2015-12-18 06:00

2015-12-18 10:32

Den förbaskade optimisten

PORTRÄTTET: Sture Lindahl

”Jag är blind – och jag är förbannad!” Det var det första jag hörde Sture Lindahl säga. Sedan kom hans livs historia. Som innehåller betydligt mycket mer än blint raseri.
– Jag är nyfiken på allt och ger aldrig upp, säger han bestämt.

Sture växte upp i norra Sverige och verkar ha varit något av en nordlig Emil i Lönneberga.

– Jag var inte speciellt gammal när jag målade min lillasyster med Falu rödfärg från topp till tå. Jag minns att hon tyckte att det var roligt, men de vuxna höll väl inte med om det.

Men barn- och ungdomen bestod inte bara av lek. Runt 1940 fick han till exempel vara med och hjälpa finländska barn som kommit till Sverige under vinterkriget.

– Vi stod och tvättade 3–4-åringar med ättika. Jag minns att jag sa till morsan att ”om det är så här barn har det så ska jag inte ha några barn.”

Som vuxen tycker Sture att han blev en ”tokig arbetsnarkoman”. Han har varit anställd på 23 olika företag och bland annat jobbat med grafisk färg och varit charkuterist och fiskhandlare. Dessutom har han byggt 43 plastbåtar.

Mycket sjukdom

Precis som jobben har kvinnorna kommit och gått i Stures liv.

– Det har fungerat en viss tid. Sedan har de gått över till andra karlar. Men det är som det är, skrattar han.

Sjukdom har också präglat en stor del av hans tillvaro. 1975 drabbades han av näthinneavlossning och han var helt blind i två år. Men en inopererad lins gav honom tillbaka en del av synen samtidigt som andra problem uppstod.

– Ja, de glömde kvar en sutur i ögat. Helt otroligt. Den satt kvar i ett och ett halvt år.

Och när Sture firade sin 70-årsdag på Kanarieöarna fick han en hjärnblödning och gick in i en ny ”intressant period” som han uttrycker det.

– Jag hade 40 läkare på 13 år och tog 40 olika mediciner. Och det var inga svaga saker. Men är man envis så klarar man det mesta, säger Sture.

”Får inte hjälp”

1995 förde kärleken honom till Värmland och Säljebacka. Tre år senare flyttade han till Östanbjörke och förra året blev det lägenhet i centrala Sunne.

– Först tjatade de på mig att jag skulle flytta och nu får jag ändå inte den hjälp jag behöver för att kunna sköta mig själv – som till exempel handikappanpassad toalett.

Sture växte upp i det han upplevde som Per-Albin Hanssons folkhem, men nu tycker han att det är väldigt mycket som inte fungerar.

– Samhället är sjukt på många sätt. Men så länge det finns minst två människor på denna jord kommer folk att vara osams. Man måste lära sig att samarbeta i stället för att bara sitta och gnälla. Jag är upprörd över mycket men jag är också hoppfull. Så man skulle kunna kalla mig en förbaskad optimist.

Vitlök och gin

Utomhus har Sture rollator och den vita käppen är alltid med. Inomhus, i kända miljöer, rör han sig mer obehindrat och gör till med gymnastikövningar.

– Jag började med yoga när jag var 80 år. Det går att bygga upp sig om man sköter sig. Jag röker inte, men varje dag äter jag vitlök och tar ett glas vatten på morgonen med en liten skvätt gin i. Det där sista är väl kanske inte hälsokost direkt, men det fungerar finemang för mig, skrattar Sture Lindahl.

Sture växte upp i norra Sverige och verkar ha varit något av en nordlig Emil i Lönneberga.

– Jag var inte speciellt gammal när jag målade min lillasyster med Falu rödfärg från topp till tå. Jag minns att hon tyckte att det var roligt, men de vuxna höll väl inte med om det.

Men barn- och ungdomen bestod inte bara av lek. Runt 1940 fick han till exempel vara med och hjälpa finländska barn som kommit till Sverige under vinterkriget.

– Vi stod och tvättade 3–4-åringar med ättika. Jag minns att jag sa till morsan att ”om det är så här barn har det så ska jag inte ha några barn.”

Som vuxen tycker Sture att han blev en ”tokig arbetsnarkoman”. Han har varit anställd på 23 olika företag och bland annat jobbat med grafisk färg och varit charkuterist och fiskhandlare. Dessutom har han byggt 43 plastbåtar.

Mycket sjukdom

Precis som jobben har kvinnorna kommit och gått i Stures liv.

– Det har fungerat en viss tid. Sedan har de gått över till andra karlar. Men det är som det är, skrattar han.

Sjukdom har också präglat en stor del av hans tillvaro. 1975 drabbades han av näthinneavlossning och han var helt blind i två år. Men en inopererad lins gav honom tillbaka en del av synen samtidigt som andra problem uppstod.

– Ja, de glömde kvar en sutur i ögat. Helt otroligt. Den satt kvar i ett och ett halvt år.

Och när Sture firade sin 70-årsdag på Kanarieöarna fick han en hjärnblödning och gick in i en ny ”intressant period” som han uttrycker det.

– Jag hade 40 läkare på 13 år och tog 40 olika mediciner. Och det var inga svaga saker. Men är man envis så klarar man det mesta, säger Sture.

”Får inte hjälp”

1995 förde kärleken honom till Värmland och Säljebacka. Tre år senare flyttade han till Östanbjörke och förra året blev det lägenhet i centrala Sunne.

– Först tjatade de på mig att jag skulle flytta och nu får jag ändå inte den hjälp jag behöver för att kunna sköta mig själv – som till exempel handikappanpassad toalett.

Sture växte upp i det han upplevde som Per-Albin Hanssons folkhem, men nu tycker han att det är väldigt mycket som inte fungerar.

– Samhället är sjukt på många sätt. Men så länge det finns minst två människor på denna jord kommer folk att vara osams. Man måste lära sig att samarbeta i stället för att bara sitta och gnälla. Jag är upprörd över mycket men jag är också hoppfull. Så man skulle kunna kalla mig en förbaskad optimist.

Vitlök och gin

Utomhus har Sture rollator och den vita käppen är alltid med. Inomhus, i kända miljöer, rör han sig mer obehindrat och gör till med gymnastikövningar.

– Jag började med yoga när jag var 80 år. Det går att bygga upp sig om man sköter sig. Jag röker inte, men varje dag äter jag vitlök och tar ett glas vatten på morgonen med en liten skvätt gin i. Det där sista är väl kanske inte hälsokost direkt, men det fungerar finemang för mig, skrattar Sture Lindahl.

Håller sig alert

Namn: Sture Lindahl

Ålder: 87 år

Bor: I Sunne

Intressen: ”Jag är nyfiken på allt. Det håller mig pigg och alert!”