2017-06-25 15:15

2017-06-25 15:15

Lundvall minns sin kedjekamrat

ISHOCKEY: "En dag kanske vi ses igen"

Vännen och ”Ungdomskedjans” Lars-Eric Lundvall, 83, efter Nils ”Nisse” Nilssons bortgång:
– Det är fruktansvärt.

Nils ”Nisse” Nilsson, Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson och Lars-Eric Lundvall – den berömda Ungdomskedjan formades under 1950-talet, hölls intakt i över ett decennium och bokfördes för hundratals blågula mål.

– Det var härliga tider, säger Karlskogasonen Lars-Eric Lundvall och fortsätter:

– Vi var väldigt tekniska och målfarliga alla tre. Motståndarna hade svårt att få ordning på oss. Vi kände varandra utan och innan.

När trion sammansattes första gången var Nilsson 18 år, Pettersson 19 och Lundvall 20.

– Till att börja med kallades vi faktiskt för babykedjan, minns Lundvall.

Mästerskapstitlarna blev många, däribland VM-gulden 1957 och 1962.

Det grämer Lundvall att trion aldrig spelade klubblagshockey tillsammans.

– Jag och ”Pelle” försökte övertala ”Nisse” att komma till Västra Frölunda men han trivdes så bra i Leksand. Det var synd. Det hade varit roligt att se vad vi hade åstadkommit i seriespelet.

”Fick peppa honom”

Efter Nilssons borgång är Lundvall den ende ur kedjan som fortfarande är vid liv.

– Jag pratade med Lasse Björn i går. Han var ute på landet och visste inte om att ”Nisse” hade gått bort. Han blev väldigt chockad.

– Från VM-truppen 57 är det bara jag och Lasse kvar nu.

Lundvall, som numera bor i Göteborg, pratade med ”Nisse” tidigare i våras, kort efter att vännen tvingats amputera ena benet.

– Jag fick peppa honom men han sa inte så mycket. Han visste inte hur han skulle fungera. Det var väldigt jobbigt.

Kanske ses igen

Värmlänningarna var nära vänner och sorgen är stor.

– Det är fruktansvärt men man får försöka tänka positivt och glädjas åt alla fina minnen. En dag kanske vi ses igen.

Bland alla minnen framhäver Lundvall ett:

– På Arne Strömbergs tid fick ”Nisse” en arbetsuppgift i egen zon. Han skulle markera den back som hade pucken. Backarna passade mellan varandra och till slut sa ”Nisse”: ”Fan, ska jag hålla på att jaga backarna orkar jag ju inte anfalla”. Det slutade med att han ställde sig mittemellan.

Nils ”Nisse” Nilsson, Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson och Lars-Eric Lundvall – den berömda Ungdomskedjan formades under 1950-talet, hölls intakt i över ett decennium och bokfördes för hundratals blågula mål.

– Det var härliga tider, säger Karlskogasonen Lars-Eric Lundvall och fortsätter:

– Vi var väldigt tekniska och målfarliga alla tre. Motståndarna hade svårt att få ordning på oss. Vi kände varandra utan och innan.

När trion sammansattes första gången var Nilsson 18 år, Pettersson 19 och Lundvall 20.

– Till att börja med kallades vi faktiskt för babykedjan, minns Lundvall.

Mästerskapstitlarna blev många, däribland VM-gulden 1957 och 1962.

Det grämer Lundvall att trion aldrig spelade klubblagshockey tillsammans.

– Jag och ”Pelle” försökte övertala ”Nisse” att komma till Västra Frölunda men han trivdes så bra i Leksand. Det var synd. Det hade varit roligt att se vad vi hade åstadkommit i seriespelet.

”Fick peppa honom”

Efter Nilssons borgång är Lundvall den ende ur kedjan som fortfarande är vid liv.

– Jag pratade med Lasse Björn i går. Han var ute på landet och visste inte om att ”Nisse” hade gått bort. Han blev väldigt chockad.

– Från VM-truppen 57 är det bara jag och Lasse kvar nu.

Lundvall, som numera bor i Göteborg, pratade med ”Nisse” tidigare i våras, kort efter att vännen tvingats amputera ena benet.

– Jag fick peppa honom men han sa inte så mycket. Han visste inte hur han skulle fungera. Det var väldigt jobbigt.

Kanske ses igen

Värmlänningarna var nära vänner och sorgen är stor.

– Det är fruktansvärt men man får försöka tänka positivt och glädjas åt alla fina minnen. En dag kanske vi ses igen.

Bland alla minnen framhäver Lundvall ett:

– På Arne Strömbergs tid fick ”Nisse” en arbetsuppgift i egen zon. Han skulle markera den back som hade pucken. Backarna passade mellan varandra och till slut sa ”Nisse”: ”Fan, ska jag hålla på att jaga backarna orkar jag ju inte anfalla”. Det slutade med att han ställde sig mittemellan.