Hästar som Copiad finns inte längre
KRÖNIKAN
Ett lopp som alla travintresserade människor minns med Copiad är Elitloppet 1994. Många håller det som deras främsta travminne och så även undertecknad.
Den amerikanske hästen Pine Chip skulle kort och gott vara oslagbar och kusken Chris Boring meddelade att hästen var bättre än självaste Mack Lobell.
Mot den oslagbare jänkaren ställdes Copiad, hästen från lilla Värmland. Att prata om Davids kamp mot Goliat har aldrig passat bättre i travsammanhang, varken förr eller senare.
Båda hästarna vann sitt försök men ändå talade allt för Pine Chip som imponerade stort. Men vid spårlottningen hände det saker. Chris Boring fick välja spår först och när han valde spår fyra med motiveringen att det var det bästa spåret i USA blev det knäpptyst.
Jag har personligen aldrig frågat Erik Berglöf vad han tänkte i det ögonblicket, men han blev nog smått chockad och glad samtidigt. Nu fick han ju chansen att välja spår innanför och därmed se till att Copiad fick ett bättre lopp.
Klassiskt travlopp
Det blev sedan ett klassiskt travlopp med två hästar duellerande sida vid sida och när Pine Chip galopperade på upploppet, som slagen, gick segern till Copiad.
1994 var jag inte journalist utan jag såg loppet från E-läktaren på Solvalla. Eller såg och såg förresten, jag hoppade upp och ner för att se något över huvudtaget och missade därmed varannan sekund på upploppet.
Jag har varit på landskamper i ishockey och fotboll. Jag har varit på ett oräkneligt antal konserter och musikfestivaler. Jag var i Rålambshovsparken 1994 när fotbollslandslaget kom hem efter VM-bronset i USA, men jublet när Copiad vann Elitloppet mot Pine Chip slår ut allt. Hela Solvalla kokade och banan invaderades av folk i glädjerus. Stämningen var enorm och liknande scener kommer aldrig att inträffa på en travbana igen.
Hästar som Copiad finns inte längre och då syftar jag inte på hur bra han var. Det jag menar är att han berörde. Han var en häst som fick folk att älska sporten trav och låta spelet komma i andra hand. Han var hästen som fick folk att gå man ur huse när han startade på just deras bana. Han var hästen som fick folk att åka många mil för att se honom live.
I popularitet vill jag påstå att endast Legolas kan mäta sig med Copiad. Järvsöfaks var för överlägsen för att få samma sympatier.
Ibland hör man om folk som kan prata med hästar. Om Copiad någon gång fick träffa en sådan person hoppas jag att den förklarade för honom hur mycket han betydde för travsporten.
Så Copiad, tack för allt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att gräset på de evigt gröna ängarna smakar bra.
