Äntligen en SM-titel för Johnny
Skytte: Guld till Forshyttan och Karlstad i veteranklassen
Men av någon anledning har han tidigare aldrig haft det rätta flytet på SM. Men i helgen bröts den trenden när han säkrade sitt första SM-guld i olympisk skeet.
– Känslan var underbar. Äntligen kändes det som, säger Johnny som tog hem veteranklassen för 60-åriga och äldre skyttar.
;)
Foto: Filip Kowalski [Förstora]
;)
Foto: Filip Kowalski [Förstora]
;)
Foto: Filip Kowalski [Förstora]
Med över 30 år inom skyttesporten bakom sig har Johnny Henriksson från Forshyttan fått ta steget upp på många prispallar. Han har deltagit i finaler på internationell nivå och han har noterats för flera distriktsrekord som skeetskytt.
Men under alla år har det alltid blivit något slags grus i maskineriet när det gäller SM.
Därför minns han gärna tillbaka på den gångna helgen i Uppsala, då han tävlandes för Karlstad, sköt hem SM-guldet i veteranklassen i olympisk skeet för 60-åringar.
Grunden till segern la han ganska tidigt i tävlingen, där han i den första omgången prickade 24 av de 25 duvorna. En av motståndarna, Bertil Johansson från Gamleby, skuggade honom hela vägen in i finalpasset, men till slut skiljde det två duvors marginal till Johnny Henrikssons fördel. Han hade under de sex serierna, inklusive finalen, träffat 130 duvor, medan Bertil Johansson träffat 128.
– Efter den första dagens skytte var jag säker på en finalplats, men samtidigt vet jag att det kan vara en jobbig grej att gå ut i ledning efter den första dagen, säger han.
Ja, lerduveskytte är onekligen en sport där minsta negativa tanke kan bli ödesdiger. För att få ner duva efter duva gäller det att kunna hålla kylan och bara fokusera på uppgiften.
– Ja, det gäller att behålla lugnet hela tiden, explosiviteten får komma fram när duvan kommer fram, säger han.
Slow motion lönar sig
Genom åren har han lärt sig många knep för att just behålla kylan genom hela tävlingen. Han har en rutin som han upprepar inför varje skott.
– Jag försöker att göra allting i slow motion, som till exempel när skotten laddas. Jag är noga med att göra rörelserna sakta, just för att bli lugnare när jag ska skjuta, säger han.
När duvan sedan kommer fram, ibland två stycken samtidigt när det handlar om så kallade dubbléer, finns inget utrymme för tvekan. Duvorna kastas ju ut med en hastighet av 90 kilometer i timmen och korsar snabbt den 22 meter långa banan.
– Det gör att man har en halv sekund på sig till varje duva när det är dubbléer, säger Johnny.
Att han brinner för sporten går inte att ta miste på. Nyss har han avslutat tävlingarna i Uppsala, men redan nu funderar han på att ställa upp i nästa SM.
– Ja, det går ett SM i nationell skeet snart, inte nu till helgen men nästa. Det är lite långt att åka, så vi får se hur det blir med det, säger han om mästerskapet som äger rum i skånska Sövdeborg helgen den 25-26 augusti.
Skyttar håller ihop
Suget efter att åka till Skåne finns onekligen där. Skulle han stanna hemma är det inte bara själva tävlingsmomentet han skulle sakna, utan även den gemenskap som finns bland skyttarna.
– Vi skyttar håller ihop, speciellt vi från Värmland. Det är alltid roligt att åka på tävlingar, säger han.
Den positiva andan upplever han ha funnits under alla år som han har hållit på med skeet, även om det tidigare har varit lätt för skyttarna att bygga upp rivaliteter mellan varandra, till och med inom den egna klubben.
– Tänk att jag minns hur det var på 1980-talet i Filipstad när vi sköt vid Änggruvorna. När vi hade som mest skyttar hade vi årliga klubbkamper med Storfors. Och då var det till och med så att vi hade uttagningstävlingar inom klubben för att få fram de fem skyttar som skulle ingå i vårt lag mot Storfors, säger han och skrattar.
