2016-03-11 06:00

2016-03-11 06:00

"Vi kan rädda många liv"

SUNNE: Manifestation mot rattfylleri

I morgon lördag, i Sunne kyrka, hålls en manifestation mot rattfylleri.
– Vi gör det för att rädda liv, säger två av föreläsarna, Morgan Björnklint från Torsby och Lisbeth Rådström från Sunne.

Manifestationen arrangeras av Värmlandsdelen av MADD, mothers against drunk driving, som nu är på väg att byta namn till Kampen mot rattfylleri. Två av de som kämpar är Morgan Björnklint och Lisbeth Rådström.

– Vi ska prata om rattonykterheten och dess konsekvenser. Och om alkoholen, säger Lisbeth Rådström.

2005 miste hon sin son Martin i en trafikolycka i Gräsmark som orsakades av rattfylleri. Två år senare skadades Morgan Björnklint svårt i en trafikolycka 2007 efter att han själv kört alkoholpåverkad. I dag är han rullstolsburen.

– Vi vill helt enkelt rädda liv. Man tänker inte när man är påverkad, säger Morgan.

Många föreläsare

Förutom Lisbeth och Morgan medverkar Polisen i Sunne och Hans Forsbäck, Torsby, föreläser om alkoholberoende och anonyma alkoholister. Dessutom Jimmy Lundström, Karlskoga, som körde rattfull på mc och blev svårt skadad och Mats Sjöö, Garphyttan, som likt Lisbeth förlorat sin son i en olycka orsakad av rattfylleri.

Föreläsningarna varvas med sång av Johanna och Emilia Biehl från Munkfors och musik av Cissi Norrman på piano. Hasse Andersson är konferencier.

– Enligt statistiken åker 500 personer rattfulla per dygn på värmländska vägar. Vi vill ut och föreläsa så att skolungdomar och andra får se verkligheten. Och får se hur vi mår. Martin ska inte ha dött förgäves, säger Lisbeth.

Morgan håller med:

– Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom det jag har upplevt. Med allt från skuldkänslor till sjukhusvistelser och rehabilitering. Polisen borde vara ute mer. Så många gånger som jag körde berusad utan att bli stoppad, säger Morgan, som efter olyckan blev helnykterist.

Både Morgan och Lisbeth tycker att samhället är för släpphänt och att alla som blir tagna för rattfylleri borde få vårdhjälp. Punkt slut.

– Ett steg i rätt riktning är att prata om det. Så vi hoppas på mycket folk. Och att åhörarna bidrar med en och annan frivillig slant till inköp av det informationsmaterial som behövs i föreläsningsarbetet, avslutar Lisbeth.

Manifestationen arrangeras av Värmlandsdelen av MADD, mothers against drunk driving, som nu är på väg att byta namn till Kampen mot rattfylleri. Två av de som kämpar är Morgan Björnklint och Lisbeth Rådström.

– Vi ska prata om rattonykterheten och dess konsekvenser. Och om alkoholen, säger Lisbeth Rådström.

2005 miste hon sin son Martin i en trafikolycka i Gräsmark som orsakades av rattfylleri. Två år senare skadades Morgan Björnklint svårt i en trafikolycka 2007 efter att han själv kört alkoholpåverkad. I dag är han rullstolsburen.

– Vi vill helt enkelt rädda liv. Man tänker inte när man är påverkad, säger Morgan.

Många föreläsare

Förutom Lisbeth och Morgan medverkar Polisen i Sunne och Hans Forsbäck, Torsby, föreläser om alkoholberoende och anonyma alkoholister. Dessutom Jimmy Lundström, Karlskoga, som körde rattfull på mc och blev svårt skadad och Mats Sjöö, Garphyttan, som likt Lisbeth förlorat sin son i en olycka orsakad av rattfylleri.

Föreläsningarna varvas med sång av Johanna och Emilia Biehl från Munkfors och musik av Cissi Norrman på piano. Hasse Andersson är konferencier.

– Enligt statistiken åker 500 personer rattfulla per dygn på värmländska vägar. Vi vill ut och föreläsa så att skolungdomar och andra får se verkligheten. Och får se hur vi mår. Martin ska inte ha dött förgäves, säger Lisbeth.

Morgan håller med:

– Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom det jag har upplevt. Med allt från skuldkänslor till sjukhusvistelser och rehabilitering. Polisen borde vara ute mer. Så många gånger som jag körde berusad utan att bli stoppad, säger Morgan, som efter olyckan blev helnykterist.

Både Morgan och Lisbeth tycker att samhället är för släpphänt och att alla som blir tagna för rattfylleri borde få vårdhjälp. Punkt slut.

– Ett steg i rätt riktning är att prata om det. Så vi hoppas på mycket folk. Och att åhörarna bidrar med en och annan frivillig slant till inköp av det informationsmaterial som behövs i föreläsningsarbetet, avslutar Lisbeth.