2015-12-19 06:00

2015-12-19 06:00

"Jag är den lugna av syrrorna"

UNGDOMSSTIPENDIATER 2014-15: Emma Hultgren bidar sin tid

Hon säger att hon är två personer.
En som smider planer och vill massor.
Och en som är lite bekväm, som tycker det är ganska skönt när allt är som det brukar vara.
Möt innebandyspelaren Emma Hultgren, som för ett år utsågs till en av NWT:s och Värmlands idrottsförbunds ungdomsstipendiater.

Fjolåret var det hittills största under Emma Hultgrens idrottsliv.

Sedan hon i princip gett upp hoppet att om att komma med i den landslagstrupp som skulle åka till U19-VM som guldfavorit kom hon till slut ändå med.

– Jag är otroligt glad för det. Det var en upplevelse som går utanpå det mesta faktiskt. Jag brukar titta på bilder från VM ibland och tänker alltid ”oh shit, har jag fått vara med om det där. berättar Emma leende.

Och fortsätter:

– Jag kom in i VM-truppen som sjunde back och spelade bara två matcher i mästerskapet. Men det var en nyttig erfarenhet det också, med tanke på att jag alltid fått ganska mycket speltid i de lag där jag varit.

Valt att stanna

Vad har hänt under året som NWT-stipendiat då?

Det mesta har rullat på.

Spelskickliga backen Emma Hultgren har precis som tidigare varit föremål för andra klubbars intressen, men valt att stanna kvar hemma i Värmland.

– Jag har funderat mycket, men till slut bestämt mig för att stanna i Hagfors IF Uddeholm. Jag tror att jag fortfarande kan utvecklas här, får mycket speltid och mycket ansvar.

Drömmarna handlar fortfarande om SSL och landslagsspel, och för att nå dit måste Emma Hultgren klättra i seriepyramiden. Det är hon fullt medveten om, men Filipstadstjejen avslöjar också att hon har en annan sida av sin personlighet. En sida som jobbar enligt tesen ”jag vet vad jag har, men inte vad jag får”.

– Jag är lite bekväm av mig och trivs hemma i Filipstad. Jag har jobb som vikarierande förskollärare och tycker det är kul att spela innebandy i Hagfors. Samtidigt vill jag ju nå som långt som möjligt i min sport, så vi får se vad som händer, säger Emma och skrattar.

Klivet ut i det okända

Ett år yngre systern Johanna har redan tagit klivet ut i det okända. Efter flytt till Mora som 16-åring spelar Johanna numera för toppklubben Iksu i Umeå.

– Vi är helt olika. Jag är den lugna syrran medan Johanna alltid har vågat mycket och är en mer självständig person än jag, erkänner Emma.

Systrarna Hultgren följdes dock åt länge. De började spela innebandy i Filipstad på lågstadiet och deras talang tog dem till progressiva innebandyorten Hagfors redan i lägre tonåren.

– Mamma och pappa har ställt upp otroligt mycket på oss. Det har varit väldigt mycket skjutsande och det är först nu, när man själv blivit vuxen, som man inser vilket jobb de lagt ner, hur mycket tid de har avsatt till oss och vårt intresse, säger Emma.

Hon tror att bollsinnet ärvts av pappa Peter, som en gång var stor målskytt i en ovanligt stark generation av fotbollsspelare från öst-Värmland. Men Emma har också fått med sig ett ganska ovanligt sätt att greppa klubban från fädernet...

– Pappa spelade även bandy, var högerhänt och spelade med rajt-fattning. Det gör jag också, det har alltid känts naturligt även om jag också förstått att ganska få har den aviga fattningen.

”Bättre än tabelläget”

Den nu aktuella säsongen har ännu inte blivit vad Emma Hultgren och hennes Hagfors IF Uddeholm hoppats på.

Laget har fått kriga hårt för poängen och haft svårt att göra mål.

– Tabelläget visar inte klassen på laget, vi är bättre än så. Men jag tror och hoppas att vi ska kunna kämpa oss upp på den övre halvan av division 1-tabellen och därmed kvala in till allsvenskan nästa säsong. Vi har haft svårt att göra mål, men nu har vi fått en jätteförstärkning i Filippa Rosendahl från Karlstad IBF, så nu hoppas vi att det lossnar i offensiven.

Svåra val

Om Emma Hultgren finns kvar i laget när höstsäsongen 2016 startar återstår att se. Klubbar på högre nivå kommer under all förhållanden att fortsätta uppvakta henne, det kan vi utgå ifrån.

– Jag borde egentligen börja plugga, läsa vidare...

Är du en tjej som kan välja vilken studieväg du vill?

– Ja..., det är jag nog, haha. Jag var väldigt ambitiös på gymnasiet. Men så är det ju där med att bestämma sig för vad man vill göra, det är det som är det svåra...

Fjolåret var det hittills största under Emma Hultgrens idrottsliv.

Sedan hon i princip gett upp hoppet att om att komma med i den landslagstrupp som skulle åka till U19-VM som guldfavorit kom hon till slut ändå med.

– Jag är otroligt glad för det. Det var en upplevelse som går utanpå det mesta faktiskt. Jag brukar titta på bilder från VM ibland och tänker alltid ”oh shit, har jag fått vara med om det där. berättar Emma leende.

Och fortsätter:

– Jag kom in i VM-truppen som sjunde back och spelade bara två matcher i mästerskapet. Men det var en nyttig erfarenhet det också, med tanke på att jag alltid fått ganska mycket speltid i de lag där jag varit.

Valt att stanna

Vad har hänt under året som NWT-stipendiat då?

Det mesta har rullat på.

Spelskickliga backen Emma Hultgren har precis som tidigare varit föremål för andra klubbars intressen, men valt att stanna kvar hemma i Värmland.

– Jag har funderat mycket, men till slut bestämt mig för att stanna i Hagfors IF Uddeholm. Jag tror att jag fortfarande kan utvecklas här, får mycket speltid och mycket ansvar.

Drömmarna handlar fortfarande om SSL och landslagsspel, och för att nå dit måste Emma Hultgren klättra i seriepyramiden. Det är hon fullt medveten om, men Filipstadstjejen avslöjar också att hon har en annan sida av sin personlighet. En sida som jobbar enligt tesen ”jag vet vad jag har, men inte vad jag får”.

– Jag är lite bekväm av mig och trivs hemma i Filipstad. Jag har jobb som vikarierande förskollärare och tycker det är kul att spela innebandy i Hagfors. Samtidigt vill jag ju nå som långt som möjligt i min sport, så vi får se vad som händer, säger Emma och skrattar.

Klivet ut i det okända

Ett år yngre systern Johanna har redan tagit klivet ut i det okända. Efter flytt till Mora som 16-åring spelar Johanna numera för toppklubben Iksu i Umeå.

– Vi är helt olika. Jag är den lugna syrran medan Johanna alltid har vågat mycket och är en mer självständig person än jag, erkänner Emma.

Systrarna Hultgren följdes dock åt länge. De började spela innebandy i Filipstad på lågstadiet och deras talang tog dem till progressiva innebandyorten Hagfors redan i lägre tonåren.

– Mamma och pappa har ställt upp otroligt mycket på oss. Det har varit väldigt mycket skjutsande och det är först nu, när man själv blivit vuxen, som man inser vilket jobb de lagt ner, hur mycket tid de har avsatt till oss och vårt intresse, säger Emma.

Hon tror att bollsinnet ärvts av pappa Peter, som en gång var stor målskytt i en ovanligt stark generation av fotbollsspelare från öst-Värmland. Men Emma har också fått med sig ett ganska ovanligt sätt att greppa klubban från fädernet...

– Pappa spelade även bandy, var högerhänt och spelade med rajt-fattning. Det gör jag också, det har alltid känts naturligt även om jag också förstått att ganska få har den aviga fattningen.

”Bättre än tabelläget”

Den nu aktuella säsongen har ännu inte blivit vad Emma Hultgren och hennes Hagfors IF Uddeholm hoppats på.

Laget har fått kriga hårt för poängen och haft svårt att göra mål.

– Tabelläget visar inte klassen på laget, vi är bättre än så. Men jag tror och hoppas att vi ska kunna kämpa oss upp på den övre halvan av division 1-tabellen och därmed kvala in till allsvenskan nästa säsong. Vi har haft svårt att göra mål, men nu har vi fått en jätteförstärkning i Filippa Rosendahl från Karlstad IBF, så nu hoppas vi att det lossnar i offensiven.

Svåra val

Om Emma Hultgren finns kvar i laget när höstsäsongen 2016 startar återstår att se. Klubbar på högre nivå kommer under all förhållanden att fortsätta uppvakta henne, det kan vi utgå ifrån.

– Jag borde egentligen börja plugga, läsa vidare...

Är du en tjej som kan välja vilken studieväg du vill?

– Ja..., det är jag nog, haha. Jag var väldigt ambitiös på gymnasiet. Men så är det ju där med att bestämma sig för vad man vill göra, det är det som är det svåra...

Min första tävling: ”Jag kommer faktiskt inte ihåg, men det måste ha varit någon flicklagsmatch i Spångbergshallen i Filipstad. Jag spelade forward då och sprang nog mer än spelade, haha.”

Min största tävling: ”U19-VM, inget snack om saken.”

Därför blev jag innebandyspelare: ”Innebandy har varit en stor ungdomsidrott i Filipstad i många år. Man hade en naturlig väg in där och jag kände nog att det gick ganska bra i början och då blev jag motiverad att fortsätta.”

Det måste jag alltid göra: ”Jag har faktiskt ingenting sånt där att bjuda på. Syrran Johanna är mycket värre, vänster sko ska på först och sånt där. Men, jo..., jag måste ju faktiskt ha en hårsnodd på höger arm när jag spelar, det känns naket annars, haha. Och snodden måste vara svart.”

Min idol: ”Ingen speciell. Däremot tittar jag på spelare som är duktiga och försöker lära mig mer den vägen.”

Källa:

Namn: Emma Hultgren.

Född: 26/1 1995.

Bor: Filipstad.

Familj: Pojkvännen David, mamma Pia, pappa Peter, lillasyster Johanna, lillebror Isak.

Yrke: Jobbar som förskollärare.

Klubb: Hagfors IF Uddeholm.

Meriter: Guld i U19-VM, brons i distriktlags-SM.

Aktuell som: En av NWT:s och Värmlands Idrottsförbunds ungdomsstipendiater 2014–2015.

Källa: