2016-08-23 21:40

2016-08-23 21:41

En leende stjärna är hemma

FRIIDROTT: Mottagningskommitté väntade på OS-sjuan Sofie Skoog

– Slut nu, jag kommer och grin snart.
Men inte grinade Sofie Skoog från Ekshärad. Höjdhopperskan flashade sitt numera berömda leende mot alla i mottagningskommittéen på Centralstationen i Karlstad.
Där fanns pojkvännen Daniel, övrig släkt och vänner för att hylla en trött men lycklig OS-sjua.

Strax efter halv åtta på tisdagskvällen kliver hon så av tåget.

Sofie Skoog har varit på resande fot länge, men den resa hon gjort sedan hon misslyckades med att komma in på Friidrottsgymnasiet som höjdhoppare är betydligt längre.

– Jag kom till slut in i Falun – som kastare, säger Sofie skrattande.

Och fortsätter:

– Men det räcker med att gå fyra år tillbaka i tiden för att den här OS-finalen skulle ha känts helt overklig. Stefan Holm påminde mig faktiskt om att jag för första gången klarade 1,80 under de förra olympiska spelen – och då var det väldigt långt till Rio.

Late bloomer

Om någon är en late bloomer är det denna 26-åring från IF Göta och Ekshärad. Men mellan säsongen 2012 och 2013 hände det plötsligt något stort och påtagligt. Sofie höjde sitt personliga rekord med tio centimeter på ett år.

– Jag tror att jag hade växt färdigt på alla sätt då. Jag blev starkare och snabbare och då kom resultaten.

Du umgicks aldrig med tankar på att ge upp under de långa och resultatmässigt tröga säsongerna?

– Nej..., faktiskt inte. Jag har alltid tyckt att det är roligt att träna, så jag har bara kört på, haha.

Medalj och tårta

Nu står hon här på perrongen som nybliven svensk friidrottsstjärna, en OS-sjua med nysatt personligt rekord på 1,94 – och tycks fortfarande ha ganska svårt att ta in det.

– Det är mycket att smälta, haha. Men säsongen rullar på. Jag ska hoppa SM redan på lördag och därefter väntar Diamond League i Zürich och därefter Finnkampen.

Vad tar du med dig från Rio, mer än sportslig erfarenhet och ett bra resultat?

– Överhuvudtaget var det en mäktig upplevelse. Och det var så otroligt mycket folk. Den mesta tiden tillbringade jag i OS-byn och den var som en liten stad. Det sades att matsalen kunde svälja fem jumbo jet-plan och den var öppen dygnet runt.

– Dessutom var det kul med medaljerna. Det blev tårta i svensklägret varje gång, haha.

”Bra häng i byn”

Sofie berättar också att sammanhållningen bland de svenska deltagarna var bra. Hon hann till och med skaffa nya vänner från såväl taekwondo- som brottningssporten.

– Vi hade ett bra häng i byn, det var jättekul.

Man behöver inte vara tankeläsaren Henrik Fexéus för att haja att upplevelsen i Brasilien smakar mer.

– Mitt stora mål är OS i Tokyo om fyra år. Det är då jag ska vara som bäst.

Sofie Skoogs tränare Stefan Holm skulle också ha kommit hem från OS i Rio på tisdagen, men på grund av att fåglar flugit in i en motor ställdes flighten in och Holm får troligen vänta ett dygn på hemfärd.

Strax efter halv åtta på tisdagskvällen kliver hon så av tåget.

Sofie Skoog har varit på resande fot länge, men den resa hon gjort sedan hon misslyckades med att komma in på Friidrottsgymnasiet som höjdhoppare är betydligt längre.

– Jag kom till slut in i Falun – som kastare, säger Sofie skrattande.

Och fortsätter:

– Men det räcker med att gå fyra år tillbaka i tiden för att den här OS-finalen skulle ha känts helt overklig. Stefan Holm påminde mig faktiskt om att jag för första gången klarade 1,80 under de förra olympiska spelen – och då var det väldigt långt till Rio.

Late bloomer

Om någon är en late bloomer är det denna 26-åring från IF Göta och Ekshärad. Men mellan säsongen 2012 och 2013 hände det plötsligt något stort och påtagligt. Sofie höjde sitt personliga rekord med tio centimeter på ett år.

– Jag tror att jag hade växt färdigt på alla sätt då. Jag blev starkare och snabbare och då kom resultaten.

Du umgicks aldrig med tankar på att ge upp under de långa och resultatmässigt tröga säsongerna?

– Nej..., faktiskt inte. Jag har alltid tyckt att det är roligt att träna, så jag har bara kört på, haha.

Medalj och tårta

Nu står hon här på perrongen som nybliven svensk friidrottsstjärna, en OS-sjua med nysatt personligt rekord på 1,94 – och tycks fortfarande ha ganska svårt att ta in det.

– Det är mycket att smälta, haha. Men säsongen rullar på. Jag ska hoppa SM redan på lördag och därefter väntar Diamond League i Zürich och därefter Finnkampen.

Vad tar du med dig från Rio, mer än sportslig erfarenhet och ett bra resultat?

– Överhuvudtaget var det en mäktig upplevelse. Och det var så otroligt mycket folk. Den mesta tiden tillbringade jag i OS-byn och den var som en liten stad. Det sades att matsalen kunde svälja fem jumbo jet-plan och den var öppen dygnet runt.

– Dessutom var det kul med medaljerna. Det blev tårta i svensklägret varje gång, haha.

”Bra häng i byn”

Sofie berättar också att sammanhållningen bland de svenska deltagarna var bra. Hon hann till och med skaffa nya vänner från såväl taekwondo- som brottningssporten.

– Vi hade ett bra häng i byn, det var jättekul.

Man behöver inte vara tankeläsaren Henrik Fexéus för att haja att upplevelsen i Brasilien smakar mer.

– Mitt stora mål är OS i Tokyo om fyra år. Det är då jag ska vara som bäst.

Sofie Skoogs tränare Stefan Holm skulle också ha kommit hem från OS i Rio på tisdagen, men på grund av att fåglar flugit in i en motor ställdes flighten in och Holm får troligen vänta ett dygn på hemfärd.