sig henne. Peta i sorgen, den dåliga självkänslan, viljan att vara till lags, drömmarna. Genom att använda kameran som redskap bröts tystnaden mellan dem.

– Det finns många teman i filmen, allt som vi pratade om blev olika fragment i filmen, både ljusa och mörka, som många kan känna igen sig i. Jag ville bryta ner fasaden, vara helt ärlig. Om man bejakar sin rädsla och gör den till sig egen blir den lättare att leva med, sa Sara Broos.

”Väldigt fin film”

Efter filmvisningen hyllades Sara Broos med långa applåder, blommor och lovord.

– Det är en väldigt fin film, sa författaren Lars Andersson, märkbart rörd.