2016-07-30 06:00

2016-07-30 19:47

"Kan inte fatta att det är sant"

FRIIDROTT: Skoog laddad inför OS i Rio de Janeiro

Från lilla Ekshärad till stora Rio de Janeiro. Den 18 augusti äntrar Sofie Skoog den olympiska arenan i den brasilianska mångmiljonstaden för att genomföra karriärens största tävling hittills.
– Det är först nu man börjar fatta att det är sant, säger en lyrisk Skoog.

OS-kläderna har kommit och förberedelserna inför den anrika tävlingen är i full gång – trots det har götisten svårt att förstå att det är på riktigt.

– Jag kan inte fatta att det är sant. Alla barn vill vara med i OS när de är små. Jag minns hur jag och min kusin sprang runt i trädgården och sa ”vi ska vara med i OS”. Man såg sina idoler där och självklart ville man också få uppleva det någon gång, men det trodde man ju så klart aldrig skulle hända, berättar Sofie Skoog.

– Jag känner mig inte som en olympier än. Men det börjar komma smygande, tillägger hon.

Formkurvan har pekat spikrakt uppåt de senaste åren, men det har inte alltid varit scenariot för värmländskan. När Sofie skulle söka in till gymnasiet blev hon först nekad av friidrottsgymnasiet i Karlstad och sökte sig istället vidare till Falun. Där kom hon in – men inte som höjdhoppare.

– Min tränare där såg mig som en talang inom kulstötning. Tidigare hade jag varit med på de flesta grenarna i tävlingar, men under det första året i Falun tävlade jag bara i kula. Det andra året blev det kula och höjdhopp och sista året endast höjd.

”Late bloomer”

Uttrycket ”late bloomer” förekommer ofta i sport och Skoog medger att det epitetet tangerar hennes karriär.

– Jag klarade 1,80 meter när jag var 22... Hade det inte varit så kul med höjdhopp hade jag nog slutat, för såklart är det inte roligt att fortsätta ifall man inte vinner tävlingar och så vidare, konstaterar hon.

Men Sofie var aldrig nära att sluta med sporten hon älskar.

– Man kan tro att många sa till mig att sluta, men det var ingen som gjorde det. Det var väldigt skönt, det är nog en väldigt typisk grej för svenskar att de är så snälla.

”Betytt allt”

2014 revolutionerades dock karriären för Skoog. Den tidigare OS-guldmedaljören Stefan Holm tog över som tränare och efter det har Sofies hoppning nått oanade höjder. Hon är inte sen med att hylla den välmeriterade mentorn.

– Han har betytt allt. Det är han som har gjort det här, utan Stefan hade det här varit omöjligt, berömmer hon.

IOK-delegaten Holm åker till Rio redan under fredagen. För Skoogs del väntar först ett förläger i Rio Maior i Portugal – medresenären till den Iberiska halvön blir Stefans pappa Jonny.

– Det är skönt att ha med sig Jonny. Han och Stefan tänker precis lika höjdhopps-mässigt och det är en väldig trygghet att han är med, konstaterar 26-åringen.

Lägret i södra Europa varar i en vecka och den 11 augusti lyfter planet mot Sydamerika och OS.

– När vi kommer dit ska vi mest försökta att komma in i tidsskillnaden till en början. Sedan blir det lätt träning och mycket vila. Stefan har sytt ihop ett bra schema, han har ju lite erfarenhet av det, konstaterar Skoog.

”Ska till final”

Som ovan nämnt inleds höjdhoppet den 18 augusti med kval och götisten är tydlig med sin målsättning – hon vill hoppa vidare även två dagar senare.

– Jag ska ta mig till final. Det är det stora målet, sen spelar det ingen roll ifall jag hoppar 1,83 meter eller 1,93 för att ta mig dit. Men ifall jag skulle ta mig till final vill jag ju såklart upp på höjder över 1,90, säger 26-åringen som har ett personbästa på 1,93 utomhus.

Trots att den kommande tävlingen är den största hittills tar knappast karriären slut efteråt. Det primära målet är fortfarande OS 2020 i Tokyo – då ska karriären stå i zenit.

– Då vill jag slåss om medaljer, klargör hon.

OS-kläderna har kommit och förberedelserna inför den anrika tävlingen är i full gång – trots det har götisten svårt att förstå att det är på riktigt.

– Jag kan inte fatta att det är sant. Alla barn vill vara med i OS när de är små. Jag minns hur jag och min kusin sprang runt i trädgården och sa ”vi ska vara med i OS”. Man såg sina idoler där och självklart ville man också få uppleva det någon gång, men det trodde man ju så klart aldrig skulle hända, berättar Sofie Skoog.

– Jag känner mig inte som en olympier än. Men det börjar komma smygande, tillägger hon.

Formkurvan har pekat spikrakt uppåt de senaste åren, men det har inte alltid varit scenariot för värmländskan. När Sofie skulle söka in till gymnasiet blev hon först nekad av friidrottsgymnasiet i Karlstad och sökte sig istället vidare till Falun. Där kom hon in – men inte som höjdhoppare.

– Min tränare där såg mig som en talang inom kulstötning. Tidigare hade jag varit med på de flesta grenarna i tävlingar, men under det första året i Falun tävlade jag bara i kula. Det andra året blev det kula och höjdhopp och sista året endast höjd.

”Late bloomer”

Uttrycket ”late bloomer” förekommer ofta i sport och Skoog medger att det epitetet tangerar hennes karriär.

– Jag klarade 1,80 meter när jag var 22... Hade det inte varit så kul med höjdhopp hade jag nog slutat, för såklart är det inte roligt att fortsätta ifall man inte vinner tävlingar och så vidare, konstaterar hon.

Men Sofie var aldrig nära att sluta med sporten hon älskar.

– Man kan tro att många sa till mig att sluta, men det var ingen som gjorde det. Det var väldigt skönt, det är nog en väldigt typisk grej för svenskar att de är så snälla.

”Betytt allt”

2014 revolutionerades dock karriären för Skoog. Den tidigare OS-guldmedaljören Stefan Holm tog över som tränare och efter det har Sofies hoppning nått oanade höjder. Hon är inte sen med att hylla den välmeriterade mentorn.

– Han har betytt allt. Det är han som har gjort det här, utan Stefan hade det här varit omöjligt, berömmer hon.

IOK-delegaten Holm åker till Rio redan under fredagen. För Skoogs del väntar först ett förläger i Rio Maior i Portugal – medresenären till den Iberiska halvön blir Stefans pappa Jonny.

– Det är skönt att ha med sig Jonny. Han och Stefan tänker precis lika höjdhopps-mässigt och det är en väldig trygghet att han är med, konstaterar 26-åringen.

Lägret i södra Europa varar i en vecka och den 11 augusti lyfter planet mot Sydamerika och OS.

– När vi kommer dit ska vi mest försökta att komma in i tidsskillnaden till en början. Sedan blir det lätt träning och mycket vila. Stefan har sytt ihop ett bra schema, han har ju lite erfarenhet av det, konstaterar Skoog.

”Ska till final”

Som ovan nämnt inleds höjdhoppet den 18 augusti med kval och götisten är tydlig med sin målsättning – hon vill hoppa vidare även två dagar senare.

– Jag ska ta mig till final. Det är det stora målet, sen spelar det ingen roll ifall jag hoppar 1,83 meter eller 1,93 för att ta mig dit. Men ifall jag skulle ta mig till final vill jag ju såklart upp på höjder över 1,90, säger 26-åringen som har ett personbästa på 1,93 utomhus.

Trots att den kommande tävlingen är den största hittills tar knappast karriären slut efteråt. Det primära målet är fortfarande OS 2020 i Tokyo – då ska karriären stå i zenit.

– Då vill jag slåss om medaljer, klargör hon.