2015-11-19 16:38

2015-11-19 16:38

"Jag tror nog att Selma Lagerlöf ler i sin himmel"

ÖSTRA ÄMTERVIK: Kalla kårar och fantasieggande historier på Mårbacka efter mörkrets inbrott

Många besökare talar om vilken välkomnande och hemtrevlig stämning det är på Mårbacka minnesgård. Under öppettiderna, ja. Efter stängning är det som att några vill ha egentid och blir sura om de störs. Under november har Mårbacka minnesgård guidade spökvisningar baserade på övernaturligheter i Selma Lagerlöfs verk, hennes liv och guiders egna upplevelser på jobbet.
– Vissa dagar är huset inte riktigt ”med”, säger guiden Daniel Skogman.

Det är femte året som Mårbacka minnesgård kör spökvisningar på novemberkvällarna, och det märks att det okända och kusliga går hem i alla åldrar.

– Den drar en betydligt mer blandad målgrupp än den vanliga visningen; ibland är det flera generationer som går tillsammans. Härom veckan var det en grupp tonårstjejer. De skrek så att jag nästan blev rädd själv, säger Daniel Skogman.

Riktig spökskrivare

Selma Lagerlöfs författarskap har väl knappast stämplats som vare sig skräck - eller fantasylitteratur, men snart sagt alla hennes romaner och noveller innehåller övernaturliga inslag i någon form. Allt ifrån uttalade gengångare och troll till en krypande känsla av att något ligger och lurar och som man inte vet vad det är. I visningarna har man vävt ihop Selma Lagerlöfs verk med hennes egna övernaturliga upplevelser från barndomen och sådant som guiderna på Mårbacka har varit med om.

Den tionde gången

Lena Larsson har varit med om flera oförklarliga incidenter på jobbet.

– En gång när vi hade stängt för dagen hörde jag och en kollega tydliga fotsteg, prat och skratt i trappan från biblioteket ner till köket. ”Låste vi inte dörren?” undrade vi och gick för att säga att det var stängt. Men så var det ju ingen där, och dörren var låst. Hur i helskotta förklarar man en sådan grej?

Ett annat exempel är när guiden och hela gruppen hörde hur det tog i ytterdörren och knackade på fönstret, men ingen stod på verandan.

– I nio av tio fall finner man ju en naturlig förklaring. Men den där tionde då?

Samarbetar inte

Daniel Skogman har inte upplevt något direkt spökaktigt, däremot att hela huset känns lite ”vresigt” vissa dagar.

– Man känner att man inte alltid är välkommen, när man är här och grejar. Ibland är dörren bakom en öppen, och ett par sekunder senare när en vänder sig om är den stängd. Dörrar som inte riktigt vill öppna sig fastän man låst upp dem, ljus som släcks när man just har tänt dem. Man känner att huset inte riktigt är ”med”.

Född i spöktid

Spökvisningarna genomförs på fredags- och lördagskvällar under hela november månad.

– Det väl spöktiden just nu, mellan allhelgona och advent. Den 20 november är det ju dessutom Selma Lagerlöfs födelsedag, säger Daniel Skogman.

Tror du att författaren själv trodde på spöken och oknytt?

– Jag tror att hon i alla fall var väldigt öppen för möjligheten. Mer än bara en vanlig fascination för det okända, hade hon ett öppet sinne för att det faktiskt skulle kunna vara så.

Vad tror du att Selma Lagerlöf själv hade tyckt om spökvisningen?

– Det har jag tänkt en del på. Jag tror att hon hade sett på det här med en stor portion humor, och glatt sig över att någon för spökerierna vidare. Jag tror nog att hon ler i sin himmel.

Det är femte året som Mårbacka minnesgård kör spökvisningar på novemberkvällarna, och det märks att det okända och kusliga går hem i alla åldrar.

– Den drar en betydligt mer blandad målgrupp än den vanliga visningen; ibland är det flera generationer som går tillsammans. Härom veckan var det en grupp tonårstjejer. De skrek så att jag nästan blev rädd själv, säger Daniel Skogman.

Riktig spökskrivare

Selma Lagerlöfs författarskap har väl knappast stämplats som vare sig skräck - eller fantasylitteratur, men snart sagt alla hennes romaner och noveller innehåller övernaturliga inslag i någon form. Allt ifrån uttalade gengångare och troll till en krypande känsla av att något ligger och lurar och som man inte vet vad det är. I visningarna har man vävt ihop Selma Lagerlöfs verk med hennes egna övernaturliga upplevelser från barndomen och sådant som guiderna på Mårbacka har varit med om.

Den tionde gången

Lena Larsson har varit med om flera oförklarliga incidenter på jobbet.

– En gång när vi hade stängt för dagen hörde jag och en kollega tydliga fotsteg, prat och skratt i trappan från biblioteket ner till köket. ”Låste vi inte dörren?” undrade vi och gick för att säga att det var stängt. Men så var det ju ingen där, och dörren var låst. Hur i helskotta förklarar man en sådan grej?

Ett annat exempel är när guiden och hela gruppen hörde hur det tog i ytterdörren och knackade på fönstret, men ingen stod på verandan.

– I nio av tio fall finner man ju en naturlig förklaring. Men den där tionde då?

Samarbetar inte

Daniel Skogman har inte upplevt något direkt spökaktigt, däremot att hela huset känns lite ”vresigt” vissa dagar.

– Man känner att man inte alltid är välkommen, när man är här och grejar. Ibland är dörren bakom en öppen, och ett par sekunder senare när en vänder sig om är den stängd. Dörrar som inte riktigt vill öppna sig fastän man låst upp dem, ljus som släcks när man just har tänt dem. Man känner att huset inte riktigt är ”med”.

Född i spöktid

Spökvisningarna genomförs på fredags- och lördagskvällar under hela november månad.

– Det väl spöktiden just nu, mellan allhelgona och advent. Den 20 november är det ju dessutom Selma Lagerlöfs födelsedag, säger Daniel Skogman.

Tror du att författaren själv trodde på spöken och oknytt?

– Jag tror att hon i alla fall var väldigt öppen för möjligheten. Mer än bara en vanlig fascination för det okända, hade hon ett öppet sinne för att det faktiskt skulle kunna vara så.

Vad tror du att Selma Lagerlöf själv hade tyckt om spökvisningen?

– Det har jag tänkt en del på. Jag tror att hon hade sett på det här med en stor portion humor, och glatt sig över att någon för spökerierna vidare. Jag tror nog att hon ler i sin himmel.