2016-04-11 16:31

2016-04-11 16:31

"Tror du inte att alla värmlänningar vill berätta?"

PORTRÄTTET: Urban Edberg lanserar bygden genom sin samling av historier, skrönor, myter och rena rama rövarhistorier

Producent, regissör, skådespelare, sångare, krögare, trubadur, guide; Urban Edbergs liv har alltid kretsat kring att hålla låda.
– Tror du inte att alla värmlänningar vill berätta? Det tror jag!

För Urbans del föll äpplet inte långt från trädet. Pappa Paul var en profil inom underhållningsbranschen när han växte upp i Munkfors.

– Han var ute med Fridolf Rhudin på turnéer, satte upp revyer och var också den förste regissören för Värmlänningarna i Ransäter, som jag också spelade i många år senare, säger Urban.

Handplockad

Sonen blev också en entertainer; en klassens clown som gärna höll låda. Men det var inte pappa som fick honom att följa i sin fars fotspår.

– Jag sjöng i kyrkokören i Munkfors, och ledaren plockade mig till en barnroll i en av Geijerskolans musikaluppsättningar. ”Här har vi en bra baryton!”, sa han. Då var jag väl en 12, 13 år.

Ser chanser

Sedan dess har underhållning alltid varit centralt i Urbans liv. Han jobbade i många år som producent på Musikteatern i Karlstad, men 1987 flyttade han och hustrun Ann till Sunne där de tog över Länsmansgården, som numera heter Ulvsby gård. Ända fram till 2011 drev de stället tillsammans med Anns syster Pia.

– Jag trodde aldrig att jag skulle jobba inom restaurangbranschen, det bara blev så. Och så är ju livet! Det går inte att bestämma över, det är ingen rak väg. Men jag är nog en sådan person som är bra på att hitta det roliga som dyker upp längs livsvägen och vågar också prova det.

I Selmas fotspår

Efter pensioneringen har Urban dock återgått till att underhålla genom att berätta. Sedan några år tillbaka är han en uppskattad guide på buss -och tågresor till turistmål i hela Värmland, och har i Sunne specialiserat sig på till exempel Gösta Berling-guidning. Att guida tröttnar han sällan på - inte ens när han dragit samma skröna hundra gånger. Varje gång lyckas ändå bli unik tack vare publiken.

– Och grupperna jag har kan se ut hur som helst. Jag har till och med guidat en man och hans mor i en bil en gång.

Socialt folk

Att just Värmland förknippas så starkt med myter och skrönor, tror han hänger ihop med att värmlänningar också gärna pratar med folk. Då blir det en bra grogrund för historier.

– Det här att man kan börja prata med vem som helst som man träffar ute är ganska unikt. Det tror man kanske inte om man själv är härifrån, men folk som kommer utifrån reagerar på det. Det finns inget annat landskap som har en lika stark profil på det sättet som Värmland har. Dalarna försöker, men de når inte riktigt ända fram.

Äventyrslysten

Tråkigt, det har han aldrig.

– Det har jag inte tid med!

För det finns också alltid nya projekt han längtar efter att genomföra.

– Jag skulle väldigt gärna vilja åka till amfiteatern i Verona och se Tosca av Puccini. En annan dröm har faktiskt nyligen gått i uppfyllelse; att se Chelsea spela mot Westham i London. Det var häftigt.

Du verkar vara en lycklig människa?

– Ja, det måste jag säga att jag är. Svårigheter kommer ju alltid i livet, men dem får man lära sig att besegra och då blir man lycklig. Och jag tror att det är bra att vi bor lite i storfamilj som vi gör här ute, med svärmor och svägerskan intill. Att man inte är ensam. Genom familjen och sina vänner kommer man ur svårigheterna i livet.

Och genom en bra skröna, kanske?

– Ja, det måste man ha vet du! Du kan få en när du vill.

För Urbans del föll äpplet inte långt från trädet. Pappa Paul var en profil inom underhållningsbranschen när han växte upp i Munkfors.

– Han var ute med Fridolf Rhudin på turnéer, satte upp revyer och var också den förste regissören för Värmlänningarna i Ransäter, som jag också spelade i många år senare, säger Urban.

Handplockad

Sonen blev också en entertainer; en klassens clown som gärna höll låda. Men det var inte pappa som fick honom att följa i sin fars fotspår.

– Jag sjöng i kyrkokören i Munkfors, och ledaren plockade mig till en barnroll i en av Geijerskolans musikaluppsättningar. ”Här har vi en bra baryton!”, sa han. Då var jag väl en 12, 13 år.

Ser chanser

Sedan dess har underhållning alltid varit centralt i Urbans liv. Han jobbade i många år som producent på Musikteatern i Karlstad, men 1987 flyttade han och hustrun Ann till Sunne där de tog över Länsmansgården, som numera heter Ulvsby gård. Ända fram till 2011 drev de stället tillsammans med Anns syster Pia.

– Jag trodde aldrig att jag skulle jobba inom restaurangbranschen, det bara blev så. Och så är ju livet! Det går inte att bestämma över, det är ingen rak väg. Men jag är nog en sådan person som är bra på att hitta det roliga som dyker upp längs livsvägen och vågar också prova det.

I Selmas fotspår

Efter pensioneringen har Urban dock återgått till att underhålla genom att berätta. Sedan några år tillbaka är han en uppskattad guide på buss -och tågresor till turistmål i hela Värmland, och har i Sunne specialiserat sig på till exempel Gösta Berling-guidning. Att guida tröttnar han sällan på - inte ens när han dragit samma skröna hundra gånger. Varje gång lyckas ändå bli unik tack vare publiken.

– Och grupperna jag har kan se ut hur som helst. Jag har till och med guidat en man och hans mor i en bil en gång.

Socialt folk

Att just Värmland förknippas så starkt med myter och skrönor, tror han hänger ihop med att värmlänningar också gärna pratar med folk. Då blir det en bra grogrund för historier.

– Det här att man kan börja prata med vem som helst som man träffar ute är ganska unikt. Det tror man kanske inte om man själv är härifrån, men folk som kommer utifrån reagerar på det. Det finns inget annat landskap som har en lika stark profil på det sättet som Värmland har. Dalarna försöker, men de når inte riktigt ända fram.

Äventyrslysten

Tråkigt, det har han aldrig.

– Det har jag inte tid med!

För det finns också alltid nya projekt han längtar efter att genomföra.

– Jag skulle väldigt gärna vilja åka till amfiteatern i Verona och se Tosca av Puccini. En annan dröm har faktiskt nyligen gått i uppfyllelse; att se Chelsea spela mot Westham i London. Det var häftigt.

Du verkar vara en lycklig människa?

– Ja, det måste jag säga att jag är. Svårigheter kommer ju alltid i livet, men dem får man lära sig att besegra och då blir man lycklig. Och jag tror att det är bra att vi bor lite i storfamilj som vi gör här ute, med svärmor och svägerskan intill. Att man inte är ensam. Genom familjen och sina vänner kommer man ur svårigheterna i livet.

Och genom en bra skröna, kanske?

– Ja, det måste man ha vet du! Du kan få en när du vill.

Urban Edberg

Ålder: 70 år.

Bor: Länsmansgården, Sunne.

Familj: Fru, två barn, tre barnbarn.

Yrke: Mångsysslande pensionär.

Intressen: Musik, teater, sport, kultur överhuvudtaget.

Källa: