2016-07-29 09:22

2016-07-29 09:22

Varma tongångar mitt i det assköna Värmland

GRÄSMARK: Medryckande om fascister, fundamentalister och packmopedister

När Göran Samuelsson för första gången genomförde Packmopedsturnén skedde det på Gräsmarks hembygdsgård. Publiken bestod av en katt och en tysk turist som vandrade förbi. Så det var säkert inte helt utan triumfkänsla som han återvände till Gräsmark inför en storpublik i tisdags. Några vänner hade han också tagit med sig.

– Folk frågar att ”ska du iväg på den där turnén igen?”. Då svarar jag att ”jag ser det mer som en expedition med inslag av musik”, förklarade Dregen för publiken.

Skumpig resa

Och en expedition får en nog gå med på att det är, när artisterna berättar om alla incidenter på vägen till Lillsjön. Exploderande däck, spräckta trumskinn och stöd som plötsligt försvinner medan man står och svetsar dem. Tur att de trots det tog sig ända fram, för det var en längtande och jublande publik som tog emot Göran Samuelsson, Dregen, Roger Pontare, Elin Ruth och Love Antell när de rullade fram i strålande kvällssol.

Politiska kängor

Som alltid med Packmopedsturnén är det mycket skratt, skämt, anekdoter och låtar som andas sorglösa sommardagar. Men kanske är det oundvikligt för skapande människor att inte komma in på vad som händer i de delar av världen där det just nu inte är lika trevlig stämning som vid Lillsjön en sommarkväll. Rockiga röjare och romantiska ballader fick även samsas med en hel del politiska klagosånger, bland annat Ni som tjänar på krig och En delad värld.

– Jag är stolt över att leva i ett land där det går att genomföra en sån här turné. I många andra delar av världen skulle det vara en fullständig omöjlighet, menade Göran Samuelsson.

Asskönt

Love Antell erkände att hans enda egentliga relation till Värmland innan Packmopedsturnén var minnet av när han sjöng Värmlandsvisan i skolan.

– Jag trodde att det var en skrytlåt, men nu när jag har spenderat två dagar på moped genom landskapet inser jag att det tvärtom är en underdrift. Den borde heta Ack Värmeland du assköna, eller nåt.

– Folk frågar att ”ska du iväg på den där turnén igen?”. Då svarar jag att ”jag ser det mer som en expedition med inslag av musik”, förklarade Dregen för publiken.

Skumpig resa

Och en expedition får en nog gå med på att det är, när artisterna berättar om alla incidenter på vägen till Lillsjön. Exploderande däck, spräckta trumskinn och stöd som plötsligt försvinner medan man står och svetsar dem. Tur att de trots det tog sig ända fram, för det var en längtande och jublande publik som tog emot Göran Samuelsson, Dregen, Roger Pontare, Elin Ruth och Love Antell när de rullade fram i strålande kvällssol.

Politiska kängor

Som alltid med Packmopedsturnén är det mycket skratt, skämt, anekdoter och låtar som andas sorglösa sommardagar. Men kanske är det oundvikligt för skapande människor att inte komma in på vad som händer i de delar av världen där det just nu inte är lika trevlig stämning som vid Lillsjön en sommarkväll. Rockiga röjare och romantiska ballader fick även samsas med en hel del politiska klagosånger, bland annat Ni som tjänar på krig och En delad värld.

– Jag är stolt över att leva i ett land där det går att genomföra en sån här turné. I många andra delar av världen skulle det vara en fullständig omöjlighet, menade Göran Samuelsson.

Asskönt

Love Antell erkände att hans enda egentliga relation till Värmland innan Packmopedsturnén var minnet av när han sjöng Värmlandsvisan i skolan.

– Jag trodde att det var en skrytlåt, men nu när jag har spenderat två dagar på moped genom landskapet inser jag att det tvärtom är en underdrift. Den borde heta Ack Värmeland du assköna, eller nåt.