2016-04-01 10:07

2016-04-01 10:08

"Jag inspireras mycket av lugnet och naturen"

PORTRÄTTET: Micaela Hoppe har gått sin egen väg

Tonsättaren Micaela Hoppe i Västra Ämtervik går från klarhet till klarhet.
Nyligen var hon i Italien där hennes stycke Blå berg skimrar i motljus uruppfördes inför storpublik.
– Det var en fantastisk upplevelse, säger hon.

Micaela Hoppe har gått sin egen väg. Många tonsättare går långa utbildningar – men Micaela är i princip självlärd. Och det har tagit henne långt.

– Jag sökte in till Musikhögskolan i Stockholm när jag var 19 år, men kom inte in. I stället började jag plugga musikteori på egen hand, men det var så tråkigt. Jag insåg att teori inte är min grej. Men jag ville ändå tonsätta för jag tyckte processen var kul, säger Micaela Hoppe.

Upptäckte klassisk musik

Hon växte upp i Jakobsberg utanför Stockholm och flyttade till Västra Ämtervik för 20 år sedan.

Hon har hållit på med musik i princip hela livet. Tolv år gammal började hon spela dragspel och sedan valthorn. Några år senare gick hon med i Järfälla musikkår och Järfälla symfoniorkester.

– Där upptäckte jag klassisk musik, och gud vad jag gillade det, säger hon.

Årets tonsättare

De kommande åren lyssnade hon mycket på klassisk musik och skrev sitt första egna stycke redan som 18-åring. Det framfördes av Järfälla symfoniorkester.

– Det är inte speciellt vanligt att skriva klassisk musik utan utbildning. Men de spelade mitt stycke och de gillade det.

På den vägen är det. Efter det har hon skrivit stycken till orkestrar i hela landet. 2008 tog det fart på allvar när hon blev utsedd till Årets tonsättare av Bergslagens kammarsymfoniker.

– Efter det fick jag förfrågningar att skriva till fler orkestrar, säger Micaela.

Hur går det till när du skriver ett stycke?

– Oftast behöver jag en titel eller en inre bild för att komma i gång, annars blir det för spretigt. Jag jobbar inte med teori utan jag hör musiken i huvudet, och sen skriver jag.

Hon skriver också musik till filmer.

– Det är annorlunda än att skriva till konserter. Bra filmmusik märker man inte, man känner det bara. Jag vill gärna fortsätta skriva filmmusik, det är jätteroligt, säger Micaela.

Många bidrag

Hon var nyligen i Italien där hennes stycke Blå berg skimrar i motljus uruppfördes inför storpublik. Kammarorkestern I Solisti Veneti i Padua hade sökt musik till deras årliga konsert på internationella kvinnodagen, och Micaelas verk valdes ut tillsammans med fem andra kvinnliga tonsättares.

Totalt 140 bidrag av 110 tonsättare från 28 länder hade skickats in.

Att hennes bidrag blev utvalt kom som en chock.

– Jag blev väldigt förvånad. Jag fick ett mail och blev helt ställd.

Stycket Blå berg skimrar i motljus är inspirerat av bergen kring Fryksdalen och skrevs först till invigningen av Kulturveckan i Sunne 2013.

– Jag inspireras mycket av lugnet och naturen här, säger Micaela.

Den legendariske dirigenten Claudio Scimone ledde orkestern som framförde hennes stycke.

– Det är de bästa musikerna jag någonsin jobbat med, de tog musiken till en ny nivå. Extra roligt att både dirigenten och solisten Lorenzo Guzzoni tyckte väldigt mycket om stycket. Jag möts ofta med misstro eftersom jag inte har någon utbildning, så jag fick en bekräftelse på att jag vet vad jag gör. Hela resan var en fantastisk upplevelse, säger Micaela.

De övriga kvinnliga tonsättarna som medverkade på konserten kom från Holland, USA, Wales, Italien och Serbien.

– Det blev en del nätverkande och vi har fortfarande kontakt med varandra. Vi byter partiturer med varandra och eventuellt ska vi ses igen.

Micaela har under året också varit aktuell med konstfilmen Okänt land som hon gjort tillsammans med filmaren Evelyn Frankel. Filmen premiärvisades på Rottneros bruk i februari, och ställs just nu ut på Värmlands museum. Och nu ska filmen ut på turné runt om i Värmland.

– Eftersom vi gjorde filmen på Rottneros bruk så är tanken att den ska visas på flera andra industrier, säger Micaela.

Vad händer annars framöver?

– Jag har flera spännande samarbeten på gång. Eftersom jag fått mer uppmärksamhet på sistone så har det öppnat upp sig många möjligheter. Sen skriver jag förstås mycket bara för att det är kul också!

Micaela Hoppe har gått sin egen väg. Många tonsättare går långa utbildningar – men Micaela är i princip självlärd. Och det har tagit henne långt.

– Jag sökte in till Musikhögskolan i Stockholm när jag var 19 år, men kom inte in. I stället började jag plugga musikteori på egen hand, men det var så tråkigt. Jag insåg att teori inte är min grej. Men jag ville ändå tonsätta för jag tyckte processen var kul, säger Micaela Hoppe.

Upptäckte klassisk musik

Hon växte upp i Jakobsberg utanför Stockholm och flyttade till Västra Ämtervik för 20 år sedan.

Hon har hållit på med musik i princip hela livet. Tolv år gammal började hon spela dragspel och sedan valthorn. Några år senare gick hon med i Järfälla musikkår och Järfälla symfoniorkester.

– Där upptäckte jag klassisk musik, och gud vad jag gillade det, säger hon.

Årets tonsättare

De kommande åren lyssnade hon mycket på klassisk musik och skrev sitt första egna stycke redan som 18-åring. Det framfördes av Järfälla symfoniorkester.

– Det är inte speciellt vanligt att skriva klassisk musik utan utbildning. Men de spelade mitt stycke och de gillade det.

På den vägen är det. Efter det har hon skrivit stycken till orkestrar i hela landet. 2008 tog det fart på allvar när hon blev utsedd till Årets tonsättare av Bergslagens kammarsymfoniker.

– Efter det fick jag förfrågningar att skriva till fler orkestrar, säger Micaela.

Hur går det till när du skriver ett stycke?

– Oftast behöver jag en titel eller en inre bild för att komma i gång, annars blir det för spretigt. Jag jobbar inte med teori utan jag hör musiken i huvudet, och sen skriver jag.

Hon skriver också musik till filmer.

– Det är annorlunda än att skriva till konserter. Bra filmmusik märker man inte, man känner det bara. Jag vill gärna fortsätta skriva filmmusik, det är jätteroligt, säger Micaela.

Många bidrag

Hon var nyligen i Italien där hennes stycke Blå berg skimrar i motljus uruppfördes inför storpublik. Kammarorkestern I Solisti Veneti i Padua hade sökt musik till deras årliga konsert på internationella kvinnodagen, och Micaelas verk valdes ut tillsammans med fem andra kvinnliga tonsättares.

Totalt 140 bidrag av 110 tonsättare från 28 länder hade skickats in.

Att hennes bidrag blev utvalt kom som en chock.

– Jag blev väldigt förvånad. Jag fick ett mail och blev helt ställd.

Stycket Blå berg skimrar i motljus är inspirerat av bergen kring Fryksdalen och skrevs först till invigningen av Kulturveckan i Sunne 2013.

– Jag inspireras mycket av lugnet och naturen här, säger Micaela.

Den legendariske dirigenten Claudio Scimone ledde orkestern som framförde hennes stycke.

– Det är de bästa musikerna jag någonsin jobbat med, de tog musiken till en ny nivå. Extra roligt att både dirigenten och solisten Lorenzo Guzzoni tyckte väldigt mycket om stycket. Jag möts ofta med misstro eftersom jag inte har någon utbildning, så jag fick en bekräftelse på att jag vet vad jag gör. Hela resan var en fantastisk upplevelse, säger Micaela.

De övriga kvinnliga tonsättarna som medverkade på konserten kom från Holland, USA, Wales, Italien och Serbien.

– Det blev en del nätverkande och vi har fortfarande kontakt med varandra. Vi byter partiturer med varandra och eventuellt ska vi ses igen.

Micaela har under året också varit aktuell med konstfilmen Okänt land som hon gjort tillsammans med filmaren Evelyn Frankel. Filmen premiärvisades på Rottneros bruk i februari, och ställs just nu ut på Värmlands museum. Och nu ska filmen ut på turné runt om i Värmland.

– Eftersom vi gjorde filmen på Rottneros bruk så är tanken att den ska visas på flera andra industrier, säger Micaela.

Vad händer annars framöver?

– Jag har flera spännande samarbeten på gång. Eftersom jag fått mer uppmärksamhet på sistone så har det öppnat upp sig många möjligheter. Sen skriver jag förstås mycket bara för att det är kul också!

Micaela Hoppe

Ålder: 50

Bor: Västra Ämtervik

Familj: Särbo och två barn

Yrke: Socionom och tonsättare

Intressen: Musik och skidåkning. ”Och i framtiden vill jag skriva en bok”.