2017-05-15 06:00

2017-05-15 07:38

Vännens död präglade nye FBK-tränaren

MÅNDAGSINTERVJUN: "Ibland får man skrubbsår, men inget värre än att sol och sommarvarmt vatten kan läka det"

Om man skulle beskriva Färjestads nye hockeytränare Johan Pennerborn, 46, med ett enda ord får det bli adjektivet eftertänksam.
Han är mycket olik de flesta hockeytränare jag stött på under snart 50 år bakom tangenterna. Frågorna besvaras efter betänketid, och de är uppfriskande befriade från urvattnade floskler. Ibland nästan filosofiska.

Det dryga två timmar långa samtalet med Pennerborn förvandlades mer till ett samtal än en traditionell intervju.

Känslomänniskan Pennerborn är minst lika intresserad av personerna bakom hockeyutrustningen som av taktik, poäng och forechecking.

Det har nog sin förklaring.

Vi präglas alla av avgörande händelser i livet. I Pennerborns fall bäste vännen Mats våldsamma och tragiska död för 30 år sedan, när de var på väg hem från skolan i Köping.

– Ibland får man skrubbsår, men inget värre än att sol och sommarvarmt vatten kan läka det. Det ärr jag fick den där dagen finns kvar i själen för alltid, berättar han.

Vem är Johan Pennerborn?

– En arbetargrabb, född och uppväxt i Köping.

Berätta om Mats.

– Han var min bäste kompis. Vi spelade fotboll och hockey tillsammans. Ja, vi gjorde allt ihop. Vi var 16 den där dagen när vi cyklade hem från skolan. Mats hade en racercykel. Vi stannade vid en refug. Han vände sig om, hälsade på en tjejkompis och cyklade sen ut i gatan. När Mats upptäckte långtradaren bromsade han instinktivt med fotbromsen som inte fanns och blev ihjälkörd. Första året efteråt gick jag som i ett töcken och fick professionell hjälp. Den händelsen har präglat mig som person. När jag blev klar som FBK-tränare skrev Mats mamma till mig och gratulerade. Hon skrev att Mats skulle ha blivit väldigt glad för min skull.

Hur hamnade du i Värmland?

– Jag värvades till Sunne som spelare 1993 och där blev jag kvar i tolv år. Sedan spelade jag två år i Västervik innan jag återvände till Sunne som tränare i fyra år. Därefter bar det av till Leksand och sedan Grums innan jag blev juniortränare i FBK för tre års sedan. Jag bor fortfarande kvar i Sunne och pendlar till Karlstad men snart flyttar vi till Hammarö.

Beskriv dig själv?

– Jag har driv, kan känna av en grupp och skjuta in energi.

Vad gör dig förbannad?

– Likgiltighet. Om en spelare inte går in hundra procent så brinner det till i mig.

Vilken person beundrar du?

– Alla som arbetar i vården.

Vilken orättvisa vill du ändra på?

– Att vissa människor får leva så bra som vi i Sverige medan andra inte har ett värdigt liv på grund av krig och fattigdom. Det borde vara mer rättvist fördelat.

Vad gör du när du inte arbetar?

– Umgås med familjen, tränar varje dag, älskar skogen och längdskidåkning.

Hur många fjärilar fick du i magen när FBK erbjöd dig tränarjobbet?

– Inga. Det födde frågor i stället. Det blev som en omvänd anställningsintervju. Varför jag? Vart är vi på väg och hur? Jag betade av frågorna och svaren, sen funderade jag tre veckor och tackade ja. Utmaningen kittlade. Men jag ser det ur ett större perspektiv än bara tabellplaceringar. Färjestad är inne i en viktig och helt nödvändig förändringsprocess.

Hur ska en bra ledare vara?

– Snäll, konsekvent och rättvis.

Hur hanterar du ett eventuellt krisläge?

– Genom att vara lyhörd och sortera och genom att alla är noga förberedda. Det vi gör nu är grundläggande för det mesta.

Vad kan vi förvänta oss av FBK i vinter?

– Att vi har ett fungerande grundspel och en klar strategi om hur vi ska spela även i övrigt. Det arbetar vi med just nu. Jag viker inte för uppdraget och ska göra allt som står i min makt.

Styrkan i nya lagbygget?

– Vi bygger en bredare trupp. Vi har sökt spelare med fart för en intensiv ishockey. Sen har vi bytt ut halva backsidan och det kommer att ta sin tid.

Ansvarsfördelningen i båset?

– ”Ante” Karlsson coachar backarna, Gereon Dahlgren forwards och jag är teamledare.

Vad är din styrka?

– Att kunna söka människors styrka och att över tid få dem att även bli sin egen tränare. Jag är en bra lyssnare och kan läsa människor. Utrustning, träning, taktik – allt har utvecklats enormt. Men karaktärerna i omklädningsrummet är fortfarande desamma som på nästan vilken annan arbetsplats. Arbetet med människorna går att utveckla mycket mer.

Du och dina tränare ”försvann” under några dagar efter presskonferensen.

– Ja, vi ville åka iväg, sätta oss ner utan att bli störda och formulera en arbetsstruktur.

Du arrangerar en egen turnering i fotbollstennis i Humletorp varje sommar. Berätta.

– Ja, jag har gjort det i över tio år. Vi samlas ett gäng vänner, hockeyfolk och andra, under lättsamma former. Perra Johnsson är en av de som varit med varje sommar.

Har du jobbat med något annat än hockey.

– Jag är utbildad snickare, har läst idrottsledarskap och jobbat som idrottslärare. Jag tror det är nyttigt att ha det i bagaget också.

Är de mål er vd Stefan Larsson presenterat för höga; SM-guld, semifinal i CHL med mycket mer senast 2020?

– De är inte för höga med det ska ske successivt.

Du har bara varit huvudtränare i division ett tidigare. Vad gör dig redo för det här steget?

– Det var en av frågorna jag ställde mig själv innan jag tackade ja!

Vi avslutar väl med att du berättar något oväntat om dig själv!

– Hahaha! Det får väl bli att jag klarat över tusen banor på Candy Crush.

Det dryga två timmar långa samtalet med Pennerborn förvandlades mer till ett samtal än en traditionell intervju.

Känslomänniskan Pennerborn är minst lika intresserad av personerna bakom hockeyutrustningen som av taktik, poäng och forechecking.

Det har nog sin förklaring.

Vi präglas alla av avgörande händelser i livet. I Pennerborns fall bäste vännen Mats våldsamma och tragiska död för 30 år sedan, när de var på väg hem från skolan i Köping.

– Ibland får man skrubbsår, men inget värre än att sol och sommarvarmt vatten kan läka det. Det ärr jag fick den där dagen finns kvar i själen för alltid, berättar han.

Vem är Johan Pennerborn?

– En arbetargrabb, född och uppväxt i Köping.

Berätta om Mats.

– Han var min bäste kompis. Vi spelade fotboll och hockey tillsammans. Ja, vi gjorde allt ihop. Vi var 16 den där dagen när vi cyklade hem från skolan. Mats hade en racercykel. Vi stannade vid en refug. Han vände sig om, hälsade på en tjejkompis och cyklade sen ut i gatan. När Mats upptäckte långtradaren bromsade han instinktivt med fotbromsen som inte fanns och blev ihjälkörd. Första året efteråt gick jag som i ett töcken och fick professionell hjälp. Den händelsen har präglat mig som person. När jag blev klar som FBK-tränare skrev Mats mamma till mig och gratulerade. Hon skrev att Mats skulle ha blivit väldigt glad för min skull.

Hur hamnade du i Värmland?

– Jag värvades till Sunne som spelare 1993 och där blev jag kvar i tolv år. Sedan spelade jag två år i Västervik innan jag återvände till Sunne som tränare i fyra år. Därefter bar det av till Leksand och sedan Grums innan jag blev juniortränare i FBK för tre års sedan. Jag bor fortfarande kvar i Sunne och pendlar till Karlstad men snart flyttar vi till Hammarö.

Beskriv dig själv?

– Jag har driv, kan känna av en grupp och skjuta in energi.

Vad gör dig förbannad?

– Likgiltighet. Om en spelare inte går in hundra procent så brinner det till i mig.

Vilken person beundrar du?

– Alla som arbetar i vården.

Vilken orättvisa vill du ändra på?

– Att vissa människor får leva så bra som vi i Sverige medan andra inte har ett värdigt liv på grund av krig och fattigdom. Det borde vara mer rättvist fördelat.

Vad gör du när du inte arbetar?

– Umgås med familjen, tränar varje dag, älskar skogen och längdskidåkning.

Hur många fjärilar fick du i magen när FBK erbjöd dig tränarjobbet?

– Inga. Det födde frågor i stället. Det blev som en omvänd anställningsintervju. Varför jag? Vart är vi på väg och hur? Jag betade av frågorna och svaren, sen funderade jag tre veckor och tackade ja. Utmaningen kittlade. Men jag ser det ur ett större perspektiv än bara tabellplaceringar. Färjestad är inne i en viktig och helt nödvändig förändringsprocess.

Hur ska en bra ledare vara?

– Snäll, konsekvent och rättvis.

Hur hanterar du ett eventuellt krisläge?

– Genom att vara lyhörd och sortera och genom att alla är noga förberedda. Det vi gör nu är grundläggande för det mesta.

Vad kan vi förvänta oss av FBK i vinter?

– Att vi har ett fungerande grundspel och en klar strategi om hur vi ska spela även i övrigt. Det arbetar vi med just nu. Jag viker inte för uppdraget och ska göra allt som står i min makt.

Styrkan i nya lagbygget?

– Vi bygger en bredare trupp. Vi har sökt spelare med fart för en intensiv ishockey. Sen har vi bytt ut halva backsidan och det kommer att ta sin tid.

Ansvarsfördelningen i båset?

– ”Ante” Karlsson coachar backarna, Gereon Dahlgren forwards och jag är teamledare.

Vad är din styrka?

– Att kunna söka människors styrka och att över tid få dem att även bli sin egen tränare. Jag är en bra lyssnare och kan läsa människor. Utrustning, träning, taktik – allt har utvecklats enormt. Men karaktärerna i omklädningsrummet är fortfarande desamma som på nästan vilken annan arbetsplats. Arbetet med människorna går att utveckla mycket mer.

Du och dina tränare ”försvann” under några dagar efter presskonferensen.

– Ja, vi ville åka iväg, sätta oss ner utan att bli störda och formulera en arbetsstruktur.

Du arrangerar en egen turnering i fotbollstennis i Humletorp varje sommar. Berätta.

– Ja, jag har gjort det i över tio år. Vi samlas ett gäng vänner, hockeyfolk och andra, under lättsamma former. Perra Johnsson är en av de som varit med varje sommar.

Har du jobbat med något annat än hockey.

– Jag är utbildad snickare, har läst idrottsledarskap och jobbat som idrottslärare. Jag tror det är nyttigt att ha det i bagaget också.

Är de mål er vd Stefan Larsson presenterat för höga; SM-guld, semifinal i CHL med mycket mer senast 2020?

– De är inte för höga med det ska ske successivt.

Du har bara varit huvudtränare i division ett tidigare. Vad gör dig redo för det här steget?

– Det var en av frågorna jag ställde mig själv innan jag tackade ja!

Vi avslutar väl med att du berättar något oväntat om dig själv!

– Hahaha! Det får väl bli att jag klarat över tusen banor på Candy Crush.

Johan Pennerborn

Född: 27 december 1971 i Köping.

Läser: Björnstad av Fredrik Backman.

Ser på tv: Sport och dokumentärer.

Bor: Med familjen i Sunne men snart på Hammarö.

Intressen: Människan, familjen, sport, skogen, längdskidåkning.

Smultronställe: Längdspåren i Branäs på vintern, Grebbestad på sommaren.

Vad gör dig lycklig: Barn och ungdomar med ett leende på läpparna.

Aktuell: Tar steget från assisterande till huvudtränare i Färjestad.