2016-02-09 06:00

2016-02-10 07:46

Johan får uppleva sin barndomsdröm

WRC 2: Det ska börjas i tid

Colin Kristoffersson är åtta månader och kör som synes redan bil.
Stolte pappa Johan, debutant Svenska rallyt, började också tidigt.

Lille Colin är på strålande humör när NWT hälsar på i Kristofferssons motorhögkvarter i Koppsäng utanför Arvika och håller hårt i ratten.

– Han var två veckor när han fick bilen av Folkvagnschefen i Sverige. Den är uppstripad med samma dekor som rallycrossbilen, med namn på och grejer, säger Johan, som körde förlagan till VM-brons i rallycross gångna säsongen.

I rallycross och racing har 28-åringen ett helt rum fullt med priser, som till och med gör fader Tommy avundsjuk, men ännu inte en endaste liten pokal i rally.

I den sporten är han nästan lika färsk som sonen är i livet.

Han har åkt några mindre rallyn, och har ett par andraplatser.

Men så gör han det också främst för att få körträning mellan rallycrossäsongerna, där ambitionen med nya teamet Volkswagen RX Sweden är hög.

– Målet är VM-guld.

Johan far också fram mellan träden för att det är roligt

– Det har varit lite av en pojkdröm att åka Svenska rallyt. Jag har varit ute och tittat ända sedan jag var liten. Men det har inte varit realistiskt. I så fall hade jag trott någon gammal historisk eller föråkare, inte klassen under WRC.

Möjligheten yppade sig genom norska Even management, där Johan är med, och som han körde sitt första rally för i samma Skoda S2000 i norska Numedalsrallyt förra vintern. Nu får han Ole Christian Veiby som teamkamrat.

Andreas Mikkelsen vann IRC-mästerskapet med Skodan 2012.

– Det är en vinnarbil – för fem år sedan, konstaterar Johan, som inte har några tankar på att ta upp Värmlandskampen med Pontus Tidemand och Fredrik Åhlin i toppstriden av WRC 2.

Då beror det inte bara på om bilen räcker till.

– Jag kör mycket långsammare också.

Noter akilleshälen

Om Johan hittade perfekt själv på alla sträckor skulle han förmodligen matcha till och med Sebastien Ogier.

Akilleshälen är noterna.

– Det är som ett sjunde sinne vi racing- och rallycrossförare inte har. Folk förstår nog inte hur svårt det är.

Han kan helt enkelt inte köra snabbare än han förmår hantera informationen från kartläsare Patrik Barth.

Är inte det frustrerande?

– Jo, men det är en del av spelet. Det är som om en skidskytt inte skulle kunna skjuta, då får han träna på det.

Tränar gör han i tävlingarna med grupp N-Mitsubishi han skaffat och genom notnötande i privatbil med Barth vid sin sida.

– Jag har också kollat sträckorna mycket på video, men det blir väldigt många kilometer, inte som att lära sig en racingbana.

Det som talar mot att det någonsin blir en rallykarriär är tiden det tar att bli riktigt bra.

– Det finns inte en enda rallyvärldsmästare som är under 30.

Kanske får han hoppas på sonen då...

Är han döpt efter Colin McRae?

– Nej, McRae är väl en förebild, men jag hade inga såna tankar.

Förutsättningarna finns onekligen i familjen.

Förutom bilen har Colin också fått en exklusiv bilbarnstol i racingutförande, men den är från två år, så han får vänta ett tag.

Även om Johan själv inledde idrottskarriären som längdskidåkare, på gränsen till juniorlandslaget, lockade motorsporten.

– Jag har alltid varit intresserad, men det fanns aldrig tid eller plats eftersom pappa hade fullt upp och körde själv. Jag var med på alla tävlingar i stort sett sen jag föddes.

Olovlig körning

Johan kunde köra riktig bil innan han knappt börjat skolan, bland annat på sjöis och på uppfarten till hemmet, och en gång olovligen på stora vägen.

– När mamma och pappa var i Stockholm och jag var ensam hemma med en kompis tog vi bilen och drog iväg själva när vi var sju år. Det var pappas Audi A6 som han fått låna.

Vad sa mamma och pappa om det?

– Det var inget bra. Syrran skvallrade.

När sonen föddes gick det också undan. Colin kom en och en halv vecka för tidigt. Johan, som tänkte att den stora tilldragelsen skulle passa in perfekt i ett uppehåll i VM-kalendern, befann sig på tävling i Lydden Hill i England lördagskvällen den 23 maj när sambon Zandra Björkholts ringde och berättade att vattnet gått.

Just då satt Johan tillsammans med ingenjörerna och analyserade varför det gått så dåligt på träning och så bra i de två första heaten (tvåa i båda).

– När jag är i min racingbubbla finns det inget som kan störa, säger Johan, som först inte riktigt tog in informationen.

Efter ett tag fattade han och ringde tillbaka. Då var Sandra på väg till BB.

– Jag hade inte hunnit och jag hade aldrig åkt om jag hunnit ändå, men på natten låg jag och funderade, säger Johan.

Snabb efter besked

På morgonen fick han besked av svärmor att allt gått bra och att han fått en son, och ögonblicket senare for han ut på banan och satte i ren eufori snabbaste tid på uppvärmningen.

– Det var rätt gôtt. Jag blev trea sen i tävlingen så det var en bra helg.

Poängen var också viktiga.

– Jag tog bronset i mästerskapet med bara tre–fyra poäng, annars hade jag blivit fyra och då hade jag lika gärna kunnat skita i att åka hela året, kändes det som.

Frågan är om Colin så småningom axlar den kristofferssonska motormanteln.

När det gäller en sak brås han i alla fall på farfar och far.

– Han är stor som fan, redan för stor för formelbil, så någon formel 1-förare blir det inte. Han kanske blir skogshuggare eller en ny Magnus Samuelsson, säger Johan.

Lille Colin är på strålande humör när NWT hälsar på i Kristofferssons motorhögkvarter i Koppsäng utanför Arvika och håller hårt i ratten.

– Han var två veckor när han fick bilen av Folkvagnschefen i Sverige. Den är uppstripad med samma dekor som rallycrossbilen, med namn på och grejer, säger Johan, som körde förlagan till VM-brons i rallycross gångna säsongen.

I rallycross och racing har 28-åringen ett helt rum fullt med priser, som till och med gör fader Tommy avundsjuk, men ännu inte en endaste liten pokal i rally.

I den sporten är han nästan lika färsk som sonen är i livet.

Han har åkt några mindre rallyn, och har ett par andraplatser.

Men så gör han det också främst för att få körträning mellan rallycrossäsongerna, där ambitionen med nya teamet Volkswagen RX Sweden är hög.

– Målet är VM-guld.

Johan far också fram mellan träden för att det är roligt

– Det har varit lite av en pojkdröm att åka Svenska rallyt. Jag har varit ute och tittat ända sedan jag var liten. Men det har inte varit realistiskt. I så fall hade jag trott någon gammal historisk eller föråkare, inte klassen under WRC.

Möjligheten yppade sig genom norska Even management, där Johan är med, och som han körde sitt första rally för i samma Skoda S2000 i norska Numedalsrallyt förra vintern. Nu får han Ole Christian Veiby som teamkamrat.

Andreas Mikkelsen vann IRC-mästerskapet med Skodan 2012.

– Det är en vinnarbil – för fem år sedan, konstaterar Johan, som inte har några tankar på att ta upp Värmlandskampen med Pontus Tidemand och Fredrik Åhlin i toppstriden av WRC 2.

Då beror det inte bara på om bilen räcker till.

– Jag kör mycket långsammare också.

Noter akilleshälen

Om Johan hittade perfekt själv på alla sträckor skulle han förmodligen matcha till och med Sebastien Ogier.

Akilleshälen är noterna.

– Det är som ett sjunde sinne vi racing- och rallycrossförare inte har. Folk förstår nog inte hur svårt det är.

Han kan helt enkelt inte köra snabbare än han förmår hantera informationen från kartläsare Patrik Barth.

Är inte det frustrerande?

– Jo, men det är en del av spelet. Det är som om en skidskytt inte skulle kunna skjuta, då får han träna på det.

Tränar gör han i tävlingarna med grupp N-Mitsubishi han skaffat och genom notnötande i privatbil med Barth vid sin sida.

– Jag har också kollat sträckorna mycket på video, men det blir väldigt många kilometer, inte som att lära sig en racingbana.

Det som talar mot att det någonsin blir en rallykarriär är tiden det tar att bli riktigt bra.

– Det finns inte en enda rallyvärldsmästare som är under 30.

Kanske får han hoppas på sonen då...

Är han döpt efter Colin McRae?

– Nej, McRae är väl en förebild, men jag hade inga såna tankar.

Förutsättningarna finns onekligen i familjen.

Förutom bilen har Colin också fått en exklusiv bilbarnstol i racingutförande, men den är från två år, så han får vänta ett tag.

Även om Johan själv inledde idrottskarriären som längdskidåkare, på gränsen till juniorlandslaget, lockade motorsporten.

– Jag har alltid varit intresserad, men det fanns aldrig tid eller plats eftersom pappa hade fullt upp och körde själv. Jag var med på alla tävlingar i stort sett sen jag föddes.

Olovlig körning

Johan kunde köra riktig bil innan han knappt börjat skolan, bland annat på sjöis och på uppfarten till hemmet, och en gång olovligen på stora vägen.

– När mamma och pappa var i Stockholm och jag var ensam hemma med en kompis tog vi bilen och drog iväg själva när vi var sju år. Det var pappas Audi A6 som han fått låna.

Vad sa mamma och pappa om det?

– Det var inget bra. Syrran skvallrade.

När sonen föddes gick det också undan. Colin kom en och en halv vecka för tidigt. Johan, som tänkte att den stora tilldragelsen skulle passa in perfekt i ett uppehåll i VM-kalendern, befann sig på tävling i Lydden Hill i England lördagskvällen den 23 maj när sambon Zandra Björkholts ringde och berättade att vattnet gått.

Just då satt Johan tillsammans med ingenjörerna och analyserade varför det gått så dåligt på träning och så bra i de två första heaten (tvåa i båda).

– När jag är i min racingbubbla finns det inget som kan störa, säger Johan, som först inte riktigt tog in informationen.

Efter ett tag fattade han och ringde tillbaka. Då var Sandra på väg till BB.

– Jag hade inte hunnit och jag hade aldrig åkt om jag hunnit ändå, men på natten låg jag och funderade, säger Johan.

Snabb efter besked

På morgonen fick han besked av svärmor att allt gått bra och att han fått en son, och ögonblicket senare for han ut på banan och satte i ren eufori snabbaste tid på uppvärmningen.

– Det var rätt gôtt. Jag blev trea sen i tävlingen så det var en bra helg.

Poängen var också viktiga.

– Jag tog bronset i mästerskapet med bara tre–fyra poäng, annars hade jag blivit fyra och då hade jag lika gärna kunnat skita i att åka hela året, kändes det som.

Frågan är om Colin så småningom axlar den kristofferssonska motormanteln.

När det gäller en sak brås han i alla fall på farfar och far.

– Han är stor som fan, redan för stor för formelbil, så någon formel 1-förare blir det inte. Han kanske blir skogshuggare eller en ny Magnus Samuelsson, säger Johan.