Mår bättre. Calle Aspegren är på väg tillbaka efter den senaste hjärnskakningen som han ådrog sig i en krasch i Australien. Det kan bli comeback Foto: PRIVAT
Han stoppas inte av hjärnskakningarna
MOTOR: Aspegren på väg tillbaka efter kraschen i Australien
Han har haft fem hjärnskakningar, varav tre senaste året.
Men motocrossföraren Calle Aspegren är fast besluten att köra vidare.
– Jag siktar på att bli en av de bästa i världen, och det ska mycket till om något ska stoppa det.
Men motocrossföraren Calle Aspegren är fast besluten att köra vidare.
– Jag siktar på att bli en av de bästa i världen, och det ska mycket till om något ska stoppa det.
Publicerad: 2012-09-11 11:03
;)
Aspegrens mål är att köra i USA igen och nå världstoppen. Här är han ute på en rejäl luftfärd.
Foto: PRIVAT [Förstora]
Foto: PRIVAT [Förstora]
Skadedrabbade Aspegren rehabiliterar sig i föräldrahemmet i Västra Ämtervik efter senaste kraschen, i en tävling i Australien den 25 maj. Han körde omkull våldsamt och slogs medvetslös. Länge efter den kraftiga hjärnskakningen plågades han av yrsel och molande huvudvärk.
– Jag har mått jättedåligt. Men äntligen kan jag säga att jag mår bättre, att det börjar ordna sig. De senaste fyra–fem dagarna har jag tränat utan att ha ont i huvudet. Jag har kört lugnt två–tre gånger, berättar 21-åringen.
Han svävade länge i ovisshet efter olyckan. Röntgen visade inga blödningar eller andra skador på hjärnan, men läkarna kunde inte säga när symptomerna skulle försvinna, inte ens om han över huvud taget skulle bli helt återställd.
– Läkarna är mycket mer försiktiga med elitidrottare och hjärnskakningar nu. De har sagt att jag inte ska göra något när symptomerna är kvar.
Det var bara att vila och vänta. Först för knappt en månad sedan kunde han ta en promenad utan att stoppas av smärta.
– Det har varit en hemsk sommar, den hemskaste i mitt liv.
I USA och Australien måste en förare visa läkarintyg för att få köra igen efter en allvarlig krasch.
– Så är det inte här i Sverige, konstigt nog, här är det upp till en själv.
Han har dock inte frestats att chansa.
– Nej, huvudet är jag rädd om. Ett ben eller en arm går att byta, men inte huvudet.
Farlig sport
Calle Aspegren verkar redan ha haft sin beskärda del av hjärnskakningar.
– Förra hösten i USA fick jag en som var så kraftig att jag bet sönder fyra tänder. Det är nog därför jag haft så ont nu, för att jag haft tidigare.
Motocross är uppenbarligen en farlig sport.
– Det är nog en av de mest riskfyllda i världen skulle jag tro. Det är såna farter. Man vet att något kommer att hända förr eller senare. Men det är ju det här jag vill hålla på med. Man kan inte gå och vara rädd.
I ishockey rekommenderar de spelare att överväga att lägga av efter tre hjärnskakningar.
Har du funderat på att sluta?
– Nej, så länge jag känner att jag blir 100 procent återställd kör jag. Det gäller att vila och lyssna på kroppen. Jag måste vara helt frisk. Jag vill inte riskera att få ge upp karriären för att jag börjar för tidigt.
Efter kraschen tvingades han lägga ner säsongen i australiska mästerskapen, där han fått chansen i Hondas fabriksteam.
Han siktade först på att göra comeback i kommande helgs SM-final i Västerås, men det är förstås helt omöjligt.
– Planen är att stanna i Sverige i vinter och nästa sommar och bygga upp mig fysiskt och psykiskt.
Aspegren siktar på att åka SM-serien nästa år, kanske tyska mästerskapen och göra tre–fem inhopp i VM.
– Jag har fokus på svenska VM-tävlingen i Uddevalla i början av juli.
Kanske supercross
Om återhämtningen går bra kan comebacken ske tidigare.
– Jag kanske kör någon supercross i inomhusarenor i Danmark eller Finland i januari–februari.
Han representerar Sunne MX, men byte till en elitserieklubb som Kil kan vara intressant.
– Ska jag vara ärlig har jag inte klart än med vilken klubb jag ska köra för nästa år. Jag pratar runt lite, säger han diplomatiskt.
Drömmen på sikt är att nå toppen och vägen till stjärnorna ska gå via USA.
– Mitt långsiktiga mål är att komma tillbaka till USA, det är där borta motocrossen är störst och bäst. Men jag åker inte dit förrän jag känner att jag är i riktigt bra form och kan slåss om topplatser, som jag gjorde förra året.
