2016-10-15 06:00

2016-10-15 06:00

"Jag ska bli bäst i världen"

FRIIDROTT: Debuten slutade med ambulansfärd men André Rangelind har bestämt sig

Regn, kyla, blåst och snart också snö. Ingenting stoppar André Rangelind inför VM-debuten i ultralöpning.
Men 25-åringen från Bograngen, men numera Karlstad och IF Göta, har framför allt ett långsiktigt mål i sin satsning.
– Jag vet att jag har kapacitet att bli bäst i världen.

Det är den 27 november som André Rangelind ställer sig på startlinjen i Spanien för att ge sig i kast med tio mil asfaltlöpning.

Han kommer inte vara guldfavorit, men en tydlig målsättning har han – och inte minst för framtiden.

– Jag har satt upp att klara de 10 milen på 6,40. För att vinna krävs säkert 6,30, det är tider jag ska vara nere på om fem eller kanske tio år. Då ska jag vara på topp och i mitt huvud ska jag då vara så bra att jag ska vinna VM.

Oj, du är inte precis blygsam av dig?

– Nej, men en förutsättning för att kunna vinna är att man själv tror på det. Annars går det inte.

Tröttnade på bana

André Rangelind är mest känd på hemmaplan som löparen som alltid vinner Tjurruset (fyra raka segrar) och som alltid håller sig framme i stadslopp och andra liknande tävlingar i länet.

Det var annars som banlöpare han först tänkte sig en karriär. Den satsningen fick ett snabbt slut.

– Jag kände inte att jag fick ut de resultat jag ville i förhållande till all den träning jag lade ner.

Start i Borejoggen

Hur hittade du till friidrotten?

– För tio år sedan ställde jag upp i Borejoggen i Torsby. Jag blev tjugoåttonde och det kände jag var bra. Dessförinnan hade jag spelat fotboll i Finnskoga och Nordvärmland.

Debut och ambulans

Midsommarafton 2006, alltså. Det var då André hittade löpsuget. Debuten i ultrasammanhang skedde förra sommaren och då handlade det om SM. En dag som slutade i – ambulans! Götalöparen låg på tider snubblande nära det svenska rekordet när han kollapsade med två mil kvar.

– Jag minns inte särskilt mycket av loppet. Jag ramlade ihop, det berodde lika mycket på närings- och vätskebrist som på att jag överskattade mina krafter.

Ville fortsätta

Hur nära var det att det blivit ditt enda ultralopp?

– Inte nära alls. Redan när jag kvicknade till i ambulansen fanns direkt bara en tanke i mitt huvud: ”Jag vill ut och springa igen”

SM-revanschen kom redan i år. André hade lärt läxan. Under SM-veckan vann han ultraklassen och det överlägset.

Rekord i Våxnäshallen

Vilket 2016 han haft och har. Vid Götas 6-timmars i februari slog han nordiskt rekord. Under de sex timmarna i Våxnäshallen hann han nio mil och 200 meter. Ett sensationellt bra resultat.

– Det resultatet värderar jag högre än de 6,51 jag har på ultradistansen 100 kilometer.

VM-starten blir Andrés sjätte ultrastart. All träning och alla andra förberedelser handlar om att vara som bäst just den 27 november.

Långa dagar

Hur ser en normal vecka ut för dig?

– Jag jobbar 80 procent som förskollärare på Stodene. Brukar kliva upp vid 6-tiden och köra ett pass och sedan också springa till och från jobbet. Därefter blir det också en träningsrunda på eftermiddagen eller kvällen. I snitt springer jag 23 mil i veckan men det har varit veckor då jag också varit över 25 mil. Jag gillar verkligen de där veckorna när jag tränar lite tuffare och längre.

Inte bra på att vila

André tränar just nu på mjukare underlag, stigar eller grus och så lite asfalt som möjligt. Detta för att skona kroppen så mycket som möjligt. Inget väder stoppar ändå honom.

– För att orka träna krävs vila mellan passen. Kan inte påstå att jag är särskilt bra på det. För att få med alla bitar inför VM, träning, mat och vila, kommer jag att ta tre veckors tjänstledigt från jobbet.

Tjusningen med att vara ultralöpare?

– Utmaningen, för det är det. Att fysiskt och inte minst mentalt orka de tio milen i en så hög fart kroppen tål och orkar.

Det är den 27 november som André Rangelind ställer sig på startlinjen i Spanien för att ge sig i kast med tio mil asfaltlöpning.

Han kommer inte vara guldfavorit, men en tydlig målsättning har han – och inte minst för framtiden.

– Jag har satt upp att klara de 10 milen på 6,40. För att vinna krävs säkert 6,30, det är tider jag ska vara nere på om fem eller kanske tio år. Då ska jag vara på topp och i mitt huvud ska jag då vara så bra att jag ska vinna VM.

Oj, du är inte precis blygsam av dig?

– Nej, men en förutsättning för att kunna vinna är att man själv tror på det. Annars går det inte.

Tröttnade på bana

André Rangelind är mest känd på hemmaplan som löparen som alltid vinner Tjurruset (fyra raka segrar) och som alltid håller sig framme i stadslopp och andra liknande tävlingar i länet.

Det var annars som banlöpare han först tänkte sig en karriär. Den satsningen fick ett snabbt slut.

– Jag kände inte att jag fick ut de resultat jag ville i förhållande till all den träning jag lade ner.

Start i Borejoggen

Hur hittade du till friidrotten?

– För tio år sedan ställde jag upp i Borejoggen i Torsby. Jag blev tjugoåttonde och det kände jag var bra. Dessförinnan hade jag spelat fotboll i Finnskoga och Nordvärmland.

Debut och ambulans

Midsommarafton 2006, alltså. Det var då André hittade löpsuget. Debuten i ultrasammanhang skedde förra sommaren och då handlade det om SM. En dag som slutade i – ambulans! Götalöparen låg på tider snubblande nära det svenska rekordet när han kollapsade med två mil kvar.

– Jag minns inte särskilt mycket av loppet. Jag ramlade ihop, det berodde lika mycket på närings- och vätskebrist som på att jag överskattade mina krafter.

Ville fortsätta

Hur nära var det att det blivit ditt enda ultralopp?

– Inte nära alls. Redan när jag kvicknade till i ambulansen fanns direkt bara en tanke i mitt huvud: ”Jag vill ut och springa igen”

SM-revanschen kom redan i år. André hade lärt läxan. Under SM-veckan vann han ultraklassen och det överlägset.

Rekord i Våxnäshallen

Vilket 2016 han haft och har. Vid Götas 6-timmars i februari slog han nordiskt rekord. Under de sex timmarna i Våxnäshallen hann han nio mil och 200 meter. Ett sensationellt bra resultat.

– Det resultatet värderar jag högre än de 6,51 jag har på ultradistansen 100 kilometer.

VM-starten blir Andrés sjätte ultrastart. All träning och alla andra förberedelser handlar om att vara som bäst just den 27 november.

Långa dagar

Hur ser en normal vecka ut för dig?

– Jag jobbar 80 procent som förskollärare på Stodene. Brukar kliva upp vid 6-tiden och köra ett pass och sedan också springa till och från jobbet. Därefter blir det också en träningsrunda på eftermiddagen eller kvällen. I snitt springer jag 23 mil i veckan men det har varit veckor då jag också varit över 25 mil. Jag gillar verkligen de där veckorna när jag tränar lite tuffare och längre.

Inte bra på att vila

André tränar just nu på mjukare underlag, stigar eller grus och så lite asfalt som möjligt. Detta för att skona kroppen så mycket som möjligt. Inget väder stoppar ändå honom.

– För att orka träna krävs vila mellan passen. Kan inte påstå att jag är särskilt bra på det. För att få med alla bitar inför VM, träning, mat och vila, kommer jag att ta tre veckors tjänstledigt från jobbet.

Tjusningen med att vara ultralöpare?

– Utmaningen, för det är det. Att fysiskt och inte minst mentalt orka de tio milen i en så hög fart kroppen tål och orkar.

Från Bograngen

Namn: Sven Christian André Rangelind.

Ålder: 25.

Yrke: Förskollärare.

Bor: Karlstad.

Familj: Sambon Viktoria.

Uppväxt: Bograngen.

Klubb: IF Göta

Moderklubb: IFK Likenäs

Aktuell som: Uttagen att springa VM i ultralöpning.

Källa: