2016-06-07 09:25

2016-06-07 09:25

"Glöm inte Selma Lagerlöf"

KULTUR: Lyckliga pristagare i författarens anda

Det var två mycket glada och rörda pristagare som i fredags mötte publiken vid prisceremonin i Mårbackas stall. Professorn och författaren Ebba Witt-Brattström och arbetarbostadens räddare Hilding Bergqvist har båda kämpat för saker som står Selma Lagerlöf nära.
– Det här är den finaste ceremoni jag varit med om, sa en tagen Ebba Witt-Brattström.

”Jag hoppas att vår herre har ett helvete i beredskap för fruntimmersfientliga män”, skrev Selma Lagerlöf i ett brev till Sophie Elkan. Tyvärr bemöttes författaren ofta med manschauvinism från kulturmän som ville reducera hennes verk till strunt och henne själv till ful, dum ”enfaldigt barn” och ”sagotant”. Saker ingen hade kommit på tanken att säga om en man av samma gärningar. Men Selma Lagerlöf lät sig aldrig tryckas ner av dessa onda tungor utan konstaterade att ”jag tror att det i dessa mörka tider har kommit ett dunkel över mäns intelligens”.

Det är framför allt för sin feministiska kamp, helt i Selmas anda, som Ebba Witt-Brattström erhåller Mårbackapriset.

– Det är en enorm ära. Motiveringen har jag sovit med under kudden i flera veckor, avslöjade hon.

En eldsjäl

Om författaren Selma Lagerlöf kan många berätta. Men inte många kan berätta om privatpersonen. Det kan Hilding Bergqvist. Hans far jobbade på Mårbacka och han växte upp i arbetarbostaden på gården.

År 2006 skulle huset rivas, men genom Hildings envisa kamp står det inte bara kvar utan är renoverat och minst lika fint som i hans barndom. Ett entreprenörskap som Selma Lagerlöf hade gillat – och redan 1933 skrev hon att huset inte fick säljas eller rivas. Hilding får Selma Lagerlöf-plaketten för sitt engagemang för arbetarbostadens bevarande.

– Jag är överväldigad över allt jag varit med om i dag, och jag värdesätter det mycket.

Den bästa arbetsgivaren

Hilding var 13 år när Selma Lagerlöf dog, men han minns henne tydligt och med stor värme och många anekdoter ur vardagen.

– Som liten parvel besökte jag ofta stallet, där drängen Ivar skötte om hästarna. Ibland gav han dem godis i form av hackat hö blandat med mjöl och melass. En gång när vi matade hästarna knackade det försiktigt på dörren, och in kom Selma Lagerlöf. Hon sa ”men vilken tur jag har, som kommer när Ivar har kalas i stallet”. Jag var sju, åtta år, men minns hennes ord som om det vore i dag.

Han kallar Selma Lagerlöf ”den bästa av arbetsgivare”, som var generös och alltid hade en hjälpande hand.

– Hon har gjort vår by känd över hela världen, och det enda vi kan ge tillbaka är att minnas henne. Så glöm inte Selma. Och till stiftelsen vill jag bara säga ett hjärtligt tack.

”Jag hoppas att vår herre har ett helvete i beredskap för fruntimmersfientliga män”, skrev Selma Lagerlöf i ett brev till Sophie Elkan. Tyvärr bemöttes författaren ofta med manschauvinism från kulturmän som ville reducera hennes verk till strunt och henne själv till ful, dum ”enfaldigt barn” och ”sagotant”. Saker ingen hade kommit på tanken att säga om en man av samma gärningar. Men Selma Lagerlöf lät sig aldrig tryckas ner av dessa onda tungor utan konstaterade att ”jag tror att det i dessa mörka tider har kommit ett dunkel över mäns intelligens”.

Det är framför allt för sin feministiska kamp, helt i Selmas anda, som Ebba Witt-Brattström erhåller Mårbackapriset.

– Det är en enorm ära. Motiveringen har jag sovit med under kudden i flera veckor, avslöjade hon.

En eldsjäl

Om författaren Selma Lagerlöf kan många berätta. Men inte många kan berätta om privatpersonen. Det kan Hilding Bergqvist. Hans far jobbade på Mårbacka och han växte upp i arbetarbostaden på gården.

År 2006 skulle huset rivas, men genom Hildings envisa kamp står det inte bara kvar utan är renoverat och minst lika fint som i hans barndom. Ett entreprenörskap som Selma Lagerlöf hade gillat – och redan 1933 skrev hon att huset inte fick säljas eller rivas. Hilding får Selma Lagerlöf-plaketten för sitt engagemang för arbetarbostadens bevarande.

– Jag är överväldigad över allt jag varit med om i dag, och jag värdesätter det mycket.

Den bästa arbetsgivaren

Hilding var 13 år när Selma Lagerlöf dog, men han minns henne tydligt och med stor värme och många anekdoter ur vardagen.

– Som liten parvel besökte jag ofta stallet, där drängen Ivar skötte om hästarna. Ibland gav han dem godis i form av hackat hö blandat med mjöl och melass. En gång när vi matade hästarna knackade det försiktigt på dörren, och in kom Selma Lagerlöf. Hon sa ”men vilken tur jag har, som kommer när Ivar har kalas i stallet”. Jag var sju, åtta år, men minns hennes ord som om det vore i dag.

Han kallar Selma Lagerlöf ”den bästa av arbetsgivare”, som var generös och alltid hade en hjälpande hand.

– Hon har gjort vår by känd över hela världen, och det enda vi kan ge tillbaka är att minnas henne. Så glöm inte Selma. Och till stiftelsen vill jag bara säga ett hjärtligt tack.