2016-01-04 13:15

2016-01-04 13:15

"Det känns gött att vara tillbaka"

SUNNE: Hannes Berg spelar hockey igen efter tuff cancerbehandling

Återhämtar sig. 20 december 2012 är ett datum som etsat sig fast i Hannes Bergs minne. Det var då han fick beskedet att han drabbats av leukemi. Tuffa behandlingar följde – i två omgångar eftersom sjukdomen tog om sommaren 2014.
I dag har Hannes återvänt till vardagen. Han är forward i Sunne IK och jobbar på Tetra Pak.
– Det känns gött att vara tillbaka och att spela match igen, berättar han.

I oktober 2014 fick Hannes Berg sista behandlingen mot sjukdomen, och i höst har han spelat hockey igen. Han har gjort elva mål och tio assist och har varit med om att ta Sunne IK till spel i alltrean i vår. Tränaren Mikael Johansson är imponerad av honom, på flera sätt.

– Han är en ödmjuk och trevlig pôjk som ger allt för laget. Han krigar, täcker skott och är en förebild med sitt sätt att vara och spela. Med den resan han gjort blir det ännu starkare, berömmer han.

Hannes själv är betydligt mer ödmjuk när han pratar om sina insatser under hösten.

– Det har gått hyfsat. Jag önskar att jag hade mer ork, men jag fuskade väl med sommarträningen, säger han med ett leende.

Det är förstås inte hela sanningen. Behandlingarna han genomgått mot leukemin har gjort att han tappat muskler och många kilon.

– Innan jag blev sjuk vägde jag 94 kilo. Som minst vägde jag 74. I dag är jag uppe i 91, berättar han.

Tog inte in beskedet

Men vi tar det från början. Hösten 2012 hade Hannes ständigt ont i halsen. Han var trött och orkeslös och fick ibland andnöd under hockeymatcherna. Läkarna på vårdcentralen hittade inget fel på honom, och Hannes fortsatte kämpa på. Men till slut orkade han inte mer och skickades till Torsby sjukhus. Där konstaterade läkarna låga värden av vita blodkroppar och de skickade honom till Centralsjukhuset i Karlstad för benmärgsprov. När provsvaren kom fick han förklaringen till sina symptom. Han hade leukemi.

– Jag hade så dåliga värden att läkarna inte begrep hur jag orkat spela hockey, berättar han.

Jobbigt att berätta

Först tog inte Hannes in att det var blodcancer det handlade om.

– Min första tanke var, leukemi, vad är det? Innerst inne förstod jag nog vad det betydde, men jag inbillade mig att läkaren sa något annat. Visst kändes det jobbigt att få ett sådant besked. Men värst var ändå att berätta för familj och vänner. Jag var nog mer rädd för att se deras reaktioner.

Efter beskedet gick allting fort. Behandlingarna inleddes redan nästa dag och Hannes var inskriven på sjukhus 100 dagar i ett sträck. Det testades flera olika cytostatikakurer och den som till slut fungerade på honom pågick 23 timmar per dygn, fem dagar i rad. Detta gjordes i flera omgångar, men exakt under hur lång tid minns inte Hannes riktigt. Dagar och veckor flyter samman. Men han minns tydligt när han blev inlagd på Huddinge sjukhus för att få benmärgstransplantation.

– Det var sommaren 2013. Det var rekordvarmt ute och jag drog ner gardinen och spelade tv-spel. Kroppen gjorde ont, men jag höll skenet uppe. Under omständigheterna mådde jag ändå ganska bra. Jag försökte se tillvaron positivt, även om det var svårt ibland.

Leukemin tog om

Han är tacksam över sambon Linns stöd. Hon har funnits vid hans sida hela tiden.

– Hon har varit en väldigt stor hjälp, en stöttepelare som fixat allting runt om.

Och glädjen var förstås stor när det konstaterades att cancern var borta. Han fick komma hem och spelade till och med de tre sista matcherna med Sunne IK våren 2014.

Men så började han må sämre igen. Nya prover togs och en dag ringde läkaren och berättade att leukemin var tillbaka.

– Jag tänkte, va fan... Det var riktigt surt. Det kändes jobbigt att åka tillbaka till sjukhuset och inleda nya behandlingar. Dessutom drog jag på mig lunginflammation och en del annan skit. Jag tror jag fick alla bakterier som man kan få.

Gjorde insamling

Den här gången började även andra problem torna upp sig runt dem. En anhörig får närståendepenning i endast 100 dagar, därefter står man utan ersättning. Och de dagarna hade Linn redan förbrukat. Hur skulle de nu få vardagen att gå ihop? Hur skulle de kunna betala lägenhetshyran, om inte Linn hade någon inkomst? Skulle hon tvingas åka hem och jobba och lämna Hannes ensam kvar på sjukhuset?

AIK bidrog

Det tyckte inte Hannes kompisar.

– En av dem, Per Eriksson, Posa, tyckte det var för jävligt. Han tog initiativet till en insamling till oss, berättar Hannes.

Insamlingen handlade om att Posa skulle tillverka och sälja armband, med texten Hannes kamp. Och intresset fullkomligt exploderade. Folk ville både köpa och hjälpa till att tillverka och Posa kunde till slut räkna samman närmare 200 personer som satt och trädde pärlor på band. Och inte nog med det. En annan kompis, Tom Sonesson, ordnade så att inträdet från flera hockeymatcher runt om i Värmland skänktes till Linn och Hannes. Till och med AIK bidrog vid ett tillfälle.

Linn och Hannes var förstås stumma av förvåning.

– Jag fattade inte att så många brydde sig. Det var så stort. Det värmde och gav mig positiv energi när jag kände mig nere, berättar han.

Återhämtar sig

I oktober 2014 gjordes en ny benmärgstransplantation på Huddinge sjukhus och efter det har det mestadels handlat om återhämtning. Att komma tillbaka till formen han hade innan sjukdomen. Och det tar tid. Hannes berättar att det kan ta flera år innan immunförsvaret är lika starkt som det var innan han blev sjuk. Men han är tillbaka på isen, tillbaka i vardagen i Sunne. Vardag, ett ord som i dag förmodligen klingar som ljuv musik i 29-åringens öron.

– Idag blir jag glad av små saker. Sånt, som jag inte kunde göra när jag var sjuk. Exempelvis att gå och handla. Det uppskattar jag att kunna göra, berättar han.

I oktober 2014 fick Hannes Berg sista behandlingen mot sjukdomen, och i höst har han spelat hockey igen. Han har gjort elva mål och tio assist och har varit med om att ta Sunne IK till spel i alltrean i vår. Tränaren Mikael Johansson är imponerad av honom, på flera sätt.

– Han är en ödmjuk och trevlig pôjk som ger allt för laget. Han krigar, täcker skott och är en förebild med sitt sätt att vara och spela. Med den resan han gjort blir det ännu starkare, berömmer han.

Hannes själv är betydligt mer ödmjuk när han pratar om sina insatser under hösten.

– Det har gått hyfsat. Jag önskar att jag hade mer ork, men jag fuskade väl med sommarträningen, säger han med ett leende.

Det är förstås inte hela sanningen. Behandlingarna han genomgått mot leukemin har gjort att han tappat muskler och många kilon.

– Innan jag blev sjuk vägde jag 94 kilo. Som minst vägde jag 74. I dag är jag uppe i 91, berättar han.

Tog inte in beskedet

Men vi tar det från början. Hösten 2012 hade Hannes ständigt ont i halsen. Han var trött och orkeslös och fick ibland andnöd under hockeymatcherna. Läkarna på vårdcentralen hittade inget fel på honom, och Hannes fortsatte kämpa på. Men till slut orkade han inte mer och skickades till Torsby sjukhus. Där konstaterade läkarna låga värden av vita blodkroppar och de skickade honom till Centralsjukhuset i Karlstad för benmärgsprov. När provsvaren kom fick han förklaringen till sina symptom. Han hade leukemi.

– Jag hade så dåliga värden att läkarna inte begrep hur jag orkat spela hockey, berättar han.

Jobbigt att berätta

Först tog inte Hannes in att det var blodcancer det handlade om.

– Min första tanke var, leukemi, vad är det? Innerst inne förstod jag nog vad det betydde, men jag inbillade mig att läkaren sa något annat. Visst kändes det jobbigt att få ett sådant besked. Men värst var ändå att berätta för familj och vänner. Jag var nog mer rädd för att se deras reaktioner.

Efter beskedet gick allting fort. Behandlingarna inleddes redan nästa dag och Hannes var inskriven på sjukhus 100 dagar i ett sträck. Det testades flera olika cytostatikakurer och den som till slut fungerade på honom pågick 23 timmar per dygn, fem dagar i rad. Detta gjordes i flera omgångar, men exakt under hur lång tid minns inte Hannes riktigt. Dagar och veckor flyter samman. Men han minns tydligt när han blev inlagd på Huddinge sjukhus för att få benmärgstransplantation.

– Det var sommaren 2013. Det var rekordvarmt ute och jag drog ner gardinen och spelade tv-spel. Kroppen gjorde ont, men jag höll skenet uppe. Under omständigheterna mådde jag ändå ganska bra. Jag försökte se tillvaron positivt, även om det var svårt ibland.

Leukemin tog om

Han är tacksam över sambon Linns stöd. Hon har funnits vid hans sida hela tiden.

– Hon har varit en väldigt stor hjälp, en stöttepelare som fixat allting runt om.

Och glädjen var förstås stor när det konstaterades att cancern var borta. Han fick komma hem och spelade till och med de tre sista matcherna med Sunne IK våren 2014.

Men så började han må sämre igen. Nya prover togs och en dag ringde läkaren och berättade att leukemin var tillbaka.

– Jag tänkte, va fan... Det var riktigt surt. Det kändes jobbigt att åka tillbaka till sjukhuset och inleda nya behandlingar. Dessutom drog jag på mig lunginflammation och en del annan skit. Jag tror jag fick alla bakterier som man kan få.

Gjorde insamling

Den här gången började även andra problem torna upp sig runt dem. En anhörig får närståendepenning i endast 100 dagar, därefter står man utan ersättning. Och de dagarna hade Linn redan förbrukat. Hur skulle de nu få vardagen att gå ihop? Hur skulle de kunna betala lägenhetshyran, om inte Linn hade någon inkomst? Skulle hon tvingas åka hem och jobba och lämna Hannes ensam kvar på sjukhuset?

AIK bidrog

Det tyckte inte Hannes kompisar.

– En av dem, Per Eriksson, Posa, tyckte det var för jävligt. Han tog initiativet till en insamling till oss, berättar Hannes.

Insamlingen handlade om att Posa skulle tillverka och sälja armband, med texten Hannes kamp. Och intresset fullkomligt exploderade. Folk ville både köpa och hjälpa till att tillverka och Posa kunde till slut räkna samman närmare 200 personer som satt och trädde pärlor på band. Och inte nog med det. En annan kompis, Tom Sonesson, ordnade så att inträdet från flera hockeymatcher runt om i Värmland skänktes till Linn och Hannes. Till och med AIK bidrog vid ett tillfälle.

Linn och Hannes var förstås stumma av förvåning.

– Jag fattade inte att så många brydde sig. Det var så stort. Det värmde och gav mig positiv energi när jag kände mig nere, berättar han.

Återhämtar sig

I oktober 2014 gjordes en ny benmärgstransplantation på Huddinge sjukhus och efter det har det mestadels handlat om återhämtning. Att komma tillbaka till formen han hade innan sjukdomen. Och det tar tid. Hannes berättar att det kan ta flera år innan immunförsvaret är lika starkt som det var innan han blev sjuk. Men han är tillbaka på isen, tillbaka i vardagen i Sunne. Vardag, ett ord som i dag förmodligen klingar som ljuv musik i 29-åringens öron.

– Idag blir jag glad av små saker. Sånt, som jag inte kunde göra när jag var sjuk. Exempelvis att gå och handla. Det uppskattar jag att kunna göra, berättar han.