2016-04-16 06:00

2016-08-25 17:18

Ex-kommunalråd tar strid för skitsak

VÄSTRA ÄMTERVIK: Har överklagat kommunens avslag till näst högsta instans

Karl-Johan Adolfsson, före detta kommunalråd, saknar tillstånd för att installera ny avloppsrening på gården i Västra Ämtervik. Nu slåss han i näst högsta instans för att få en småskalig, billig ekovariant godkänd. Domen kan bli vägledande i landet.

Många fastighetsägare med enskilt avlopp måste åtgärda sina anläggningar till höga kostnader för att få dem godkända. En prislapp på runt hundratusen kronor är inte ovanligt.

Sunnes fullmäktigeledamot Karl-Johan Adolfsson (C) vill satsa på ett billigare alternativ. Men kommunen och länsstyrelsen säger nej eftersom ”ekoavloppet” i fråga inte är typtestat och godkänt.

Drabbar landsbygden

– Beslutet visar lite på miljöbalkens kantighet. Detta är en fråga som berör många på landsbygden. De här jordhögarna som börjar växa upp med infiltrationsanläggningar förskönar inte landsbygdsfastigheterna, precis. Dessutom avtar miljönyttan snabbt, säger Karl-Johan Adolfsson, som har överklagat ärendet till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg.

Anläggningen som Karl-Johan Adolfsson kämpar för kostar cirka 20 000 kronor totalt.

– Jag pratade med en person häromdagen som hade fått ett pris på 130 000 kronor för en anläggning med hög skyddsnivå. Alla har ju inte råd. Äldre pensionärer har normalt inte pengar till sådant, säger Karl-Johan Adolfsson.

Hur fungerar reningsmetoden?

– Den fungerar utifrån samma princip som kommunala reningsverk, fast i mindre skala. Hittills har jag bara köpt en akvariepump, som syresätter avloppsvattnet. Fosfor och e-kolibakterier ska sedan tas om hand i en behållare med kalkkross. Behållaren är försedd med en silverbelagd plåt, säger Karl-Johan Adolfsson.

Grönt ljus i Tjörn

Metoden har fått grönt ljus på annat håll i landet. I Tjörn kommun fick en fastighetsägare tillstånd för en testanläggning. Mark- och miljödomstolen ska väga in provresultaten därifrån inför domen i Karl-Johan Adolfssons fall.

Miljöingenjören Karl-Olof Niklasson från Lysekil är mannen bakom uppfinningen:

– Det jag håller på med är för enkelt och för billigt. Jag hävdar att jag har bättre rening än det kommunala reningsverket. Kommunala reningsverk producerar mängder med slam som hamnar på deponi, men mina enkla grejer blir det inget slam av och det luktar inget heller.

Varför har du inte fått tekniken godkänd?

– Den skulle redan ha varit testad, men det skulle kosta mig 300 000 kronor att få anläggningen testad i Uppsala, vid Statens provningsanstalt. Jag kan tänka mig att lägga 100 000 kronor, inte mer. I min hemkommun säger tjänstemännen att de inte har kompetens att bedöma om den fungerar. Hur ska man kunna utveckla ny teknik om man inte får experimentera? Allt beror på hur man tolkar lagen, säger tillverkaren Karl-Olof Niklasson.

Surt testbesked

I veckan kom den första testrapporten från Alcontrol AB i Linköping, som inte föll i god jord hos tillverkaren. Fosfornivån ligger strax över gränsvärdet.

– Resultaten litar jag inte helt på. Jag har en egen fosformätare, samma som Lysekils kommun har, så jag skall ta egna tester, säger Karl-Olof Niklasson.

– Värdena var lite på fel sida gränsen, men det var inte så långt ifrån. Det spörs om det går att få tillstånd, säger Karl-Johan Adolfsson.

”Vägledande dom”

Nu råder förväntan inför att målet avgörs i Mark- och miljödomstolen.

– Det är ett intressant ärende eftersom domslutet kan bli vägledande i Sverige. Enligt länsstyrelsen och Vatten- och havsmyndigheten ska vi inte ägna oss åt testanläggningar, säger Helene Bergman, miljö- och hälsoskyddsinspektör på Sunne kommun.

Många fastighetsägare med enskilt avlopp måste åtgärda sina anläggningar till höga kostnader för att få dem godkända. En prislapp på runt hundratusen kronor är inte ovanligt.

Sunnes fullmäktigeledamot Karl-Johan Adolfsson (C) vill satsa på ett billigare alternativ. Men kommunen och länsstyrelsen säger nej eftersom ”ekoavloppet” i fråga inte är typtestat och godkänt.

Drabbar landsbygden

– Beslutet visar lite på miljöbalkens kantighet. Detta är en fråga som berör många på landsbygden. De här jordhögarna som börjar växa upp med infiltrationsanläggningar förskönar inte landsbygdsfastigheterna, precis. Dessutom avtar miljönyttan snabbt, säger Karl-Johan Adolfsson, som har överklagat ärendet till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg.

Anläggningen som Karl-Johan Adolfsson kämpar för kostar cirka 20 000 kronor totalt.

– Jag pratade med en person häromdagen som hade fått ett pris på 130 000 kronor för en anläggning med hög skyddsnivå. Alla har ju inte råd. Äldre pensionärer har normalt inte pengar till sådant, säger Karl-Johan Adolfsson.

Hur fungerar reningsmetoden?

– Den fungerar utifrån samma princip som kommunala reningsverk, fast i mindre skala. Hittills har jag bara köpt en akvariepump, som syresätter avloppsvattnet. Fosfor och e-kolibakterier ska sedan tas om hand i en behållare med kalkkross. Behållaren är försedd med en silverbelagd plåt, säger Karl-Johan Adolfsson.

Grönt ljus i Tjörn

Metoden har fått grönt ljus på annat håll i landet. I Tjörn kommun fick en fastighetsägare tillstånd för en testanläggning. Mark- och miljödomstolen ska väga in provresultaten därifrån inför domen i Karl-Johan Adolfssons fall.

Miljöingenjören Karl-Olof Niklasson från Lysekil är mannen bakom uppfinningen:

– Det jag håller på med är för enkelt och för billigt. Jag hävdar att jag har bättre rening än det kommunala reningsverket. Kommunala reningsverk producerar mängder med slam som hamnar på deponi, men mina enkla grejer blir det inget slam av och det luktar inget heller.

Varför har du inte fått tekniken godkänd?

– Den skulle redan ha varit testad, men det skulle kosta mig 300 000 kronor att få anläggningen testad i Uppsala, vid Statens provningsanstalt. Jag kan tänka mig att lägga 100 000 kronor, inte mer. I min hemkommun säger tjänstemännen att de inte har kompetens att bedöma om den fungerar. Hur ska man kunna utveckla ny teknik om man inte får experimentera? Allt beror på hur man tolkar lagen, säger tillverkaren Karl-Olof Niklasson.

Surt testbesked

I veckan kom den första testrapporten från Alcontrol AB i Linköping, som inte föll i god jord hos tillverkaren. Fosfornivån ligger strax över gränsvärdet.

– Resultaten litar jag inte helt på. Jag har en egen fosformätare, samma som Lysekils kommun har, så jag skall ta egna tester, säger Karl-Olof Niklasson.

– Värdena var lite på fel sida gränsen, men det var inte så långt ifrån. Det spörs om det går att få tillstånd, säger Karl-Johan Adolfsson.

”Vägledande dom”

Nu råder förväntan inför att målet avgörs i Mark- och miljödomstolen.

– Det är ett intressant ärende eftersom domslutet kan bli vägledande i Sverige. Enligt länsstyrelsen och Vatten- och havsmyndigheten ska vi inte ägna oss åt testanläggningar, säger Helene Bergman, miljö- och hälsoskyddsinspektör på Sunne kommun.