2015-12-18 10:47

2015-12-18 10:47

"Syrien är min mor, Sverige min fru"

PORTRÄTTET: Bashar tar en dag i taget i sitt nya land

I september 2014 sökte 10 000 personer asyl i Sverige. Bashar Fandi från Syrien var en av dem. Efter en lång resa genom Europa hamnade han i Sunne och på Gylleby asylboende. Ett år senare fick han uppehållstillstånd och en egen lägenhet i Sunne. Och här vill han stanna.
– Jag har fått en ny chans, och jag vill ge något tillbaka till detta vackra land.

Innan kriget bröt ut i Syrien hade Bashar Fandi, 27, ett ganska vanligt liv i hemstaden Damaskus. Han kom från en relativt välsituerad familj, med en pappa som var ekonom och en mamma som var hemmafru. Själv var han enda barnet och bodde hemma hos föräldrarna, som det är vanligt att man gör tills man själv gifter sig och bildar familj. Han gick på universitetet och pluggade till att bli lärare i arabiska för gymnasiet.

Vägrar kriget

Så kom år 2010 och missnöjet med den sittande regeringen, de ökande klassklyftorna och arbetslösheten nådde sin kulmen. En fredlig, ickevåldsam protest bredde ut sig över landet. Människor gav sig ut på städernas torg för att med slagord och plakat protestera mot korruptionen i regeringen. Protesterna bemöttes med att människor tillfångatogs och torterades för att de vågade kritisera regeringen. Det var gnistan som tände den eldsvåda som till slut blev inbördeskrig.

– Jag visste att om jag stannar kan egentligen bara två saker hända. Antingen blir jag själv skjuten eller så kommer jag tvingas att bli soldat, som de flesta andra unga män i landet. Och jag vill inte döda människor. Jag vägrar bli en aktiv del av kriget.

Osäker tillvaro

Han bad sina föräldrar att följa med på flykt, men de är ännu kvar i Syrien. Han pratar med dem på Skype nästan varje dag.

– Pappa har ett bra jobb, mamma vill inte lämna pappa och de har det tryggt omkring sig som det är just nu. Men man vet aldrig när det kan ändras. Varje gång man lämnar hemmet vet man inte om man kommer hem igen.

Ny planet

Att ha kommit till Sunne är mer än bara ett nytt land och en ny adress. Bashar beskriver det som att ”bli återfödd på en annan planet”.

– Det är ju inte enkelt, men jag är också väldigt glad för det. Jag har fått en ny chans, en mycket bra chans att inte bara leva utan att också göra något bra av mitt liv. Och jag vill kunna ge något tillbaka till detta vackra land.

En chansning

Innan flykten visste Bashar knappt att det fanns ett land som hette Sverige. Allt han visste var att han behövde lämna Syrien. Det började med en bilfärd till Libanon för att sedan flyga till Egypten, där han stannade i två månader. Därefter tog han sig till Europa via Italien, där han stannade en vecka. Där övervägde han var han skulle försöka stanna.

– Efter vad jag lyckats ta reda på och hade hört från andra flyktingar var Tyskland, Sverige och Storbritannien de tryggaste alternativen. Jag kom fram till att jag skulle satsa på Sverige, att jag där hade störst chans att klara mig och nå framgång. Men det var egentligen en ren chansning.

Godhjärtade människor

Via Danmark och Malmö tog han sig till Göteborg, där han bodde på vandrarhem ett tag innan han blev del av ett gäng som fördes till Sunne och Gylleby asylboende.

– Samtidigt som tillvaron som flykting naturligtvis är svår, hade jag på många sätt också en underbar tid på Gylleby. Jag kunde pusta ut, jag fick vänner bland de andra flyktingarna och jag lärde känna riktigt godhjärtade och genuina människor bland de som jobbade där.

Och Bashar känner det som att han har rest färdigt.

– Just nu vill jag inte vara någon annanstans än i Sunne. Jag hoppas att min framtid finns här.

Vill umgås

Bashar har hört talas om att det finns ett stort främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag, men personligen har han aldrig känt av främlingsfientlighet och rasism i Sverige.

– Nej, det kan jag inte säga. Jag tycker att jag bara har blivit väldigt väl behandlad. Alla är vänliga och mycket hjälpsamma.

Det enda han önskar är att han kunde umgås enklare med människor han träffar.

– Jag är egentligen väldigt social av mig och älskar att prata med folk. Vanligtvis skaffar jag mig vänner lätt. Men när språket begränsar kommunikationen är det som att en mur blockerar mig. Det gör mig frustrerad och ledsen och ibland blyg, vilket inte heller hjälper mig. Jag längtar så efter att kunna prata ”på riktigt” med folk, både småprata och föra djupa samtal. Och kunna läsa svensk poesi – jag är mycket intresserad av poesi.

Lärardrömmar

Det är därför han lägger nästan all sin tid på språkträning.

– Jag tar en dag i taget, men mitt främsta mål just nu är att lära mig svenska ordentligt. Jag går på SFI fem dagar i veckan och spenderar större delen av min fritid med att plugga på egen hand. Sen skulle jag väldigt gärna vilja gå tillbaka till universitetet och göra klart min lärarexamen. Med tanke på hur många syriska flyktingar det finns i Sverige nu, hoppas jag på att det finns en framtid i att vara arabisklärare även här. Jag skulle också gärna undervisa i svenska för invandrare en dag.

Min svenska fru

Om kriget slutar vill jag komma hem igen. Så känner de flesta syrier Bashar känner. Själv är han inte helt säker. Allt beror på hur han etablerar sig i Sverige och hur Syriens framtid kommer att bli. Den vågar han ännu inte sia om.

– Som jag ser det, är Syrien som min mor. Jag valde inte vem som skulle bli min mor, och även om hon inte är vacker eller perfekt kommer jag alltid att älska henne för att hon är min mor. Sverige är i stället min fru; jag valde henne för att det var med henne jag kände att jag kunde utvecklas, komplettera mitt liv och bli lycklig. Nu måste jag också ta ansvar för det valet och se till att det blir ett lyckligt äktenskap.

Innan kriget bröt ut i Syrien hade Bashar Fandi, 27, ett ganska vanligt liv i hemstaden Damaskus. Han kom från en relativt välsituerad familj, med en pappa som var ekonom och en mamma som var hemmafru. Själv var han enda barnet och bodde hemma hos föräldrarna, som det är vanligt att man gör tills man själv gifter sig och bildar familj. Han gick på universitetet och pluggade till att bli lärare i arabiska för gymnasiet.

Vägrar kriget

Så kom år 2010 och missnöjet med den sittande regeringen, de ökande klassklyftorna och arbetslösheten nådde sin kulmen. En fredlig, ickevåldsam protest bredde ut sig över landet. Människor gav sig ut på städernas torg för att med slagord och plakat protestera mot korruptionen i regeringen. Protesterna bemöttes med att människor tillfångatogs och torterades för att de vågade kritisera regeringen. Det var gnistan som tände den eldsvåda som till slut blev inbördeskrig.

– Jag visste att om jag stannar kan egentligen bara två saker hända. Antingen blir jag själv skjuten eller så kommer jag tvingas att bli soldat, som de flesta andra unga män i landet. Och jag vill inte döda människor. Jag vägrar bli en aktiv del av kriget.

Osäker tillvaro

Han bad sina föräldrar att följa med på flykt, men de är ännu kvar i Syrien. Han pratar med dem på Skype nästan varje dag.

– Pappa har ett bra jobb, mamma vill inte lämna pappa och de har det tryggt omkring sig som det är just nu. Men man vet aldrig när det kan ändras. Varje gång man lämnar hemmet vet man inte om man kommer hem igen.

Ny planet

Att ha kommit till Sunne är mer än bara ett nytt land och en ny adress. Bashar beskriver det som att ”bli återfödd på en annan planet”.

– Det är ju inte enkelt, men jag är också väldigt glad för det. Jag har fått en ny chans, en mycket bra chans att inte bara leva utan att också göra något bra av mitt liv. Och jag vill kunna ge något tillbaka till detta vackra land.

En chansning

Innan flykten visste Bashar knappt att det fanns ett land som hette Sverige. Allt han visste var att han behövde lämna Syrien. Det började med en bilfärd till Libanon för att sedan flyga till Egypten, där han stannade i två månader. Därefter tog han sig till Europa via Italien, där han stannade en vecka. Där övervägde han var han skulle försöka stanna.

– Efter vad jag lyckats ta reda på och hade hört från andra flyktingar var Tyskland, Sverige och Storbritannien de tryggaste alternativen. Jag kom fram till att jag skulle satsa på Sverige, att jag där hade störst chans att klara mig och nå framgång. Men det var egentligen en ren chansning.

Godhjärtade människor

Via Danmark och Malmö tog han sig till Göteborg, där han bodde på vandrarhem ett tag innan han blev del av ett gäng som fördes till Sunne och Gylleby asylboende.

– Samtidigt som tillvaron som flykting naturligtvis är svår, hade jag på många sätt också en underbar tid på Gylleby. Jag kunde pusta ut, jag fick vänner bland de andra flyktingarna och jag lärde känna riktigt godhjärtade och genuina människor bland de som jobbade där.

Och Bashar känner det som att han har rest färdigt.

– Just nu vill jag inte vara någon annanstans än i Sunne. Jag hoppas att min framtid finns här.

Vill umgås

Bashar har hört talas om att det finns ett stort främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag, men personligen har han aldrig känt av främlingsfientlighet och rasism i Sverige.

– Nej, det kan jag inte säga. Jag tycker att jag bara har blivit väldigt väl behandlad. Alla är vänliga och mycket hjälpsamma.

Det enda han önskar är att han kunde umgås enklare med människor han träffar.

– Jag är egentligen väldigt social av mig och älskar att prata med folk. Vanligtvis skaffar jag mig vänner lätt. Men när språket begränsar kommunikationen är det som att en mur blockerar mig. Det gör mig frustrerad och ledsen och ibland blyg, vilket inte heller hjälper mig. Jag längtar så efter att kunna prata ”på riktigt” med folk, både småprata och föra djupa samtal. Och kunna läsa svensk poesi – jag är mycket intresserad av poesi.

Lärardrömmar

Det är därför han lägger nästan all sin tid på språkträning.

– Jag tar en dag i taget, men mitt främsta mål just nu är att lära mig svenska ordentligt. Jag går på SFI fem dagar i veckan och spenderar större delen av min fritid med att plugga på egen hand. Sen skulle jag väldigt gärna vilja gå tillbaka till universitetet och göra klart min lärarexamen. Med tanke på hur många syriska flyktingar det finns i Sverige nu, hoppas jag på att det finns en framtid i att vara arabisklärare även här. Jag skulle också gärna undervisa i svenska för invandrare en dag.

Min svenska fru

Om kriget slutar vill jag komma hem igen. Så känner de flesta syrier Bashar känner. Själv är han inte helt säker. Allt beror på hur han etablerar sig i Sverige och hur Syriens framtid kommer att bli. Den vågar han ännu inte sia om.

– Som jag ser det, är Syrien som min mor. Jag valde inte vem som skulle bli min mor, och även om hon inte är vacker eller perfekt kommer jag alltid att älska henne för att hon är min mor. Sverige är i stället min fru; jag valde henne för att det var med henne jag kände att jag kunde utvecklas, komplettera mitt liv och bli lycklig. Nu måste jag också ta ansvar för det valet och se till att det blir ett lyckligt äktenskap.

Bashar Fandi

Ålder: 27 år.

Bor: På Badhusgatan i Sunne.

Familj: Mamma och pappa i Syrien.

Yrke: Pluggar svenska och extraknäcker på Gylleby asylboende vissa kvällar och helger.

Intressen: Litteratur, poesi, film, språk, lyssna på musik (helst rock och syrisk folkmusik), historia, fotografi och att umgås med kompisar. Och matlagning, men jag bör verkligen bli bättre på det. Bor man ovanpå en pizzeria är det alldeles för lätt hänt att man slinker ner dit.

Källa: