2016-06-27 06:00

2016-06-27 06:00

En hyllning till "Tellan"

TOMAS NILSSON

Det här är det sista jag skriver innan semestern. Och det är även det sista jag skriver om hockeyspelaren Martin Thelander. I måndags kom han nämligen med beskedet att hockeykarriären är över, att det är omöjligt att fortsätta med anledning av axelproblemen.

Efter 13 säsonger i BIK har han blivit en populär och uppskattad spelare. Hans betydelse på isen har varit stor. Många gånger mycket stor. Det här har varit en riktigt bra allsvensk back. Både offensivt och defensivt. Hans egenskaper vid sidan av rinken har varit minst lika värdefulla, många gånger säkert ännu mer viktiga.

Thelander har varit en självklar ledare i laget. De fyra senaste säsongerna bar han ett C på bröstet vilket han verkligen gjort sig förtjänt av.

Som person är Martin Thelander en person som sprider glädje och skapar trivsel samtidigt som han får lagkompisarna att lyssna och följa i hans fotspår. Vid en första kontakt kan han verka flummig och ostrukturerad. Men; han är bara sig själv. Ärlig och uppriktig. Och väldigt trevlig.

Eftersom han tidigare jobbat på marknadssidan i föreningen hade jag räknat med Thelander i en uttalad roll i BIK även efter den aktiva karriären. Så blir det inte. Han ska i stället börja jobba inom bankvärlden. Så det här är på många sätt en förlust för Karlskogas allsvenska hockeyklubb samtidigt som jag är övertygad om att hans nya arbetsgivare gjort en riktigt bra rekrytering som kommer att passa in i alla grupper.

Som intervjuobjekt har han varit – annorlunda. Spontan, inlevelsefull och känsloladdad. Ingen kan som han vara besviken eller arg efter en förlust. Och ingen kan som han vara så totalt utelämnande självkritisk. Många gånger för självkritisk, tycker jag. Men det hedrar honom verkligen att han alltid stått upp utåt och tagit på sig ”skiten” för att säkert skydda sina lagkompisar.

Han har säsong efter säsong bjudit på sig själv och kombinerat initierade analyser med kommentarer som tydligt kommit direkt från hjärtat.

Att förbereda en webb-tv-intervju med honom har aldrig varit någon idé. Han har pratat på och stått för många underhållande och träffsäkra uttalanden.

Jag har, som ni märker, mycket positivt att säga om människan, lagkaptenen och hockeyspelaren Martin Thelander (utan inbördes gradering). Det som varit allra mest kännetecknande på senare tid är att han inte en enda gång skyllt en sämre avslutningssäsong än de tidigare på axelproblemen. Men klart är utan tvekan att han varit hämmad och att han inte varit nära att göra sig själv rättvisa.

De hockeyallsvenska upptaktsträffarna, där han brukade locka fram många skratt, blir sig aldrig mer lika. Och det kommer att vara tomt att inte träffa ”Tellan” i hallen; slänga käft med honom eller prata allvar om hockey eller om tillvaron i stort.

Efter 13 säsonger i BIK har han blivit en populär och uppskattad spelare. Hans betydelse på isen har varit stor. Många gånger mycket stor. Det här har varit en riktigt bra allsvensk back. Både offensivt och defensivt. Hans egenskaper vid sidan av rinken har varit minst lika värdefulla, många gånger säkert ännu mer viktiga.

Thelander har varit en självklar ledare i laget. De fyra senaste säsongerna bar han ett C på bröstet vilket han verkligen gjort sig förtjänt av.

Som person är Martin Thelander en person som sprider glädje och skapar trivsel samtidigt som han får lagkompisarna att lyssna och följa i hans fotspår. Vid en första kontakt kan han verka flummig och ostrukturerad. Men; han är bara sig själv. Ärlig och uppriktig. Och väldigt trevlig.

Eftersom han tidigare jobbat på marknadssidan i föreningen hade jag räknat med Thelander i en uttalad roll i BIK även efter den aktiva karriären. Så blir det inte. Han ska i stället börja jobba inom bankvärlden. Så det här är på många sätt en förlust för Karlskogas allsvenska hockeyklubb samtidigt som jag är övertygad om att hans nya arbetsgivare gjort en riktigt bra rekrytering som kommer att passa in i alla grupper.

Som intervjuobjekt har han varit – annorlunda. Spontan, inlevelsefull och känsloladdad. Ingen kan som han vara besviken eller arg efter en förlust. Och ingen kan som han vara så totalt utelämnande självkritisk. Många gånger för självkritisk, tycker jag. Men det hedrar honom verkligen att han alltid stått upp utåt och tagit på sig ”skiten” för att säkert skydda sina lagkompisar.

Han har säsong efter säsong bjudit på sig själv och kombinerat initierade analyser med kommentarer som tydligt kommit direkt från hjärtat.

Att förbereda en webb-tv-intervju med honom har aldrig varit någon idé. Han har pratat på och stått för många underhållande och träffsäkra uttalanden.

Jag har, som ni märker, mycket positivt att säga om människan, lagkaptenen och hockeyspelaren Martin Thelander (utan inbördes gradering). Det som varit allra mest kännetecknande på senare tid är att han inte en enda gång skyllt en sämre avslutningssäsong än de tidigare på axelproblemen. Men klart är utan tvekan att han varit hämmad och att han inte varit nära att göra sig själv rättvisa.

De hockeyallsvenska upptaktsträffarna, där han brukade locka fram många skratt, blir sig aldrig mer lika. Och det kommer att vara tomt att inte träffa ”Tellan” i hallen; slänga käft med honom eller prata allvar om hockey eller om tillvaron i stort.