2016-06-14 06:00

2016-06-14 06:00

Ideella insatser lyfter Kålsgården

VÄSTRA ÄMTERVIK: Först ville ingen bo på Kålsgården – nu stortrivs de äldre

Kålsgården hade rykte om sig att inte vara någon munter plats att tillbringa sin ålders höst på. Till sist tog traktens yngre pensionärer tag i saken. Nu har livskvaliteten blivit en helt annan. Vi har också fått svar på frågan, vad är det som har hänt?

Björn Johnsson, kassör i både kooperativet och i Kålsgårdens Vänner sedan starten, kan berätta.

– 2008 kom idéerna om att något måste göras. Ingen ville bo här. Boendet upplevdes som ett väntrum utan aktiviteter.

Innan hade Björn jobbat med personalfrågor på Trygghetsrådet, men även i hemtjänsten i Västra Ämtervik.

Leaderprojekt

Året därpå, 2009, satte arbetet i gång inom ramen för ett Leaderprojekt, och det hela började efter ett möte hemma hos en granne till Kålsgården.

– Vi har ju gott om kommunalråd här i trakten. Ola Persson, Karl-Johan Adolfsson och Olle Söderberg, alla var med på en semmelfest i köket hos Vivianne Eriksson. Vi kom fram till att det måste finnas något mer än basbehovet. Vad är det människor vill? Vad är det som inte kan tillgodoses med de arbetsrutiner som finns i dag frågade vi oss, säger Björn.

Så startades bygdekooperativet Nya Kålsgården som en ekonomisk förening.

Samarbete

Snabbt insåg man att det skulle bli för dyrt att köpa Kålsgården. Det handlade om runt 15 miljoner. I stället inleddes ett samarbete med det kommunala bostadsbolaget Sunne Bostad.

Initiativet, att höja livskvaliteten för de äldre genom olika aktiviteter, fick också stöd av församlingen.

– Vi fick 3000 i en kollekt från kyrkan men de visade sig vara beskattningsbara pengar. I en dialog med skattemyndigheten kom vi fram till att det vore bättre att driva verksamheten i form av en allmännyttig förening, så slapp vi skatten. Så nu har vi en ideell allmännyttig förening och ekonomisk förening. Det gäller bara att lägga slantarna i rätt kuvert, säger han.

15-tal personer

Ett 15-tal personer jobbar nu i den allmännyttiga föreningen som ideell arbetskraft, medan den ekonomiska föreningen gör vissa arbeten, till exempel städning och vaktmästeriarbeten och får betalt för det.

Kålsgårdens Vänner består av lite yngre pensionärer.

– Man kan också se det som ett sätt att skola in sig på ett nytt boende, menar Björn.

Vad hjälper då de ideella krafterna till med? Gun-Britt Gustavsson, som är allt-i-allo och administratör kan berätta om det.

– Det är mycket. Vi har bingo, bakning, högläsning, mini–spa, boulebana, film, sittgympa, tipsrundor, föredrag och månadsfester. Varje dag är det fika på eftermiddagen. Att delta i aktiviteterna är förstås helt frivilligt. Man är med på det man kan och har lust för, framhåller Gun-Britt.

Tvättats bort

Det här har bidragit till att den gamla stämpeln tvättats bort och att Kålsgården kan erbjuda ett mycket mer attraktivt boende med förhöjd livskvalitet.

Björn Johnsson:

– Vi rycker också in som äldrestödjare, som ledsagare, och fler är välkomna att ta kontakt med oss, för vi har så trevligt tillsammans och vårt arbete är värdefullt, även för kommunen.

Han uppskattar att äldrestödjarna bjuder kommunen på en och en halv heltidstjänst.

– Och vi trampar inte in på fackets domäner. Det jobb vi gör skulle nämligen inte bli utfört med tanke på den bantade personal och de pressade scheman som finns i dag, säger han.

Passa andra

Han tror att modellen på Kålsgården även skulle kunna passa på andra ställen.

– Det här sättet att jobba på skulle säkert kunna användas på andra platser. I en storstad måste man köpa sig till den här livskvaliteten om man ska få den, säger Björn Johnsson.

Och vad tycker de boende på Kålsgården själva?

– Jättebra. Vi har vännerna och äldrestödjarna att tacka för så mycket. Jag var en själv och var med och grundade verksamheten, säger Vivianne Eriksson, som nu har en lägenhet på Kålsgården.

Ingrid Andreasson trivs också.

– Det är så roligt att vi kan vara tillsammans och ha trevligt, både vi som bor här och de som kommer och hjälper till. Vi trivs verkligen tillsammans. Dessutom är det ju så fina omgivningar här som kan vara ute i, framhåller Ingrid.

Björn Johnsson, kassör i både kooperativet och i Kålsgårdens Vänner sedan starten, kan berätta.

– 2008 kom idéerna om att något måste göras. Ingen ville bo här. Boendet upplevdes som ett väntrum utan aktiviteter.

Innan hade Björn jobbat med personalfrågor på Trygghetsrådet, men även i hemtjänsten i Västra Ämtervik.

Leaderprojekt

Året därpå, 2009, satte arbetet i gång inom ramen för ett Leaderprojekt, och det hela började efter ett möte hemma hos en granne till Kålsgården.

– Vi har ju gott om kommunalråd här i trakten. Ola Persson, Karl-Johan Adolfsson och Olle Söderberg, alla var med på en semmelfest i köket hos Vivianne Eriksson. Vi kom fram till att det måste finnas något mer än basbehovet. Vad är det människor vill? Vad är det som inte kan tillgodoses med de arbetsrutiner som finns i dag frågade vi oss, säger Björn.

Så startades bygdekooperativet Nya Kålsgården som en ekonomisk förening.

Samarbete

Snabbt insåg man att det skulle bli för dyrt att köpa Kålsgården. Det handlade om runt 15 miljoner. I stället inleddes ett samarbete med det kommunala bostadsbolaget Sunne Bostad.

Initiativet, att höja livskvaliteten för de äldre genom olika aktiviteter, fick också stöd av församlingen.

– Vi fick 3000 i en kollekt från kyrkan men de visade sig vara beskattningsbara pengar. I en dialog med skattemyndigheten kom vi fram till att det vore bättre att driva verksamheten i form av en allmännyttig förening, så slapp vi skatten. Så nu har vi en ideell allmännyttig förening och ekonomisk förening. Det gäller bara att lägga slantarna i rätt kuvert, säger han.

15-tal personer

Ett 15-tal personer jobbar nu i den allmännyttiga föreningen som ideell arbetskraft, medan den ekonomiska föreningen gör vissa arbeten, till exempel städning och vaktmästeriarbeten och får betalt för det.

Kålsgårdens Vänner består av lite yngre pensionärer.

– Man kan också se det som ett sätt att skola in sig på ett nytt boende, menar Björn.

Vad hjälper då de ideella krafterna till med? Gun-Britt Gustavsson, som är allt-i-allo och administratör kan berätta om det.

– Det är mycket. Vi har bingo, bakning, högläsning, mini–spa, boulebana, film, sittgympa, tipsrundor, föredrag och månadsfester. Varje dag är det fika på eftermiddagen. Att delta i aktiviteterna är förstås helt frivilligt. Man är med på det man kan och har lust för, framhåller Gun-Britt.

Tvättats bort

Det här har bidragit till att den gamla stämpeln tvättats bort och att Kålsgården kan erbjuda ett mycket mer attraktivt boende med förhöjd livskvalitet.

Björn Johnsson:

– Vi rycker också in som äldrestödjare, som ledsagare, och fler är välkomna att ta kontakt med oss, för vi har så trevligt tillsammans och vårt arbete är värdefullt, även för kommunen.

Han uppskattar att äldrestödjarna bjuder kommunen på en och en halv heltidstjänst.

– Och vi trampar inte in på fackets domäner. Det jobb vi gör skulle nämligen inte bli utfört med tanke på den bantade personal och de pressade scheman som finns i dag, säger han.

Passa andra

Han tror att modellen på Kålsgården även skulle kunna passa på andra ställen.

– Det här sättet att jobba på skulle säkert kunna användas på andra platser. I en storstad måste man köpa sig till den här livskvaliteten om man ska få den, säger Björn Johnsson.

Och vad tycker de boende på Kålsgården själva?

– Jättebra. Vi har vännerna och äldrestödjarna att tacka för så mycket. Jag var en själv och var med och grundade verksamheten, säger Vivianne Eriksson, som nu har en lägenhet på Kålsgården.

Ingrid Andreasson trivs också.

– Det är så roligt att vi kan vara tillsammans och ha trevligt, både vi som bor här och de som kommer och hjälper till. Vi trivs verkligen tillsammans. Dessutom är det ju så fina omgivningar här som kan vara ute i, framhåller Ingrid.