Margareta följer medaljhoppen på plats
KANOT: Kommunstyrelsens före detta ordförande hejar från hedersläktaren
I går fanns Margareta Karlsson på plats på läktaren när två av OS största svenska medaljhopp drog i gång tävlande.
– Vi har blivit inbjudna till svenska ambassaden – men jag prioriterar att se tävlingarna, säger hon.
;)
Under tolv år var Margareta Karlsson kommunstyrelsens ordförande i Karlskoga.
Så hon är van vid hetluften.
Men, att kastas rakt in i den olympiska smältdegeln var något helt nytt. I går var hon ändå där, Margareta som så sent som i mars valdes till ordförande i Svenska kanotförbundet och nu under hela veckan ska representera Sverige på läktaren i Eton Dorney.
– När jag blev vald hade jag ingen tanke på att jag skulle kunna få åka hit, jag var väl lite naiv, säger hon.
Men i går satt hon där. Och såg Anders Gustafsson och K2:an med Markus Oscarsson och Henrik Nilsson, två av Sveriges största OS-medaljhopp alla kategorier, avancerade från kval och semfiinal till onsdagens finaler.
– Innan jag åkte ringde jag till rikstränaren Bengt Bengtsson och frågade vad han trodde om chanserna. Och det finns medaljchanser både för killarna och för Sofia Paldanius, men det är så mycket som spelar in, så många tillfälligheter, säger Karlsson.
Vad ska du annars göra under OS-dagarna?
– Jag ska vara representativ i olika sammanhang och heja på våra kanotister. Vi har också blivit inbjudna till lunchtid på den svenska ambassaden i London på torsdag – men jag prioriterar att se tävlingarna om vi har någon svensk som ska tävla då.
Hemma i Sverige har Margareta under sitt första halvår som ordförande börjat ta tag i flera stora frågor i kanotförbundet.
– Jag vill införa ett underifrånperspektiv, ett mer demokratiskt synsätt, i förbundet, där de stora frågorna är förankrade i föreningarna. Jag tror inte på en styrelse som sitter och säger hur det ska vara. Vi jobbar både med det, det organisatoriska, och hur vi i framtiden ska få fram bra lag och duktiga kanotister, säger hon.
– Tidigare har det varit ganska stridigt i förbundet, mellan de nio lika delarna av kanotsporten. Det har blivit en kamp mellan olika grupperingar. Det är därför de tagit in mig, som inte har några bindningar till sporten, utifrån. Nu jobbar jag för att ingen i styrelsen ska sitta och bevaka sina egna, partiska intressen, utan se till allas bästa och jobba fram rättvisa premisser för ekonomi och uttagningar. Det finns väldigt mycket kraft i förbundet, men tidigare har den använts till fel saker, säger Margareta.
Hon berättar att arbetet tagit mycket tid och kraft och att hon inte vet om det blir någon fortsättning efter vårens årsmöte.
Men den här veckan kan Karlsson lägga allt det där åt sidan – och njuta, heja och kanske också räkna in medaljer från hedersläktaren.
