2016-01-14 17:26

2016-01-14 17:26

"Känslan av upprättelse gjorde mig hel"

PORTRÄTTET: Kent Lokvist slog tillbaka mot mobbarna – och skrev en bok om det

I våras släppte Kent Lokvist boken Helande hämnd – berättelsen om hur han mobbades i skolan och hur han slog tillbaka mot sina plågoandar – 35 år senare. Sedan boken kom ut har Kent fått mängder av mejl och samtal från människor som berättar att hans berättelse har hjälpt dem.
– Nu ska jag ut i skolorna och föreläsa. Det ser jag verkligen fram emot, säger han.

Vi sitter i Kents kök i huset i Lersjöfors, väster om Sunne. Där han bor med sin fru och ett av sina två vuxna barn. Allt är lugnt. En katt strosar genom rummet. Kent häller upp kaffet och börjar berätta.

– Mina första skolår gick jag i Åmål. Men i andra klass flyttade vi till en ort i Värmland. Då började mobbningen.

Ingen reagerade

I perioder vågade inte Kent gå till skolan alls och var hemma så mycket att han fick gå om ett år. Lidandet förlängdes.

– Allra värst var det mellan årskurs 3 och 6. De som mobbade var två personer. De mobbade andra också. Ingen lärare eller rektor reagerade. Konstigt eftersom det pågick i klassrummet. Obegripligt att ingen gjorde något åt det.

Så här skriver Kent bland annat i sin bok: ”De viskade och tittade på mig. Jag var övertygad om att mitt hjärta skulle gå sönder av rädsla. Varför har du blod på tröjan? Bind fast honom vid trädet och ta av honom brallorna. De hämtade en gren för att slå. Jag kände den taggiga grenen tryckas upp i ändtarmen.”

Svår ångest

Övergreppen var både fysiska och psykiska. Och pågick ständigt.

– Läget förändrades bara när en av dem var sjuk. Då ville plötsligt den andre vara kompis med mig. Det var så osmakligt.

Efter skolan fick Kent jobb i Karlstad, men hamnade snart i depression och led av svår ångest.

– Jag försökte begå självmord när jag var 19 år. Jag pratade med psykologer, men sa ingenting om övergreppen i skolan. Det berodde väl på en känsla av hopplöshet. Varför skulle någon bry sig nu? Och skamkänslor. Man intalar sig att det är ens eget fel.

Sade ingenting

Kent saknade självförtroende, självkänsla och minsta känsla av värdighet. Det enda han kände var ångest, hat och att omvärlden stod handfallen. Och allt höll han inom sig. Ända tills han var 45 år.

– Jag gick på folkhögskola, hade kontakt med en psykolog och fick frågan: ”Hur var skolgången?” Då fick jag ur mig det. Efter alla dessa år.

Nu inleddes en ny fas i Kents liv.

– Det var skönt, men samtidigt jobbigt. Jag visste att om jag berättade allt så var jag tvungen att ta tag i det också. Att söka upprättelse för att kunna gå vidare. Jag kände att jag bara kunde lösa det själv och att jag måste gå grundligt tillväga.

2008 spårade Kent upp sina gamla plågoandar med hjälp av en privatdetektiv. Och började terrorisera dem.

– Moraliskt sett var det naturligtvis förkastligt och dessutom brottsligt. Men i dag ser jag tydligt att det var det enda sättet jag kunde hantera det på för att få bort ångesten.

”Jag var tvungen”

Efter ett och ett halvt år polisanmälde han sig själv. Det blev rättegång och han dömdes till 7000 i böter för ofredande plus skadestånd på sammanlagt cirka 30 000.

– Jag hade väl räknat med att hamna i fängelse, egentligen. Det spelade ingen roll. Jag kände att jag var tvungen.

Helvetesåren var över. Kent kom ut på andra sidan – till ett helt annat liv.

– Ångest förgör en människa. När jag gav igen försvann den. Jag fick tillbaka den värdighet som mobbarna tog ifrån mig. En slags jämvikt var nådd.

En väsentlig del av Kents läkeprocess var också att han skrev en bok. Han började skriva efter rättegången 2010 och skrev först själv ett år. Sedan fick han hjälp av Berit Juhl från Torsby.

– Hon har varit oerhört viktig i detta. Arbetet med boken rörde upp väldigt mycket inombords, men det var vägen ut från eländet Jag känner mig inte som ett offer längre.

Tacksamma läsare

Efter att boken, Helande hämnd, kom ut i våras har Kent fått ta emot mängder av reaktioner. Den har sålt bra och har fått spridning i hela Skandinavien. Allt han hört hittills har varit positivt.

– Folk kände att de fick hjälp. Min berättelse blev också deras. Många skriver att de skulle göra likadant om de bara hade orken. En del tycker att jag var modig. Andra kallar mig hjälte. Det viktiga är att människor som blivit utsatta för mobbning känner att boken kan hjälpa dem att hitta en väg tillbaka.

Kent funderar också mycket över alla som var tysta. De som såg men som inte sa något. Den tysta massan, som Morgan Alling kallade det i sitt tv-program där han hjälpte en åttondeklass att komma till rätta med mobbning.

– Det är bra att de tar upp det. Det måste till något radikalt ute på skolorna. Det måste börja när barnen är små. Nyckeln till framgång tror jag är att barnen får en genuin självkänsla. Barn med riktig självkänsla kan stå emot på ett helt annat sätt. Och barn med riktig självkänsla har dessutom inget behov av att mobba andra.

Kent tycker att skola och samhälle gömmer sig bakom handlingsplaner.

– Folk förstår inte hur mycket mobbning förstör för en människa. Problemen börjar på allvar först efter skolan. Känslan av utanförskap blir ett hinder i alla sammanhang. Staten borde bekosta hjälpen till de som får sin utbildning förstörd på grund av mobbning. Och jag tycker att föräldrar borde få betala skadestånd om deras barn mobbar andra. Det skulle sätta mer press på att få saker att hända.

Kent har fått flera förfrågningar från skolor om att komma dit och föreläsa.

– Inget är spikat än, men det tänker jag göra. Det ser jag verkligen fram emot, säger han.

I dag studerar Kent vid skrivarlinjen på Geijersskolan i Ransäter. Just nu skriver han på en bok. Om mobbning.

– Ja, jag fortsätter på samma tema. Men den här gången blir det ett skönlitterärt verk – med verklighetsbakgrund.

Vi sitter i Kents kök i huset i Lersjöfors, väster om Sunne. Där han bor med sin fru och ett av sina två vuxna barn. Allt är lugnt. En katt strosar genom rummet. Kent häller upp kaffet och börjar berätta.

– Mina första skolår gick jag i Åmål. Men i andra klass flyttade vi till en ort i Värmland. Då började mobbningen.

Ingen reagerade

I perioder vågade inte Kent gå till skolan alls och var hemma så mycket att han fick gå om ett år. Lidandet förlängdes.

– Allra värst var det mellan årskurs 3 och 6. De som mobbade var två personer. De mobbade andra också. Ingen lärare eller rektor reagerade. Konstigt eftersom det pågick i klassrummet. Obegripligt att ingen gjorde något åt det.

Så här skriver Kent bland annat i sin bok: ”De viskade och tittade på mig. Jag var övertygad om att mitt hjärta skulle gå sönder av rädsla. Varför har du blod på tröjan? Bind fast honom vid trädet och ta av honom brallorna. De hämtade en gren för att slå. Jag kände den taggiga grenen tryckas upp i ändtarmen.”

Svår ångest

Övergreppen var både fysiska och psykiska. Och pågick ständigt.

– Läget förändrades bara när en av dem var sjuk. Då ville plötsligt den andre vara kompis med mig. Det var så osmakligt.

Efter skolan fick Kent jobb i Karlstad, men hamnade snart i depression och led av svår ångest.

– Jag försökte begå självmord när jag var 19 år. Jag pratade med psykologer, men sa ingenting om övergreppen i skolan. Det berodde väl på en känsla av hopplöshet. Varför skulle någon bry sig nu? Och skamkänslor. Man intalar sig att det är ens eget fel.

Sade ingenting

Kent saknade självförtroende, självkänsla och minsta känsla av värdighet. Det enda han kände var ångest, hat och att omvärlden stod handfallen. Och allt höll han inom sig. Ända tills han var 45 år.

– Jag gick på folkhögskola, hade kontakt med en psykolog och fick frågan: ”Hur var skolgången?” Då fick jag ur mig det. Efter alla dessa år.

Nu inleddes en ny fas i Kents liv.

– Det var skönt, men samtidigt jobbigt. Jag visste att om jag berättade allt så var jag tvungen att ta tag i det också. Att söka upprättelse för att kunna gå vidare. Jag kände att jag bara kunde lösa det själv och att jag måste gå grundligt tillväga.

2008 spårade Kent upp sina gamla plågoandar med hjälp av en privatdetektiv. Och började terrorisera dem.

– Moraliskt sett var det naturligtvis förkastligt och dessutom brottsligt. Men i dag ser jag tydligt att det var det enda sättet jag kunde hantera det på för att få bort ångesten.

”Jag var tvungen”

Efter ett och ett halvt år polisanmälde han sig själv. Det blev rättegång och han dömdes till 7000 i böter för ofredande plus skadestånd på sammanlagt cirka 30 000.

– Jag hade väl räknat med att hamna i fängelse, egentligen. Det spelade ingen roll. Jag kände att jag var tvungen.

Helvetesåren var över. Kent kom ut på andra sidan – till ett helt annat liv.

– Ångest förgör en människa. När jag gav igen försvann den. Jag fick tillbaka den värdighet som mobbarna tog ifrån mig. En slags jämvikt var nådd.

En väsentlig del av Kents läkeprocess var också att han skrev en bok. Han började skriva efter rättegången 2010 och skrev först själv ett år. Sedan fick han hjälp av Berit Juhl från Torsby.

– Hon har varit oerhört viktig i detta. Arbetet med boken rörde upp väldigt mycket inombords, men det var vägen ut från eländet Jag känner mig inte som ett offer längre.

Tacksamma läsare

Efter att boken, Helande hämnd, kom ut i våras har Kent fått ta emot mängder av reaktioner. Den har sålt bra och har fått spridning i hela Skandinavien. Allt han hört hittills har varit positivt.

– Folk kände att de fick hjälp. Min berättelse blev också deras. Många skriver att de skulle göra likadant om de bara hade orken. En del tycker att jag var modig. Andra kallar mig hjälte. Det viktiga är att människor som blivit utsatta för mobbning känner att boken kan hjälpa dem att hitta en väg tillbaka.

Kent funderar också mycket över alla som var tysta. De som såg men som inte sa något. Den tysta massan, som Morgan Alling kallade det i sitt tv-program där han hjälpte en åttondeklass att komma till rätta med mobbning.

– Det är bra att de tar upp det. Det måste till något radikalt ute på skolorna. Det måste börja när barnen är små. Nyckeln till framgång tror jag är att barnen får en genuin självkänsla. Barn med riktig självkänsla kan stå emot på ett helt annat sätt. Och barn med riktig självkänsla har dessutom inget behov av att mobba andra.

Kent tycker att skola och samhälle gömmer sig bakom handlingsplaner.

– Folk förstår inte hur mycket mobbning förstör för en människa. Problemen börjar på allvar först efter skolan. Känslan av utanförskap blir ett hinder i alla sammanhang. Staten borde bekosta hjälpen till de som får sin utbildning förstörd på grund av mobbning. Och jag tycker att föräldrar borde få betala skadestånd om deras barn mobbar andra. Det skulle sätta mer press på att få saker att hända.

Kent har fått flera förfrågningar från skolor om att komma dit och föreläsa.

– Inget är spikat än, men det tänker jag göra. Det ser jag verkligen fram emot, säger han.

I dag studerar Kent vid skrivarlinjen på Geijersskolan i Ransäter. Just nu skriver han på en bok. Om mobbning.

– Ja, jag fortsätter på samma tema. Men den här gången blir det ett skönlitterärt verk – med verklighetsbakgrund.

Namn: Kent Lokvist

Ålder: 54 år

Bor: I Lersjöfors

Familj: Fru och två vuxna barn.

Gör: Studerar vid skrivarlinjen på Geijersskolan i Ransäter.

Källa: