"Det var mer att hålla reda på än jag trodde"
ISHOCKEY: Bytte från spelare till materialförvaltare
Han heter Micael, då hette han Andersson som målvakt i BIK Karlskoga, nu heter han Björkbacka och är ny materialförvaltare i klubben.
;)
Foto: Bengt Björk [Förstora]
Micael Björkbacka kom till Bofors IK som det hette då till säsongen 1998, som 16-åring, 2011 gjorde han sin sista match. Det blev 253 stycken till slut i allsvenskan.
– Jag ångrar inte alls att jag slutade spela, säger Micael, delvis på Hällefors-mål, som han behållet trots de många åren i Karlskoga. På slutet var det roligare att åka buss än att spela. det var slitsamt att spela, träna och samtidigt ha ett jobb också. Det var inget roligt och för att utvecklas måste man tycke det är kul.
Lite speciellt
– Det känns okay att stå vid sidan av även om det vid vissa matcher känns litet speciellt att inte kunna vara med. Ibland blir stämningen i hallen så´n att man vill vara med där ute på isen.
Numera är Micael heltidsanställd materialförvaltare i BIK Karlskoga. Ett jobb som tar minst lika mycket tid som ishockeyn gjorde förut. Dessutom är han klubbens målvaktstränare
– Det tar litet mer tid än när jag spelade. Exempelvis är jag kvar kanske en och en halv timme efter match. Det är gott att vara med laget i alla fall och vara kvar inom hockeyn. Just nu är jag tjänstledig från mitt elektrikerjobb fram till sista mars sedan får vi se vad som kommer att hända.
Hur var det att byta sida?
– Det var svårare än jag trodde, mer att hålla reda på, men jag har nytta av att jag spelat själv. Som spelare vill man alltid ha det så bra som möjligt och jag var nog ganska kräsen. Alla vill ha de bästa förutsättningarna för att spela hockey och det är mitt jobb att tillgodose det.
Micael Björkbacka har det yttersta ansvaret för BIK:s materiel. Det betyder inte bara skridskoslipning, utan handlar om inköp av klubbor, tape och annat. Enbart klubborna är en jätteaffär.
Trehundra klubbor
– Förra året gick det åt 300 klubbor och en klubba kostar mellan två tusen och två tusen åttahundra, kanske ett snitt på två och fem. Det blir en del diskussioner med spelarna, de vill ju ha ny klubba till varje match. Är den inte utsliten får de i alla fall träna med den, men det handlar om stora pengar och för mig också att följa den budget som finns.
– Mest orolig var jag för skridskoslipningen. Det är ett riktigt hantverk, men det blir en känsla det där också, men jag trodde det var enklare än det var. Sedan måste jag säga att jag har haft mycket god hjälp av Janne Spector som satts mig in i allt vad som krävs.
I arbetsuppgifterna i Nobelhallen ingår också att hålla snyggt i omklädningsrummet och att tvätta.
– Det blir två–tre maskiner efter varje träning, i samband med hemmamatcher är det mer, då ska vi tvätta motståndarlagets 50 handdukar också. Att sköta tvättmaskin och dammsuga är inget jag sysslat med innan, så det har jag fått lära mig. Litet har det börjat höras där hemma och att nu när jag kan det där...
Micael är också målvaktstränare, en något udda kombination, materialare och målvaktstränare.
– Jag trodde att det skulle bli mer tid över till målvaktsträningen, men det funkar även om det kanske inte är optimalt. Jag ser det mesta av matcherna i alla fall och det är inte så ofta något måste åtgärdas under matcherna. Nästa steg kanske är att jag blir målvaktstränare, jag håller på att utbildas mig och har två utbildningar kvar.
Namnbytet?
– Det är ett gammalt släktnamn på min sida i familjen, slutar Micael Björkbacka.
