2015-09-19 06:00

2015-09-20 15:16

Foto: Lisa Olaison

Kaptenen: "När vi går ut härifrån, då är det match"

HANDBOLL: NWT fick exklusivt följa Hellton en helt vanlig dag inför premiären i elitserien

17 minuter och 17 sekunder in i matchen och vid en bolls underläge (7–8) tog Tomas Dunder time-out. Ögonen blixtrade och hade bytt färg till svart.
– Lyssna nu!!!! Vi måste bli mycket modigare. Senaste målet...alldeles för snälla. Det ska smälla, juste givetvis, men det ska göra ont. Där skulle bollen ha dödats.

Det var genrep mot Skövde inför vinterns stora äventyr för handbollstjejerna i Hellton – och NWT fick hänga med laget där det annars är förbjudet område för alla utom spelarna och ledarna. Vi var med under samlingen, uppvärmningen, i omklädningsrummet, sista pep-talket. Helt enkelt: Hellton – en helt vanlig matchdag!

När den här helgen övergår i söndag är det seriepremiär för detta Hellton. Någon vanlig match är det nu inte. Hellton är för första gången i modern tid i högsta serien.

Premiäruppgiften på hemmaplan: Ett hårt satsande Irsta från Västerås.

– Vi kommer vara underdogs i varje match, men det är människor vi ska möta, säger lagkaptenen Karin Ullén.

Två timmar kvar till avkast – samling: Först på plats den här dagen var Madde Svärd (som ännu en gång bilat de dryga sex milen från bostaden i Storfors), Terese Jonsson och Jonna Gustavsson.

– ”Stenis” (målvakten Sofia Stenblom) brukar vara den som är tidigast. Tidsoptimisten? Ja, det är nog Maria Lindh, skvallrar Tomas Dunder.

Och fortsätter berätta:

– Till premiären i fjol, i Helsingborg, försov sig Mathilda Jorfors. Några av tjejerna ringde på dörren men utan svar. Vi var tvungna att åka. När vi fick kontakt med Mathilda fick hon sätta sig i bilen och börja jaga i fatt. Hon kom i fatt bussen i Varberg.

Inleder med frukt

Nu var det hemmamatch och i kanslilokalen samlades laget för att småprata och käka frukt. När tränarna kom in i lokalen blev det tyst, knäpptyst. Christer Bergqvist är assisterande tränare och han inledde med en återblick på senaste matchen och träningsveckan. Han plockade fram vad han ville se bättring på och ett ord han lyfte ett par gånger var ”tålamod”. Det skulle han också återkomma till senare under dagen. Tomas Dunder ställde sig vid taktiktavlan där han redan hade ritat upp några offensiva tankar och särskilt kring sex mot femspelet.

Spelarna satt heltysta under genomgången. Till sist tog Karin Ullén till orda innan alla reste sig:

– Nu när vi går ut härifrån, då är det match. Nu ska vi visa energi, engagemang och mod.

Nästa punkt – promenad 10 minuter: Några gick och småpratade, några var mer uppsluppna och några lyssnade på musik. Karin Ullén var en med en hörsnäcka i ena örat.

– Jag behöver tagga ner och har alltid lugn musik, vet faktiskt inte vad jag lyssnar på. Förra säsongen var det mycket ”Stad i ljus” med Tommy Körberg.

Dunka, dunka

En dryg timme kvar till matchstart: Ombyte och uppvärmning.

Frida Alm är den som sköter och väljer musiken i omklädningsrummet.

– Mycket synt och dunka, dunka, säger Christer Bergqvist och skrattar.

Dunder gillar att volymen står på högt.

– Kanske inte min musik men musik skapar glädje.

Uppvärmning och aj, aj, aj

Uppvärmningen inne på arenan är lika imponerande som sevärd. Rena indiandansen på Helltonvis. Spelarna avlöser varandra att vara i mittpunkten och i ett rasande tempo i den ring de bildat och där de en efter en bestämmer utseendet på övningarna. Det är till och med så att motståndarna på andra planhalvan stannar av och kikar lite i smyg.

När uppvärmningen övergick i spel hände det. Terese Johnsson haltade av planen med en lårkaka. Något spel den här dagen var inte att tänka på. Alltiallon Kecke Karlsson var snabbt framme med ett bandage runt knät.

– Det blev knä mot knä. Just nu gör det riktigt ont, grimaserade Terese.

Sju minuter kvar – återsamling i omklädningsrummet och några sista ord och pep talk:

Tomas Dunder påminner om det viktigaste han vill se innan Karin Ullén åter igen tar till orda:

– Det är inga demoner vi möter. Ut och kör nu!

Och på det ...en tajt ring i det trånga utrymmet, handklapp och någon i gänget höjer rösten; ”Kom igen nu....Heeeeelton!

Adrenalin på bänken

Den här dagen var det inget inspring inför publik för spelarna och med en spotlight i ansiktet. Det häftiga ögonblicket får spelarna vänta med till premiären.

– Det är det jag är mest nervös för. Tänk om jag skulle snubbla, säger Linn Larsson.

Matchen: Det blev stryk av Skövde med sju bollar (23–30) efter en riktigt dålig period i början av andra halvlek.

Första halvlek däremot, klart godkänd. Men det fanns ögonblick av mindre bra spel även då. Trots två raka hemmamål och reducering till 7–8 var Tomas Dunder inte nöjd och tog en time out och var rejält bestämd i rösten. Han ville ha mer.

Christer Bergqvist coachade mycket aktivt även han. Efter att försvaret stoppat tre raka Skövdeanfall men kastat bort två av de kontringar som iscensattes var Bergqvist mycket tydlig mot spelarna på bänken:

– Som ni ser, vi har för bråttom och ger bort bollen när vi skaffat oss anfallsläge. Det kallar jag inte tålamod.

”Jävla tomte”

Det pratas, pushas, skriks och sägs mycket på spelarbänken som inte når åskådarplats. Alla lever med i varje passning, varje rörelse, varje mål. Hade adrenalin luktat hade det varit en rejäl stank kring spelarbänken. Det är mycket ”Kom igen nu tjejer, jobba, jobba, jobba...!”

I början av andra halvlek ramlade det in några enkla bollar och tvingade fram en time-out. Och då sparades det inte på krutet.

– Ja, där fick tjejerna en rejäl hårblåsa...fick påminna att det gäller vara förberedd nu när allvaret är så nära, säger Bergqvist.

Inga sura miner från något håll?

– Nej, tjejerna vet vad det handlar om.

Har du själv aldrig hamnat i blåsvåder?

– Jodå, förra säsongen kallade jag en domare för ”jävla tomte”. Då kom det gula kortet fram.

På söndag är det allvar och Hellton har fått bästa tänkbara tändvätska. I handbollens egen elitguide tippas Hellton sist och beskrivs som seriens boxboll.

– De får tycka vad de vill. Vi vet vad vi vill – och kan, säger Christer Bergqvist.

Det var genrep mot Skövde inför vinterns stora äventyr för handbollstjejerna i Hellton – och NWT fick hänga med laget där det annars är förbjudet område för alla utom spelarna och ledarna. Vi var med under samlingen, uppvärmningen, i omklädningsrummet, sista pep-talket. Helt enkelt: Hellton – en helt vanlig matchdag!

När den här helgen övergår i söndag är det seriepremiär för detta Hellton. Någon vanlig match är det nu inte. Hellton är för första gången i modern tid i högsta serien.

Premiäruppgiften på hemmaplan: Ett hårt satsande Irsta från Västerås.

– Vi kommer vara underdogs i varje match, men det är människor vi ska möta, säger lagkaptenen Karin Ullén.

Två timmar kvar till avkast – samling: Först på plats den här dagen var Madde Svärd (som ännu en gång bilat de dryga sex milen från bostaden i Storfors), Terese Jonsson och Jonna Gustavsson.

– ”Stenis” (målvakten Sofia Stenblom) brukar vara den som är tidigast. Tidsoptimisten? Ja, det är nog Maria Lindh, skvallrar Tomas Dunder.

Och fortsätter berätta:

– Till premiären i fjol, i Helsingborg, försov sig Mathilda Jorfors. Några av tjejerna ringde på dörren men utan svar. Vi var tvungna att åka. När vi fick kontakt med Mathilda fick hon sätta sig i bilen och börja jaga i fatt. Hon kom i fatt bussen i Varberg.

Inleder med frukt

Nu var det hemmamatch och i kanslilokalen samlades laget för att småprata och käka frukt. När tränarna kom in i lokalen blev det tyst, knäpptyst. Christer Bergqvist är assisterande tränare och han inledde med en återblick på senaste matchen och träningsveckan. Han plockade fram vad han ville se bättring på och ett ord han lyfte ett par gånger var ”tålamod”. Det skulle han också återkomma till senare under dagen. Tomas Dunder ställde sig vid taktiktavlan där han redan hade ritat upp några offensiva tankar och särskilt kring sex mot femspelet.

Spelarna satt heltysta under genomgången. Till sist tog Karin Ullén till orda innan alla reste sig:

– Nu när vi går ut härifrån, då är det match. Nu ska vi visa energi, engagemang och mod.

Nästa punkt – promenad 10 minuter: Några gick och småpratade, några var mer uppsluppna och några lyssnade på musik. Karin Ullén var en med en hörsnäcka i ena örat.

– Jag behöver tagga ner och har alltid lugn musik, vet faktiskt inte vad jag lyssnar på. Förra säsongen var det mycket ”Stad i ljus” med Tommy Körberg.

Dunka, dunka

En dryg timme kvar till matchstart: Ombyte och uppvärmning.

Frida Alm är den som sköter och väljer musiken i omklädningsrummet.

– Mycket synt och dunka, dunka, säger Christer Bergqvist och skrattar.

Dunder gillar att volymen står på högt.

– Kanske inte min musik men musik skapar glädje.

Uppvärmning och aj, aj, aj

Uppvärmningen inne på arenan är lika imponerande som sevärd. Rena indiandansen på Helltonvis. Spelarna avlöser varandra att vara i mittpunkten och i ett rasande tempo i den ring de bildat och där de en efter en bestämmer utseendet på övningarna. Det är till och med så att motståndarna på andra planhalvan stannar av och kikar lite i smyg.

När uppvärmningen övergick i spel hände det. Terese Johnsson haltade av planen med en lårkaka. Något spel den här dagen var inte att tänka på. Alltiallon Kecke Karlsson var snabbt framme med ett bandage runt knät.

– Det blev knä mot knä. Just nu gör det riktigt ont, grimaserade Terese.

Sju minuter kvar – återsamling i omklädningsrummet och några sista ord och pep talk:

Tomas Dunder påminner om det viktigaste han vill se innan Karin Ullén åter igen tar till orda:

– Det är inga demoner vi möter. Ut och kör nu!

Och på det ...en tajt ring i det trånga utrymmet, handklapp och någon i gänget höjer rösten; ”Kom igen nu....Heeeeelton!

Adrenalin på bänken

Den här dagen var det inget inspring inför publik för spelarna och med en spotlight i ansiktet. Det häftiga ögonblicket får spelarna vänta med till premiären.

– Det är det jag är mest nervös för. Tänk om jag skulle snubbla, säger Linn Larsson.

Matchen: Det blev stryk av Skövde med sju bollar (23–30) efter en riktigt dålig period i början av andra halvlek.

Första halvlek däremot, klart godkänd. Men det fanns ögonblick av mindre bra spel även då. Trots två raka hemmamål och reducering till 7–8 var Tomas Dunder inte nöjd och tog en time out och var rejält bestämd i rösten. Han ville ha mer.

Christer Bergqvist coachade mycket aktivt även han. Efter att försvaret stoppat tre raka Skövdeanfall men kastat bort två av de kontringar som iscensattes var Bergqvist mycket tydlig mot spelarna på bänken:

– Som ni ser, vi har för bråttom och ger bort bollen när vi skaffat oss anfallsläge. Det kallar jag inte tålamod.

”Jävla tomte”

Det pratas, pushas, skriks och sägs mycket på spelarbänken som inte når åskådarplats. Alla lever med i varje passning, varje rörelse, varje mål. Hade adrenalin luktat hade det varit en rejäl stank kring spelarbänken. Det är mycket ”Kom igen nu tjejer, jobba, jobba, jobba...!”

I början av andra halvlek ramlade det in några enkla bollar och tvingade fram en time-out. Och då sparades det inte på krutet.

– Ja, där fick tjejerna en rejäl hårblåsa...fick påminna att det gäller vara förberedd nu när allvaret är så nära, säger Bergqvist.

Inga sura miner från något håll?

– Nej, tjejerna vet vad det handlar om.

Har du själv aldrig hamnat i blåsvåder?

– Jodå, förra säsongen kallade jag en domare för ”jävla tomte”. Då kom det gula kortet fram.

På söndag är det allvar och Hellton har fått bästa tänkbara tändvätska. I handbollens egen elitguide tippas Hellton sist och beskrivs som seriens boxboll.

– De får tycka vad de vill. Vi vet vad vi vill – och kan, säger Christer Bergqvist.