2016-05-11 17:11

2016-05-11 17:12

"Mitt jobb är ett detektivarbete"

SUNNE: Daniel en av trettio kliniska oralfysiologer i Sverige

1987 började Daniel Ovesson tandläkarutbildningen. Men att bli tandläkare var aldrig hans syfte.
– Jag ville jobba med att uppfinna medicintekniska hjälpmedel för att rädda liv och tänkte läsa en del av utbildningen och lära mig den medicinska biten, berättar han.

Nu blev det aldrig riktigt så. För när Daniel väl börjat tandläkarutbildningen och kom i kontakt med patienter som gått med långvarig smärta i huvud, ansikte och nacke, bestämde han sig för att i stället bli klinisk oralfysiolog som tar hand om just den här typen av patienter.

– Specialiteten är i första hand utredande, och innan patienten får remiss till mig har den oftast varit hos flera andra vårdgivare under flera års tid. Det är i regel patienter som hamnat mellan stolarna och yrket är något av ett detektivarbete, berättar Daniel.

Trots detta höll Daniel fast vid sin uppgjorda plan att uppfinna medicintekniska hjälpmedel. Tanken var att gå två år på tandläkarutbildningen för att få den grundläggande medicinska utbildningen och därefter läsa teknisk fysik i fyra och ett halvt år där man jobbar med teknisk tillämpning inom medicin.

Svårt komma in

Efter ett år hoppade han av civilingenjörsutbildningen.

– Jag insåg att jag hellre ville jobba med människor, och hade tur och fick komma tillbaka till tandläkarutbildningen, berättar han.

Daniel, som kommer från Köping, avslutade den fem och ett halvt år långa tandläkarutbildningen på Karolinska institutet i Stockholm. På den tiden var det svårt att få fast tjänst och efter ett par år med ströjobb anställdes han till slut av Folktandvården i Sunne och flyttade till Värmland.

Han började jobba, men intresset för smärtutredningar och viljan att bli klinisk oralfysiolog fanns hela tiden kvar. Problemet var att det var svårt att komma in på utbildningen.

Eller snarare mycket svårt. I Jönköping till exempel där Daniel gick sin utbildning, tar de in en person vart tredje år. I Göteborg tar de in två personer vart tredje år och i dag finns cirka trettio som är yrkesverksamma. De flesta finns i storstäderna.

Gav upp drömmen

Därför ägnade han många år åt att gå kurser vid sidan av heltidsjobbet och tog bland annat en masterexamen inom bettfysiologi, allt för att förbättra chanserna att en dag komma in på utbildningen.

Han sökte flera gånger men fick nej och inför 2012 års intag var han på väg att ge upp drömmen, och tänkte inte söka fler gånger. Men så skickade han ändå in pappren och en dag när han satt i bilen på väg hem från jobbet ringde telefonen.

– Jag fick beskedet att jag kommit in i Jönköping. Det var kul men också lite skrämmande. Jag har ju hus och familj här i Sunne och det skulle innebära dubbelt boende och långa bilresor eftersom många kurser var förlagda till Stockholm, Malmö och Göteborg.

Många remisser

Men familjen var med på noterna så Daniel tackade ja. Utbildningen pågick tre år och var en blandning av teori och utredning och behandling av patienter. För ett år sedan var han färdig, och anställdes genast av Landstinget i Värmland. Därmed blev han länets förste och fortfarande enda verksamma kliniska oralfysiolog. Han är stationerad hos käkkirurgen i Karlstad tre dagar per vecka, och hos Folktandvården i Torsby två dagar. Och han får allt mer att göra.

– Remissinflödet är större än vad vi räknat med. Det finns ett uppdämt behov som inte varit riktigt känt, och i dag finns det så mycket jobb att det enkelt skulle kunna sysselsätta två personer.

Ser till helheten

Yrket är lite speciellt eftersom det finns många specialiteter på huvudet, bland annat öron näsa hals, neurolog, tandläkare och ögonläkare. För Daniel gäller det att ta hänsyn till alla dessa områden och han jobbar i ett nätverk med bland annat sjukgymnaster och psykologer.

– Vid första mötet med en patient har vi ett långt samtal i och med att det kan finns många möjliga faktorer till den långvariga smärtan. Vi pratar om sjukdomar, sömn, träningsvanor, andra smärtor och tidigare åtgärder. Sedan gör jag en egen klinisk utredning. Jag har inte så stort fokus på behandlingar, det utför många andra, utan min främsta uppgift är att se på den övergripande helheten.

Ond cirkel

Och även om smärtan sitter i huvudet, behöver inte problemet sitta där.

– Redan när en patient kommer in till mig tittar jag på hur den går och står. Kroppshållningen är väldigt viktig. Något annat som kan ställa till det är att om man gått med värk en längre tid byggs smärtsystemet om i kroppen. Ju längre tid man haft ont, desto lättare kan hjärnan uppfatta smärta. En kall vind och ett lätt tryck kan göra ont. Och då hjälper inte värktabletter längre.

Man hamnar i en ond cirkel som för många är svår att komma ur.

– Smärtan i sig är en sjukdom, och många är trötta och håglösa. Allting bär dem emot och det kan finnas en ovilja att bli aktiv, att tvingas in i goda vanor. Men enskilt bästa faktorn att komma tillbaka till ett normalt liv är just fysisk aktivitet. Även god sömn är avgörande.

Ändrat inriktning

Även om det kan kännas hopplöst, går det. Inte alltid, men i många fall. Det har Daniel sett prov på.

– Jag minns en patient som haft smärtor i hela kroppen i tjugo år och som inte blivit hjälpt av några behandlingar. Så började hon dansa tre gånger per vecka och var helt smärtfri efter sommaren. Hennes liv hade fått en mening och den fysiska aktiviteten gav smärtlindring.

Ändrat inriktning

Daniel började drömma om sitt yrke redan på 1980-talet, men det var alltså först för ett år sedan som drömmen blev verklighet. Att det tog så många år är inget han är besviken över i dag – tvärtom är han faktiskt glad över det.

– För 25 år sedan handlade yrket mycket om bettslipning och bettskenor. I dag är det mer inriktat på att behandla helheten. Så yrket har ändrat riktning, och den riktningen passar mig personligen bättre, berättar han.

Nu blev det aldrig riktigt så. För när Daniel väl börjat tandläkarutbildningen och kom i kontakt med patienter som gått med långvarig smärta i huvud, ansikte och nacke, bestämde han sig för att i stället bli klinisk oralfysiolog som tar hand om just den här typen av patienter.

– Specialiteten är i första hand utredande, och innan patienten får remiss till mig har den oftast varit hos flera andra vårdgivare under flera års tid. Det är i regel patienter som hamnat mellan stolarna och yrket är något av ett detektivarbete, berättar Daniel.

Trots detta höll Daniel fast vid sin uppgjorda plan att uppfinna medicintekniska hjälpmedel. Tanken var att gå två år på tandläkarutbildningen för att få den grundläggande medicinska utbildningen och därefter läsa teknisk fysik i fyra och ett halvt år där man jobbar med teknisk tillämpning inom medicin.

Svårt komma in

Efter ett år hoppade han av civilingenjörsutbildningen.

– Jag insåg att jag hellre ville jobba med människor, och hade tur och fick komma tillbaka till tandläkarutbildningen, berättar han.

Daniel, som kommer från Köping, avslutade den fem och ett halvt år långa tandläkarutbildningen på Karolinska institutet i Stockholm. På den tiden var det svårt att få fast tjänst och efter ett par år med ströjobb anställdes han till slut av Folktandvården i Sunne och flyttade till Värmland.

Han började jobba, men intresset för smärtutredningar och viljan att bli klinisk oralfysiolog fanns hela tiden kvar. Problemet var att det var svårt att komma in på utbildningen.

Eller snarare mycket svårt. I Jönköping till exempel där Daniel gick sin utbildning, tar de in en person vart tredje år. I Göteborg tar de in två personer vart tredje år och i dag finns cirka trettio som är yrkesverksamma. De flesta finns i storstäderna.

Gav upp drömmen

Därför ägnade han många år åt att gå kurser vid sidan av heltidsjobbet och tog bland annat en masterexamen inom bettfysiologi, allt för att förbättra chanserna att en dag komma in på utbildningen.

Han sökte flera gånger men fick nej och inför 2012 års intag var han på väg att ge upp drömmen, och tänkte inte söka fler gånger. Men så skickade han ändå in pappren och en dag när han satt i bilen på väg hem från jobbet ringde telefonen.

– Jag fick beskedet att jag kommit in i Jönköping. Det var kul men också lite skrämmande. Jag har ju hus och familj här i Sunne och det skulle innebära dubbelt boende och långa bilresor eftersom många kurser var förlagda till Stockholm, Malmö och Göteborg.

Många remisser

Men familjen var med på noterna så Daniel tackade ja. Utbildningen pågick tre år och var en blandning av teori och utredning och behandling av patienter. För ett år sedan var han färdig, och anställdes genast av Landstinget i Värmland. Därmed blev han länets förste och fortfarande enda verksamma kliniska oralfysiolog. Han är stationerad hos käkkirurgen i Karlstad tre dagar per vecka, och hos Folktandvården i Torsby två dagar. Och han får allt mer att göra.

– Remissinflödet är större än vad vi räknat med. Det finns ett uppdämt behov som inte varit riktigt känt, och i dag finns det så mycket jobb att det enkelt skulle kunna sysselsätta två personer.

Ser till helheten

Yrket är lite speciellt eftersom det finns många specialiteter på huvudet, bland annat öron näsa hals, neurolog, tandläkare och ögonläkare. För Daniel gäller det att ta hänsyn till alla dessa områden och han jobbar i ett nätverk med bland annat sjukgymnaster och psykologer.

– Vid första mötet med en patient har vi ett långt samtal i och med att det kan finns många möjliga faktorer till den långvariga smärtan. Vi pratar om sjukdomar, sömn, träningsvanor, andra smärtor och tidigare åtgärder. Sedan gör jag en egen klinisk utredning. Jag har inte så stort fokus på behandlingar, det utför många andra, utan min främsta uppgift är att se på den övergripande helheten.

Ond cirkel

Och även om smärtan sitter i huvudet, behöver inte problemet sitta där.

– Redan när en patient kommer in till mig tittar jag på hur den går och står. Kroppshållningen är väldigt viktig. Något annat som kan ställa till det är att om man gått med värk en längre tid byggs smärtsystemet om i kroppen. Ju längre tid man haft ont, desto lättare kan hjärnan uppfatta smärta. En kall vind och ett lätt tryck kan göra ont. Och då hjälper inte värktabletter längre.

Man hamnar i en ond cirkel som för många är svår att komma ur.

– Smärtan i sig är en sjukdom, och många är trötta och håglösa. Allting bär dem emot och det kan finnas en ovilja att bli aktiv, att tvingas in i goda vanor. Men enskilt bästa faktorn att komma tillbaka till ett normalt liv är just fysisk aktivitet. Även god sömn är avgörande.

Ändrat inriktning

Även om det kan kännas hopplöst, går det. Inte alltid, men i många fall. Det har Daniel sett prov på.

– Jag minns en patient som haft smärtor i hela kroppen i tjugo år och som inte blivit hjälpt av några behandlingar. Så började hon dansa tre gånger per vecka och var helt smärtfri efter sommaren. Hennes liv hade fått en mening och den fysiska aktiviteten gav smärtlindring.

Ändrat inriktning

Daniel började drömma om sitt yrke redan på 1980-talet, men det var alltså först för ett år sedan som drömmen blev verklighet. Att det tog så många år är inget han är besviken över i dag – tvärtom är han faktiskt glad över det.

– För 25 år sedan handlade yrket mycket om bettslipning och bettskenor. I dag är det mer inriktat på att behandla helheten. Så yrket har ändrat riktning, och den riktningen passar mig personligen bättre, berättar han.