2016-01-12 09:12

2016-01-12 09:12

"Musiken – och stillheten – räddade mitt liv"

PORTRÄTTET: Lisa Nyberg

Fram tills för tio år sedan var Lisa Nybergs tillvaro inrutad och stressig. Det var viktigt för henne att vara duktigast och att komma först. Sedan började ett annat liv. Fyllt av sjukdom – men också av musik. Nyligen släppte hon sin tredje skiva.
– Nu, sedan jag har funnit lugnet på landet utanför Sunne, är jag redo att möta min publik igen, säger hon.

Lisa tar emot i sin lilla stuga på Hörn i Svinebergssätter, någon mil nordost om Sunne. Här har hon bott sedan i somras. Här har hon det lugn hon behöver för att klara vardagen. Maken Lars bor kvar i Kil.

– Det är inte så dramatiskt som det låter. Vi har det bra.

Välbefinnande är annars något ganska nytt för Lisa som drabbats hårt av allvarliga sjukdomar.

– 2005 fick jag veta att min reumatologiska sjukdom SLE spridit sig till hjärnan. Med många års tuff behandling som följd.

2013 kom nästa stora smäll genom den SLE-relaterade sjukdomen APS.

– Den innebär bland annat att man får proppar i hjärnan. Så sent som för ett år sedan var jag så dålig att jag inte trodde att jag skulle överleva, säger Lisa.

Överkänslighet

En stor del av Lisas sjukdomsbild under alla de här åren har varit överkänslighet för alla former av intryck. Ljud, ljus, oväntade händelser.

– Så jag har fått dra mig undan. Först i ett källarrum hemma i villan i Kil, sedan ett hus utanför Kil och nu i Svinebergssätter, där jag trivs väldigt bra.

I den lilla stugan utan avlopp och vatten mår hon bättre än på mycket länge. Även om det finns mycket kvar att göra när det gäller den fysiska hälsan.

– Jag säger att jag är sjuk men hel. För nu fungerar jag mentalt. Och då blir allt annorlunda.

Gud och Gudrun

Sommaren 2005 framförde hon några låtar på Kils visfestival för att ett halvår senare spela in en skiva med tolv låtar.

– Jovisst, det blev en skiva – men inte var jag musiker. Det var mer ett sätt att hantera min situation. Jag tror att min egen speciella tro – min Gud och Gudrun som jag kallar det – ledde mig mot musiken, säger Lisa.

När det nu blivit en tredje skiva, Stjärnorna vet, känner Lisa lite annorlunda.

– Det är först nu jag kan kalla mig musiker. Det har fått mogna fram och det känns bra.

”Det bara kommer”

Hennes låtar är oftast små berättelser och texterna är personliga utan att bli privata. Ett av spåren på senaste skivan, Om du var här, handlar om brodern som hastigt gick bort för en tid sedan.

– Jag skapar inte. Det bara kommer till mig och jag känner mig ledd. Bättre kan jag inte beskriva det.

Samtidigt som Lisa tagit musikkarriären lite som den har blivit har skivbolaget som tryckt upp hennes skivor, Serpentine Music i Stockholm, trott stenhårt på henne.

– Jag har lättare att ta emot sådant där nu. Även alla vackra ord om mina låtar. Jag känner mig ju till och med mogen att marknadsföra mig, skrattar hon och berättar att det finns vissa planer på en karriär i Norge.

Vill spela i Sunne

Men just nu längtar Lisa mest efter att få komma ut och spela igen.

– Det är inte bråttom. Men så småningom... Det skulle vara otroligt kul om jag får kraft och möjlighet att spela. Helst i mer intima sammanhang – där ögon möts.

Nu när Lisa är ”Sunnebo” har hon börjat få nya funderingar.

– Jag skulle gärna spela i någon kyrka här. Och så skulle jag vilja komma i kontakt med musiker i Sunne. Så om någon som ser det här känner sig hugad så får de gärna höra av sig.

Vill du lyssna på Lisas musik? Gå in på www.lisanyberg.se

Lisa tar emot i sin lilla stuga på Hörn i Svinebergssätter, någon mil nordost om Sunne. Här har hon bott sedan i somras. Här har hon det lugn hon behöver för att klara vardagen. Maken Lars bor kvar i Kil.

– Det är inte så dramatiskt som det låter. Vi har det bra.

Välbefinnande är annars något ganska nytt för Lisa som drabbats hårt av allvarliga sjukdomar.

– 2005 fick jag veta att min reumatologiska sjukdom SLE spridit sig till hjärnan. Med många års tuff behandling som följd.

2013 kom nästa stora smäll genom den SLE-relaterade sjukdomen APS.

– Den innebär bland annat att man får proppar i hjärnan. Så sent som för ett år sedan var jag så dålig att jag inte trodde att jag skulle överleva, säger Lisa.

Överkänslighet

En stor del av Lisas sjukdomsbild under alla de här åren har varit överkänslighet för alla former av intryck. Ljud, ljus, oväntade händelser.

– Så jag har fått dra mig undan. Först i ett källarrum hemma i villan i Kil, sedan ett hus utanför Kil och nu i Svinebergssätter, där jag trivs väldigt bra.

I den lilla stugan utan avlopp och vatten mår hon bättre än på mycket länge. Även om det finns mycket kvar att göra när det gäller den fysiska hälsan.

– Jag säger att jag är sjuk men hel. För nu fungerar jag mentalt. Och då blir allt annorlunda.

Gud och Gudrun

Sommaren 2005 framförde hon några låtar på Kils visfestival för att ett halvår senare spela in en skiva med tolv låtar.

– Jovisst, det blev en skiva – men inte var jag musiker. Det var mer ett sätt att hantera min situation. Jag tror att min egen speciella tro – min Gud och Gudrun som jag kallar det – ledde mig mot musiken, säger Lisa.

När det nu blivit en tredje skiva, Stjärnorna vet, känner Lisa lite annorlunda.

– Det är först nu jag kan kalla mig musiker. Det har fått mogna fram och det känns bra.

”Det bara kommer”

Hennes låtar är oftast små berättelser och texterna är personliga utan att bli privata. Ett av spåren på senaste skivan, Om du var här, handlar om brodern som hastigt gick bort för en tid sedan.

– Jag skapar inte. Det bara kommer till mig och jag känner mig ledd. Bättre kan jag inte beskriva det.

Samtidigt som Lisa tagit musikkarriären lite som den har blivit har skivbolaget som tryckt upp hennes skivor, Serpentine Music i Stockholm, trott stenhårt på henne.

– Jag har lättare att ta emot sådant där nu. Även alla vackra ord om mina låtar. Jag känner mig ju till och med mogen att marknadsföra mig, skrattar hon och berättar att det finns vissa planer på en karriär i Norge.

Vill spela i Sunne

Men just nu längtar Lisa mest efter att få komma ut och spela igen.

– Det är inte bråttom. Men så småningom... Det skulle vara otroligt kul om jag får kraft och möjlighet att spela. Helst i mer intima sammanhang – där ögon möts.

Nu när Lisa är ”Sunnebo” har hon börjat få nya funderingar.

– Jag skulle gärna spela i någon kyrka här. Och så skulle jag vilja komma i kontakt med musiker i Sunne. Så om någon som ser det här känner sig hugad så får de gärna höra av sig.

Vill du lyssna på Lisas musik? Gå in på www.lisanyberg.se

Lisa på Hörn

Namn: Lisa Nyberg

Ålder: 52 år

Familj: Maken Lars, som bor i Kil. Två vuxna barn. Hunden Sigge.

Bor: Svinebergssätter, på gården Hörn.

Intressen: ”Livsåskådningsfrågor och choklad. Och så läser jag väldigt mycket.”

Källa: