2015-12-18 06:00

2015-12-18 06:00

"Tävlingsinstinkten blir inte större av att resultaten sparas"

NWT:S UNGDOMSLEDARSTIPENDIAT 2014–2015: Mycket ishockey för Stefan Owesten

Stefan Owesten från Forshaga har ishockey som både yrke och fritidsintresse.
Och han gillar förslaget om slopat seriespel under 13 år.
– Tävlingsinstinkten blir inte större av att resultaten sparas, säger han.

Stefan Owesten jobbar på Värmlands ishockeyförbund, har tre söner som spelar och är hyllad ungdomsledare i Forshaga, som med en framgångsrik modell vänt trenden och ökat antalet aktiva spelare. Forshaga har utsetts till mönsterförening av Svenska ishockeyförbundet och offentligt lovordats av Leif Boork.

För ett år sedan fick Owesten NWT:s och Värmlands idrottsförbunds ungdomsledarstipendium.

Sedan dess har den hetaste frågan blivit barns tävlande. Först kom Svensk fotbolls beslut att förbjuda seriesegrare under 13 år och sen hakade hockeyn på. Ett förslag om att sluta med seriespel före U13 ligger ute på remiss.

– Jag var själv med i den barn- och ungdomstemakonferensen som ligger till grund, säger Stefan Owesten, som vänder sig mot att debatten handlar om att tävla eller inte.

– Det har hamnat snett i den här diskussionen, för det handlar inte om att inte få tävla utan om att spara statistik. Det är jag emot och tycker det är bra att de tar tag i det. Vi måste ta bort vuxenperspektivet och tänka nytt, våga röra runt i strukturen som funnits så länge. Vi har pratat i 30–40 år om att de slutar för tidigt. Vi måste få dem att fortsätta spela för att det är roligt. Det går inte hänga upp på om man gör två eller 15 mål när man är sju år.

Själva tävlandet pågår ändå hela tiden, påpekar Stefan Owesten.

– Ja, det syns ju här, säger han och tittar ut över den sjudande aktiviteten i Ängevi ishall, när NWT är på besök en träningskväll.

Tävlar ändå

Isen är uppdelad i flera mindre planer. Totalt är runt 50 ungdomar, mest killar men också några tjejer, i farten. I hela föreningen finns det över 200 aktiva och lag i alla åldrar utom J20. A-laget spelar i division 1.

– Tävlingsmomentet har vi i ögonblicket när de spelar. Någon vinner och någon förlorar, ibland blir det oavgjort, men det vet de själva. Det kan stå på tavlan, men när matchen är slut så är det noll och fokus på nästa match. Vi behöver inte dokumentera att de vann med 7–1 eller förlorade med det samma, eller notera i efterhand vilka som gjort mål och kunna läsa på.

Kommer förslaget att genomföras?

– Jag vet inte. Konferensen var ganska entydig med vad vi ville i hockey-Sverige, men sen ska det ut och förankras på gräsrotsnivå. Det tas in synpunkter fram till januari och sen går det igenom kvarnen. Det är tänkt att vissa delar ska i gång till nästa år.

Andra sporter är också på väg.

– Jag satt nyligen på en föreläsning en timme och lyssnade när Riksidrottsförbundet talade om det här. Det är en häftig tidsperiod och intressant att se vad det blir av det.

Forshaga har uppenbarligen lyckats att hålla kvar ungdomarna och föreningen har blivit något av en förebild i landet. Stefan Owesten har bland annat varit i Skellefteå och berättat om ”Forshagamodellen”.

– De senaste tio åren har vi växt. Innan såg det kritiskt ut i föreningen över huvud taget.

Vad tror du det är som gör att det har vänt?

– Den här formen av förening. Vi ser till att det är roliga aktiviteter, engagemang bland ledare och försöker anpassa övningarna utifrån vad vi ska göra. I skridskoskolan, som är ett steg under hockeyskolan, leker de på sina egna villkor och i hockeyskolan är det mer hockeyinriktning.

Stefan Owesten brinner också för uppdraget att få fler tjejer att spela hockey. Han leder Värmlands ishockeyförbunds tjejhockeyprojekt som nu är inne på tredje säsongen

– Det är kul, vilken tillväxt. När vi startade var det ungefär 50 damspelare och 50 yngre. I dag är det uppe i 230 totalt.

Det kunde vara ännu fler.

– För att få en tillökning med ordentlig fart är det säkraste egna istider. Det är ovillkorligt så. De som vill ska förstås få spela med killar. Men starten ska vara med bara tjejer.

Problemet är att föreningarna ofta inte vill avsätta en speciell tid förrän det finns ett visst antal tjejer.

– Jag förstår resonemanget, men om man vill på riktigt göra en förändring ser man till att skaffa en tid även om det bara är fem tjejer.

Växer ur

I Forshaga finns det cirka 20 tjejer som har en egen tid på söndagar.

Men föreningen håller på att växa ur lokalen.

– Vi skulle behöva en hall till för att tillmötesgå behovet.

Hur ska det gå till?

– Någon får övertyga kommunen om att det här är så viktig verksamhet, men det är stora pengar, och halen ska underhållas också.

Stefan Owesten har jobbat på Värmlands ishockeyförbund sedan 2008 och går i princip direkt från arbetet till ishallen.

– Tisdagar försöker jag hålla mig ifrån men annars är jag här varje dag. Jag har ju grabbarna, så det blir mycket hockey.

Vad är det som gör att du brinner så för hockey?

– I grunden är det mitt genuina hockeyintresse. Hade jag inte haft barn hade jag ändå hållit på med det.

Stefan Owesten jobbar på Värmlands ishockeyförbund, har tre söner som spelar och är hyllad ungdomsledare i Forshaga, som med en framgångsrik modell vänt trenden och ökat antalet aktiva spelare. Forshaga har utsetts till mönsterförening av Svenska ishockeyförbundet och offentligt lovordats av Leif Boork.

För ett år sedan fick Owesten NWT:s och Värmlands idrottsförbunds ungdomsledarstipendium.

Sedan dess har den hetaste frågan blivit barns tävlande. Först kom Svensk fotbolls beslut att förbjuda seriesegrare under 13 år och sen hakade hockeyn på. Ett förslag om att sluta med seriespel före U13 ligger ute på remiss.

– Jag var själv med i den barn- och ungdomstemakonferensen som ligger till grund, säger Stefan Owesten, som vänder sig mot att debatten handlar om att tävla eller inte.

– Det har hamnat snett i den här diskussionen, för det handlar inte om att inte få tävla utan om att spara statistik. Det är jag emot och tycker det är bra att de tar tag i det. Vi måste ta bort vuxenperspektivet och tänka nytt, våga röra runt i strukturen som funnits så länge. Vi har pratat i 30–40 år om att de slutar för tidigt. Vi måste få dem att fortsätta spela för att det är roligt. Det går inte hänga upp på om man gör två eller 15 mål när man är sju år.

Själva tävlandet pågår ändå hela tiden, påpekar Stefan Owesten.

– Ja, det syns ju här, säger han och tittar ut över den sjudande aktiviteten i Ängevi ishall, när NWT är på besök en träningskväll.

Tävlar ändå

Isen är uppdelad i flera mindre planer. Totalt är runt 50 ungdomar, mest killar men också några tjejer, i farten. I hela föreningen finns det över 200 aktiva och lag i alla åldrar utom J20. A-laget spelar i division 1.

– Tävlingsmomentet har vi i ögonblicket när de spelar. Någon vinner och någon förlorar, ibland blir det oavgjort, men det vet de själva. Det kan stå på tavlan, men när matchen är slut så är det noll och fokus på nästa match. Vi behöver inte dokumentera att de vann med 7–1 eller förlorade med det samma, eller notera i efterhand vilka som gjort mål och kunna läsa på.

Kommer förslaget att genomföras?

– Jag vet inte. Konferensen var ganska entydig med vad vi ville i hockey-Sverige, men sen ska det ut och förankras på gräsrotsnivå. Det tas in synpunkter fram till januari och sen går det igenom kvarnen. Det är tänkt att vissa delar ska i gång till nästa år.

Andra sporter är också på väg.

– Jag satt nyligen på en föreläsning en timme och lyssnade när Riksidrottsförbundet talade om det här. Det är en häftig tidsperiod och intressant att se vad det blir av det.

Forshaga har uppenbarligen lyckats att hålla kvar ungdomarna och föreningen har blivit något av en förebild i landet. Stefan Owesten har bland annat varit i Skellefteå och berättat om ”Forshagamodellen”.

– De senaste tio åren har vi växt. Innan såg det kritiskt ut i föreningen över huvud taget.

Vad tror du det är som gör att det har vänt?

– Den här formen av förening. Vi ser till att det är roliga aktiviteter, engagemang bland ledare och försöker anpassa övningarna utifrån vad vi ska göra. I skridskoskolan, som är ett steg under hockeyskolan, leker de på sina egna villkor och i hockeyskolan är det mer hockeyinriktning.

Stefan Owesten brinner också för uppdraget att få fler tjejer att spela hockey. Han leder Värmlands ishockeyförbunds tjejhockeyprojekt som nu är inne på tredje säsongen

– Det är kul, vilken tillväxt. När vi startade var det ungefär 50 damspelare och 50 yngre. I dag är det uppe i 230 totalt.

Det kunde vara ännu fler.

– För att få en tillökning med ordentlig fart är det säkraste egna istider. Det är ovillkorligt så. De som vill ska förstås få spela med killar. Men starten ska vara med bara tjejer.

Problemet är att föreningarna ofta inte vill avsätta en speciell tid förrän det finns ett visst antal tjejer.

– Jag förstår resonemanget, men om man vill på riktigt göra en förändring ser man till att skaffa en tid även om det bara är fem tjejer.

Växer ur

I Forshaga finns det cirka 20 tjejer som har en egen tid på söndagar.

Men föreningen håller på att växa ur lokalen.

– Vi skulle behöva en hall till för att tillmötesgå behovet.

Hur ska det gå till?

– Någon får övertyga kommunen om att det här är så viktig verksamhet, men det är stora pengar, och halen ska underhållas också.

Stefan Owesten har jobbat på Värmlands ishockeyförbund sedan 2008 och går i princip direkt från arbetet till ishallen.

– Tisdagar försöker jag hålla mig ifrån men annars är jag här varje dag. Jag har ju grabbarna, så det blir mycket hockey.

Vad är det som gör att du brinner så för hockey?

– I grunden är det mitt genuina hockeyintresse. Hade jag inte haft barn hade jag ändå hållit på med det.

Om Stefan Owesten

Namn: Stefan Owesten.

Född: Den 8 september 1971.

Bor: Forshaga.

Familj: Hustrun Linda och sönerna Viktor, 14, Oskar, 10, och Lukas, 7.

Yrke: Tjänsteman på Värmlands ishockeyförbund. Jobbar med administration, ekonomi i första hand, men också en mängd andra delar, bland annat tjejhockeyprojektet.

Klubb: Forshaga IF.

Meriter: Har spelat division 2 på seniornivå i Forshaga. Har varit ledare för lag i alla åldrar i Forshaga. Ledde Värmlands TV-puckslag (födda 1994) och blev nia. Tränare för seniorlaget i Forshaga och Kil. Har varit med och vänt en nedåtgående trend när det gäller antalet aktiva i Forshaga. Har fått ungdomsledarstipendiet av NWT, ledarstipendium av Värmlands idrottsförbund och Forshaga kommun

Aktuell som: En av NWT:s och Värmlands Idrottsförbunds ungdomsstipendiater 2014–2015.

Källa:

"Vi vann DM-semifinalen mot Färjestad"

Min första tävling: Det var så längesedan jag spelade min första match, jag var sex eller sju år. Det var uterink då i Forshaga.

Min största tävling: Det var kanske när vi spelade DM och vann mot Färjestad, det är en av de största bedrifterna. Det var nog i J18 och jag var 17 år. Jag tror vi vann semifinalen mot Färjestad, som var favorit, och sen förlorade vi finalen mot Munkfors. Tvingades sluta med hockey när jag var 22, fick jag ge mig på grund av en axelskada. Sedan dess har jag varit ledare.

Därför blev jag ishockeyledare: Intresset för hockey framför allt, men också intresset för att om möjligt påverka och bidra med det man har lärt sig, att andra får möjlighet att spela. I början ville jag kanske skapa någon form av karriär, men sen har det genuina intresset tagit över. Man vill verkligen göra avtryck och bidra till att det blir något positivt, att fler kan få möjlighet att spela, men också spela så länge som möjligt.

Det måste jag alltid göra: Inget alls.

Min idol: Kan jag inte påstå att jag har någon, men det finns många förebilder, ledare som jag haft genom åren och som jag sett, hört om och läst om. Jag tar intryck andra idrotter också, så man inte blir så hemmablind.

Källa: