2017-05-18 17:17

2017-05-18 17:17

Irene Ekelund är redo för comeback

FRIIDROTT: Tillbaka efter en inställd inomhussäsong

De två senaste åren har varit skadedrabbade för ultratalangen Irene Ekelund.
Efter lång frånvaro får vi äntligen se henne på tävlingsbanan igen när stafett-SM avgörs i Malmö nästa helg.
– Min målsättning är att komma i gång igen utan att ha ont, säger hon.

Irene Ekelund tog Friidrottssverige med storm för ett par år sedan och vann till exempel ungdoms-VM år 2013.

Sverige såg ut att ha en kvinnlig sprinter på väg mot världseliten, men för två år sedan började skadeproblemen när hon i en tävling i Genève, Schweiz, åkte på en sträckning i baksidan av ett lår.

Men problemen var inte slut där, inte på långa vägar.

– Efter skadan i låret har jag haft problem med slemsäckarna på hälsenorna som gör ont. Jag har tävlat på, men det har inte gått så bra när jag har haft ont, berättar Ekelund.

Känns det som att du inte har fått en ärlig chans de senaste åren?

– Ja, lite så känns det.

Ny tränare

Förra året lämnade hon Värmland för att flytta till Stockholm men klubben som hon tävlar för är MAI från Malmö. I huvudstaden tränar Irene med Are Möller och Tureberg.

– Jag och Are fungerar bra tillsammans och det känns som att jag har gått framåt i utvecklingen, men kvittot på det har man inte förrän säsongen börjar. Men det känns bra.

Och äntligen har de envetna slemsäckarna på hälsenorna börjat ge med sig när det gäller smärtan.

– Att bli av med det problemet är svårt, det kommer och går och man får försöka kontrolla det. Vissa träningar känner jag av det och vissa träningar inte. Men det är ändå betydligt bättre än vad det varit.

Ett år sen senast

I samband med att hälsenorna känns bättre har Irene kunnat köra på lite hårdare i träningen.

– Vi har tränat snabba lopp med spikskor. Vi har kört på helt enkelt men sedan blir det en helt annan sak när det är tävling i stället för träning. Vi får se hur det känns.

Den senaste gången som vi såg Irene Ekelund på tävlingsbanan var i somras och nu ett knappt år senare är det dags att kliva ut på löparbanan igen. Comebacken sker nästa helg i samband med stafett-SM i Malmö.

– Eftersom det är stafett är det svårt att sätta upp ett individuellt mål, men alla i laget hoppas på ett SM-guld. Det första målet för mig personligen är att springa utan att ha ont. Klarar jag av det kan jag gå vidare och börja köra på.

Får Irene ett bra svar i Malmö finns det några tävlingar till som är inritade i kalendern.

– Den första individuella tävlingen är planerad till Skara den 6 juni. Sedan brukar stafettlaget och landslaget åka till Genève. Jag får se om jag kör individuellt där också – allt beror på hur det känns.

VM en bonus

Den stora händelsen inom friidrotten i år är VM i London den 3–17 augusti. För att Irene Ekelund ska få en plats där gäller det att hon klarar tiden 23.10 på 200 meter.

– En plats i VM skulle vara en kul bonus, men VM ligger sent och om allt skulle kännas bra i början och i mitten av säsongen tror jag att jag kan klara den tiden.

Irene Ekelund har varit i rampljuset länge och det är lätt att glömma bort att hon precis fyllt 20 år. Normalt ligger toppen av en friidrottskarriär några år i framtiden.

– På lång sikt är målsättningen att träna upp kroppen så att man kan vara bra under de stora mästerskapen. OS år 2020 är ett mål som jag siktar på.

Irene Ekelund tog Friidrottssverige med storm för ett par år sedan och vann till exempel ungdoms-VM år 2013.

Sverige såg ut att ha en kvinnlig sprinter på väg mot världseliten, men för två år sedan började skadeproblemen när hon i en tävling i Genève, Schweiz, åkte på en sträckning i baksidan av ett lår.

Men problemen var inte slut där, inte på långa vägar.

– Efter skadan i låret har jag haft problem med slemsäckarna på hälsenorna som gör ont. Jag har tävlat på, men det har inte gått så bra när jag har haft ont, berättar Ekelund.

Känns det som att du inte har fått en ärlig chans de senaste åren?

– Ja, lite så känns det.

Ny tränare

Förra året lämnade hon Värmland för att flytta till Stockholm men klubben som hon tävlar för är MAI från Malmö. I huvudstaden tränar Irene med Are Möller och Tureberg.

– Jag och Are fungerar bra tillsammans och det känns som att jag har gått framåt i utvecklingen, men kvittot på det har man inte förrän säsongen börjar. Men det känns bra.

Och äntligen har de envetna slemsäckarna på hälsenorna börjat ge med sig när det gäller smärtan.

– Att bli av med det problemet är svårt, det kommer och går och man får försöka kontrolla det. Vissa träningar känner jag av det och vissa träningar inte. Men det är ändå betydligt bättre än vad det varit.

Ett år sen senast

I samband med att hälsenorna känns bättre har Irene kunnat köra på lite hårdare i träningen.

– Vi har tränat snabba lopp med spikskor. Vi har kört på helt enkelt men sedan blir det en helt annan sak när det är tävling i stället för träning. Vi får se hur det känns.

Den senaste gången som vi såg Irene Ekelund på tävlingsbanan var i somras och nu ett knappt år senare är det dags att kliva ut på löparbanan igen. Comebacken sker nästa helg i samband med stafett-SM i Malmö.

– Eftersom det är stafett är det svårt att sätta upp ett individuellt mål, men alla i laget hoppas på ett SM-guld. Det första målet för mig personligen är att springa utan att ha ont. Klarar jag av det kan jag gå vidare och börja köra på.

Får Irene ett bra svar i Malmö finns det några tävlingar till som är inritade i kalendern.

– Den första individuella tävlingen är planerad till Skara den 6 juni. Sedan brukar stafettlaget och landslaget åka till Genève. Jag får se om jag kör individuellt där också – allt beror på hur det känns.

VM en bonus

Den stora händelsen inom friidrotten i år är VM i London den 3–17 augusti. För att Irene Ekelund ska få en plats där gäller det att hon klarar tiden 23.10 på 200 meter.

– En plats i VM skulle vara en kul bonus, men VM ligger sent och om allt skulle kännas bra i början och i mitten av säsongen tror jag att jag kan klara den tiden.

Irene Ekelund har varit i rampljuset länge och det är lätt att glömma bort att hon precis fyllt 20 år. Normalt ligger toppen av en friidrottskarriär några år i framtiden.

– På lång sikt är målsättningen att träna upp kroppen så att man kan vara bra under de stora mästerskapen. OS år 2020 är ett mål som jag siktar på.