2016-03-02 22:51

2016-03-02 22:59

Grisiga BIK var som bortblåst

KRÖNIKA: FREDRIK NARVELID

Inför säsongen gjorde BIK-tränarna Tobias Thermell och Kristofer Näslund en film som visades upp på hockeyallsvenskans upptaktsträff. En film om det ”grisiga” BIK Karlskoga.

Men i kvällens match mot Mora IK fanns det inga ”grisar” på isen, det saknades hetta, det saknades kamp och det saknades känslor.

Det pratas om att det ska vara jobbigt att komma till Nobelhallen. Frågar du Mora-spelarna efter denna match så tycker de nog att det var hur bekvämt som helst.

BIK Karlskoga hade sex utvisningsminuter på hela matchen, en när Henrik Larsson åkte ut för boarding och en när Gustaf Thorell kampades med förre BIK-spelaren Alexander Deilert.

Det säger rätt så mycket om ”hettan” i matchen. Ett BIK för några år sedan hade dragit på sig betydligt fler utvisningar och säkerligen fått med sig Mora-spelare ut på botbänken.

 

Självklart är det inte bra och det kan straffa laget att dra på sig utvisningar men samtidigt kan man visa att man hela tiden ligger på gränsen och att man är beredd att göra vad som krävs för att vinna matchen.

Daniel Wessner, som så många gånger alltid är i centrum när det händer saker, syntes knappt.

Hårda, tuffa, griniga BIK Karlskoga var som bortblåst och i defensiv zon fick gästerna från Dalarna in princip göra vad de ville.

I dag hade BIK behövt en Emil Kåberg, en som aldrig viker ner sig, en som hela tiden ligger på gränsen.

En sådan spelare är någonting som Karlskogalaget just nu saknar – speciellt när Wessner, som i dag, var osynlig i dessa situationer.

 

Ska BIK vinna matcher i en slutspelsserie måste man vara de där ”grisarna” som Thermell och Näslund gjorde en film om i början av säsongen.

Och fler kedjor måste bli bättre och skapa oro i offensiv zon. Just nu känns det bara som att det är farligt när en kedja är på isen.

Självklart syftar jag på bröderna Erik och Gustaf Thorell samt Marcus ”Lilliz” Nilsson. När de tre är på isen blir det farligheter.

Det känns, i ärligheternas namn, knappt farligt när övriga kedjor är inne.

De tre spelarna har totalt stått för 143 poäng eller vad sägs som 52 mål – som nästan är en tredjedel av den totala målproduktionen i allsvenskan för BIK Karlskoga.

Wessner har förvisso stått för 17 mål men hur många av dessa har inte kommit i powerplay där någon av Erik Thorell eller ”Lilliz” har assisterat?

BIK Karlskoga saknar just nu någon annan kedja som kan prestera och man saknar det ”grisiga”, tuffa spelet.

Hittar man det så är inte loppet om en förstaplacering i slutspelsserien körd men då krävs fullt hus i resterande matcher.

 

Det är för övrigt väldigt härligt att BIK Karlskoga numera har en organiserad klack på kortsidan. Det skapade stämning i matchen även ifall publiksiffran precis nådde över 2 000 åskådare.

Mot AIK i fredags var det över 2 800. Förvisso fredagsmatch men det är nu BIK-spelarna behöver stöd och stämning i hallen, annars kan säsongen vara slut om bara några dagar.

Men i kvällens match mot Mora IK fanns det inga ”grisar” på isen, det saknades hetta, det saknades kamp och det saknades känslor.

Det pratas om att det ska vara jobbigt att komma till Nobelhallen. Frågar du Mora-spelarna efter denna match så tycker de nog att det var hur bekvämt som helst.

BIK Karlskoga hade sex utvisningsminuter på hela matchen, en när Henrik Larsson åkte ut för boarding och en när Gustaf Thorell kampades med förre BIK-spelaren Alexander Deilert.

Det säger rätt så mycket om ”hettan” i matchen. Ett BIK för några år sedan hade dragit på sig betydligt fler utvisningar och säkerligen fått med sig Mora-spelare ut på botbänken.

 

Självklart är det inte bra och det kan straffa laget att dra på sig utvisningar men samtidigt kan man visa att man hela tiden ligger på gränsen och att man är beredd att göra vad som krävs för att vinna matchen.

Daniel Wessner, som så många gånger alltid är i centrum när det händer saker, syntes knappt.

Hårda, tuffa, griniga BIK Karlskoga var som bortblåst och i defensiv zon fick gästerna från Dalarna in princip göra vad de ville.

I dag hade BIK behövt en Emil Kåberg, en som aldrig viker ner sig, en som hela tiden ligger på gränsen.

En sådan spelare är någonting som Karlskogalaget just nu saknar – speciellt när Wessner, som i dag, var osynlig i dessa situationer.

 

Ska BIK vinna matcher i en slutspelsserie måste man vara de där ”grisarna” som Thermell och Näslund gjorde en film om i början av säsongen.

Och fler kedjor måste bli bättre och skapa oro i offensiv zon. Just nu känns det bara som att det är farligt när en kedja är på isen.

Självklart syftar jag på bröderna Erik och Gustaf Thorell samt Marcus ”Lilliz” Nilsson. När de tre är på isen blir det farligheter.

Det känns, i ärligheternas namn, knappt farligt när övriga kedjor är inne.

De tre spelarna har totalt stått för 143 poäng eller vad sägs som 52 mål – som nästan är en tredjedel av den totala målproduktionen i allsvenskan för BIK Karlskoga.

Wessner har förvisso stått för 17 mål men hur många av dessa har inte kommit i powerplay där någon av Erik Thorell eller ”Lilliz” har assisterat?

BIK Karlskoga saknar just nu någon annan kedja som kan prestera och man saknar det ”grisiga”, tuffa spelet.

Hittar man det så är inte loppet om en förstaplacering i slutspelsserien körd men då krävs fullt hus i resterande matcher.

 

Det är för övrigt väldigt härligt att BIK Karlskoga numera har en organiserad klack på kortsidan. Det skapade stämning i matchen även ifall publiksiffran precis nådde över 2 000 åskådare.

Mot AIK i fredags var det över 2 800. Förvisso fredagsmatch men det är nu BIK-spelarna behöver stöd och stämning i hallen, annars kan säsongen vara slut om bara några dagar.